Vem är Gud? Och vem var Jesus egentligen?

Du har ju inga argument.

Om du hade haft det då hade vi haft en diskussion.

Nu försöker du dra igång en onödig metadiskussion i stället, och en diskussion om mig som person.

Du ser dig tvingad till det eftersom du inte har några argument och inga bevis.

Detta är väldigt genomskinligt och uselt av dig. Du uppvisar samtidigt en grov dubbelmoral och falskhet. Som följare av Jesus ska du agera rättvist, men det bryr du dig aldrig om.

Du är som en levande reklampelare till varför man absolut inte vill ha något med kristendomen att göra.

Mission failed.

Jag tror att problemet ligger hos dig och inte hos innehållet. Du repeterar ju bara samma slogans eftersom du inte vill engagera dig då det känns för riskabelt för dig. Det är den underliggande mekanismen som gör att ingen information finns som skulle få dig att analysera istället för att förolämpa.

Problemet ligger hos dig och ditt meningslösa innehåll.
Du har inte presenterat något substantiellt som är rimligt att överväga.

Om du kunde uppleva dig själv från ett utomstående perspektiv, så tror jag att du hade slagit sönder din skärm.

Att du känner dig frustrerad är ditt problem. Det kommer aldrig att bli mitt problem.

Ett tips: Håll dig till fakta, sanning och ärlighet. Det leder till en större ro. Mindre frustration. Du mår bättre och det ser bättre ut.

Det är just det jag menar. Att jag känner mig frustrerad borde vara ditt problem. Att du skiter fullständigt i den andra partens frustration är precis vad som är problemet.

Det där sammanfattar egentligen väldigt mycket av problemet på ett nästan smärtsamt träffsäkert sätt.

”Att jag känner mig frustrerad borde vara ditt problem.”

Inte i betydelsen att vi måste hålla med varandra om allt eller bära ansvar för varandras känslor, utan i betydelsen att vi faktiskt bryr oss om varandra som människor.

Om det är något jag önskar att vi åtminstone skulle kunna enas kring, oavsett vad vi tror eller inte tror om Gud, Jesus eller religion, så är det just:

”Älska varandra så som jag har älskat er.” (Joh 13:34)

För mig är det där kanske den djupaste kärnan i Jesu budskap.

Inte triumf över andra.
Inte förakt.
Inte att vinna debatter till varje pris.

Utan att försöka möta varandra som människor med värdighet, tålamod och genuin vilja att förstå.

Din frustration bygger på att du tycker att gud måste finnas och att alla andra måste tycka likadant. Men gud finns inte. Och du kan inte argumentera för att gud finns.

Jag önskar faktiskt att du fick slippa känslan av frustration. Det kan du få slippa om du blir mer objektiv och rättvis, dvs du släpper den orättfärdiga och felaktiga kristendomen som leder dig fel. Som leder dig till frustration. Jag försöker hjälpa dig med det, så att du sedan kan må bättre. Du kan aldrig må bra när du har anammat en förljugen världsuppfattning. Du har en undermedveten domare som hela tiden ifrågasätter dig.

Något inne i dig tvekar. Det känns inte helt korrekt. Kanske är det därför som du undermedvetet och konsekvent presenterar dåliga argument. Du tror inte riktigt på det själv och ditt undermedvetna testar dig, vill få tvivlet bekräftat av andra.

Men utåt fortsätter du i hjulspåren som troligen kördes in av dina föräldrar. Och deras föräldrar. Du vill inte "svika" dina föräldrar och därför fortsätter du på samma sätt som de gjorde. Det är också en fråga om prestige. När du inser att du har predikat dumheter i flera år får du dåligt samvete. Du kämpar emot din interna domare och emot mig. Personangreppen haglar och paradoxalt nog sviker du Jesus ideal när du börjar agera psykologiskt aggressivt mot andra. Du vet att även det är fel, men du gör det ändå. Prestigen, att försvara din heder, är viktigare än religionen.

Barndomen formar oss väldigt mycket. Men en människa är inte gjuten i betong.
Vi kan ändra oss i vuxen ålder även om det är svårt.

Nu glider du in på något skevt sidospår, detta har ju inte med själva ämnet att göra.

Jag la fram mitt bevis och argument, det bästa du har lyckats trycka ut hittills som svar har varit "det är en blogg". Jag frågade AI om det är en blogg, här är svaret:

"It's more of an article-based website than a blog — it lacks typical blog features like post dates, comment sections, and a chronological feed, and instead presents long-form, well-structured articles more akin to a faith-and-science magazine."

Så du hade fel, det är ingen blogg. Vad nu? Det var ju allt du hade som motsvar. Vad ska du nu hitta på? Ska du påpeka hur den ansvarige för sidan är katolsk och sedan rabbla upp "haha du har inga bevis" igen.

Att påpeka författarens trosystem är inte ett argument, det är tribalism. Det är att säga "detta kommer från den andra sidan, därför tänker jag inte lyssna lalalalaalaala"

Vad har du egentligen för motargument?

Men jösses. Vad fan spelar det för roll om jag kallar det kristna dårens hemsida "blogg" eller "hemsida"?!



Det är en personlig hemsida från en kristen dåre.

Som i sin tur sammanfattar en bok från en annan kristen dåre.

Det här inte på något sätt i närheten av en trovärdig källa, och det spelar ingen roll om vi kallar den kristna dårens hemsida för blogg eller vanlig, klassisk hemsida.



Du fastnar i dessa meningslösa metadiskussioner eftersom du inte har ett enda giltigt argument.

Det var ju du som tog upp det, det var ditt enda argument och nu spelar det ingen roll?

Jag kallade en personlig hemsida för en blogg. Vid närmare eftertanke är det kanske inte en typisk blogg. Men det är en personlig hemsida med noll trovärdighet.