Vad ångrar du mest i livet?

Främst att jag var en liten Pol Pot massmördare gentemot djur.

2. att jag sålde billigt & hade bort en del tv spels konsoler & spel.

3. Att jag slösa bort 1.5 miljoner sek snabbt på skräp & gav bort lättvindigt.

4. Att jag valde att flytta hem till min moder, hade jag valt hemlöshet så hade jag sluppit bli
inlagd på psyket gång på gång.

5. att jag inte skötte skol-livet minutiöst & att jag aldrig valde ut yrken som ung.

6. att jag ville göra en deal med mörkret, sökte anställning, då blev det lite Silent Hill/Star Wars, inget
jag kan rekommendera.

Jag är 45.

Jag ändrade helt enkelt på mitt tankesätt.

Det började med att jag insåg att själen inte är den del av mig som tänker...
Hade man frågat mig på den tiden vart själen sitter? Så hade jag nog kommit fram till att det nog ju faktiskt måste ju vara i huvudet..? Det är ju därifrån man tänker, och det är därifrån man ser.

Men det är helt fel. Själen ligger gömd och skyddad någonstans i bröstet.. Vill man hitta tillbaka till sitt liv igen, så måste man reconnecta med den som om den är ens bästa vän.

Hjärnan var aldrig något mera än ett verktyg som finns där för att skydda en. Och en hjärna som går på högvarv hela tiden, eller har svårt att slappna av och släppa greppet.. Betyder att den går på automation numer och att det ej var jag som styr den..

Det är en ganska jobbig insikt. Man är alltså så rädd för att vara sig själv helt och fullt, att det blir svår att lämna huvudet ens.


Hjärnan är bara ett verktyg och den är där för self defense..


Tricket är att sluta älta allt så jävligt.. Det som hände för 20 år sen det har hänt. Att tänka på det varje kväll, 20 år senare gör det varken bättre eller värre. Det är mer ett tecken på att det nu har gått och blivit till "rutin".

Citatet.. I think therefore i am.
Is more like... I think therefore i suffer..


Så ju mindre man bryr sig, eller försöker styra en massa småsaker som inte har med en att göra desto lättare är livet..

Idag kan jag till och med stanna upp mig själv när jag kommer på att hjärnan igen börjar gå på helvarv utan min consent när jag är ute. Och få direkt full kontroll över den.. Bara igenom att säga "det där är inte relevant ens."

att jag började missbruka droger intravenous och det blev som det blev

Mina tatueringar

Vad för deal med mörkret?

Att jag kört snabbt och galet med bil under ungdomen. Det är nog det enda då det kan sluta väldigt dåligt om man har otur.

Det som har förstört mitt liv mest har varit mina egna begränsningar, som till exempel att jag var extremt blyg.
Visst kan jag tänka efteråt att jag skulle vilja gå tillbaka och ändra saker, men det är ju inte som att jag inte försökte.
Trots att allt bara blev skit, så försökte jag om och om igen att hantera kontakter med andra, men allt gick så dåligt som jag hade förstått i förväg att det skulle bli.
Svårt att vara social när man är så nervös att man skakar och kallsvettas.

Nu har jag inga problem längre, men jag kan i varje fall inte säga att det var brist på ansträngning eller vilja att försöka som var problemet.

Enskilda beslut som råkade bli fel och som man skulle kunna ångra är så otroligt små och obetydliga i jämförelse med det som plågade mig i årtionden, så jag har ingenting att ångra som är värt att nämna.

50ish... Jag har otroligt lätt för att lära mig saker jag vill, skolan däremot var ju bara ett jävligt långt ångestfall.
Önskar att jag läst lite mer i skolan för att få en bra utbildning, jag har ett helt galet bra jobb nu och tjänar riktigt bra. Men visst fan hade det varit coolt om man istället hade blivit pilot eller liknande?

Skola om dig?

Är 37 och ångrar ingenting, utan är t.o.m. tacksam för alla misstag under mitt liv. Mina döttrar hade med stor sannolikhet inte existerat idag om mitt liv hade utspelat sig annorlunda.

Inte för sent. En bäbis nu, som blir myndig innan du hunnit gå i pension vid 68. Håller dig yngre också.

Snyggt jobbat.