Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Jag har ju ingen diagnos än,utan mer hållpunkter för vissa diagnoser.Men jag kan berätta att jag har testat flera oilka anti medeciner utan nån som helst förbättring.Jag tror inte 100 procent på medecin när det gäller adhd eller asperger då ingen av dem går att klassa som sjukdom och därför ej går att bota.Möjligvis så kan medeciner dämpa visa problem.

Men jag har då aldrig märkt nån skillnad.Äter heller ingen medecin nu,vill inte heller äta nån.

Stämmer inte alls på mej(måste erkänna att jag känner ingen sympati för svältande barn i afrika osv)


Har blivit det på senare år,var ej så i min ungdom.


Vet ej om det stämmer på mej



Nått så enormt punkttlig är jag.


Har inga direkta vad jag kan komma på


Stämmer 100 procent på mej.


Vet e fan?


Lite


Nej


Min mamma säger att jag ochså var det.


Stämmer nog ganska väl på mej med,inget jag heller är stolt över.

Personligen äter jag 60 mg mirtazapin om dagen vilket hjälper en hel del då aspergern är direkt kopplat till mina depressioner och apati. Utan medicin förfaller lägenhet, hygien och allt annat. Vet fler med asperger som äter just mirtazapin eller setralin.

Vad gäller empatibrist så är det omdebatterat om aspergers. Aspergers är inte som psykopati. Vad aspergare däremot ofta har problem med är att förstå andra känslor och hur de fungerar. Aspergare som barn vet ofta inte att de har något inre och för många måste de lära sig på ett mycket krånligare sätt än andra som bara har den känslan. Det blir en fråga om att iakta, att försöka lära sig.

+1 i Aspergerpoäng igen...

Borde nog fråga min läkare om jag inte har Aspergers.

Har du lust att utveckla detta lite grann? Hur ser din dagliga rutin ut, är det moment eller klockslag du går efter? Vad händer om rutinen bryts?

Är det inte bättre att fråga om du har Aspergers?

Haha, nu var jag allt rolig...

Nej, men vafan, gör det. Men om du har varit med om något traumatiskt under din uppväxt (bortgången förälder och dylikt) kommer kanske din psykolog att relatera alla dina ev. AS-drag till det. Det gjorde min. Alla mina problem berodde enligt henne på att min far dog när jag var sju år (är 21 nu), som jag inte kommer ihåg något av.

Blir bara trött på psykologer som tror att de vet allt om sina patienter så fort de träffar dem...

Vet inte om det hör till diskussionen men jag slänger in en av mina
favoritkaraktärer från krigshistorien som exempel på Aspberger-person:

Thomas "Stonewall" Jackson, sydstaternas skickligaste general under
amerikanska inbördeskriget, stupad 1863. Diagnosen fanns förstås inte på
den tiden men hypotesen är att hans berömda excentriciteter och fanatism,
t.ex. på det religösa området berodde på Aspergers syndrom.

http://en.wikipedia.org/wiki/Stonewall_Jackson

Vad svårt du gjorde det för mej där,men jag tror(jag tror) att visa personer är med om utlösande faktorer i livet som gör att adhd/aspie problematiken kan komma upp till ytan så att säga.

Så var det i alla fall för mej,kommer från en övre medeklass familj växt upp i villa och allt det där.Hade inga större problem när jag var barn förutom att jag hade en jävla energi.Och att jag hade svårt med koncentrationen i skoaln då jag fann det mesta tottalt ointressant.

Sen i minn senna tonnår så hände nått som händer ganska många(vill ej gå in på det här) men i alla fall gick in mer eller mindre i en psykisk väg och då komm alla dessa problem upp till ytan så att säga.Så jag som amatör psykolog är helt övertygad om att det kryllar av folk som har aspi adhd och inte har några som helst problem men sen så händer nått som gör att det kommer upp till ytan.Och det gäller ju enbart för vissa.

Tror att många har samma problematik, just med att det finns ett ointresse bland oss som har Asperger som låter saker gå in och ut genom örat. Vi kan säkert inte motstå det faktum att det finns intressantare saker att ägna sig åt än skolan och var likadant för mig, fick sunkiga betyg just för att jag ägnade tiden åt filosofering, fantasier och skissning under lektionerna. Men dom få gånger jag kom till tals fick jag ändå visa allmänheten vad jag kunde. Har även samma behov som du med just kategorisering, älskar att pyssla med mina filmer och samlingarna av olika breddgrader. Städar där ofta, lägger saker i bokstavsordningen och sorterar helt maniskt ibland.


Känner du dig som en misantrop i den bemärkelsen att du avskyr folk eller har du bara ett allmänt begränsat tillstånd av apati gentemot folk av sociala skäl och inte passa in i normen? För mig är det i alla fall att jag inte kan leva in i dom accepterade normerna och söker mig ofta till fantasivärldar. Får oftast kritik av vänner att jag inte lyssnar på dom och att mina tankar och mitt ego är det mest centrala i alla sammanhang. Har ett behov av att visa upp mig då jag ändå är ute (inte av ADHD-klass då...) och visa att jag är bättre än andra genom att påpeka olika saker jag kan.


Vilka är dom, så du besöker någon psykolog/psykiater?

Jag äter Cipralex, fast av skäl för att inte få återfall i depressioner, men det hjälpte mot depressionerna men tror inte att det har någon effekt på mina andra symptom.

Känslobristen är väl mycket av det avgörande i bedömningen om vem som har AS, tillsammans med just instängdheten i sina egna drömmar och intressen. Känner ingen annan med Asperger så jag kan bara bedöma utifrån mig själv att jag har empatiproblem. Haft det sen jag var barn då jag kunde bråka och slå andra barn på dagis och i skolan utan några som helst problem med skuldkänslor. Samma gäller dom "övergrepp" jag begick på andra barn som jag skrivit om i Alternativa sexualliteter, kunde helt enkelt inte tolka vad andra kände, hade för motsägelser eller att dom sade nej. Det har nu mera i tonåren och i vuxen ålder gått att motverka och kan smått läsa av känslor men har fortfarande svårt med det. Vad gäller empatin är jag omvänd på det sättet att jag skrattar bort allvar i form av mord och olyckor, kan tycka att folk har rätt att dö plågsamt eller dylikt, minns då Anna Lindh dog och jag spammade ner ett forum om hur bra det var etc... bara för att provocera som ung, men hade inga som helst aningar om konsekvenser eller dylikt.

Hur är det för dig med empatin och dess funktioner?


Jag vaknar rätt sent på dagarna, då jag är arbetslöshet i nuläget och går på ett ställe som behandlar psykiskt funktionshindrare vuxna där man har aktiviteter, går där en gång i veckan och sysslar med datauppgifter. Annars vaknar jag, tar en cigarett på balkongen, kokar kaffe, loggar in på MSN, sitter vid datorn i stort sett 15 h om dagen. Om inte kanske jag åker till en vän eller dylikt, men har jag bestämt dagen innan vad jag ska göra, som oftast blir det jag skrev kan jag bli rasande över att min rutin bryts.

Vänner har ibland fått se mina raseriutbrott över att dom inte vill åka just det och det klockslaget eller med den bussen sen från vännen man är hemma hos. Slutar med att jag är arg och hakar upp mig på småsaker, men min rutin är allt. Tror att det var mestadels det och det som faller inom mina "ramar" av dagsbehovet som fick psykvården att se mig som Asperger.

Bensodiazepiner hjälper mot sömnproblemen, överkänsligheten för sinnesintryck och ångest. Äter även Stilnoct till natten.
Många mediciner är verkningslösa.

Cipramil, Fontex, (Edronax, inte ssri, men antidepressiv) med flera. Jag blir stressad och hypomanisk. Självmordsbenägen och impulsiv. Blir tjock. Bara skit med sådant där. Enbart nackdelar. Hemska mardrömmar och ökade svårigheter att skilja på dröm och verklighet. under det att jag åt Fontex gjorde jag ett seriöst självmordsförsök. Något jag troligtvis inte haft förmågan att göra annars. Helt fucked up och fel mediciner för mig, gör skada. (Lider av depression, så även den diagnosen är förvisso korrekt).