Citat:
Ursprungligen postat av
LadySweden
Som motargument till det eviga "barnets bästa"
borde man kunna lyfta fram barns rättigheter, tex barnets rätt att få komma till tals och barns rätt till sina föräldrar. I de fall LVU innebär ett totalt avskärmande från föräldrarna, som i Elsas fall, borde man ändå kunna tala om att socialtjänsten begått ett rent lagbrott när de inte tillät övervakat umgänge när Elsa så tydligt längtade efter sin mamma.
Fallet Elsa är toppen på ett isberg och innehåller i princip alla delar som visar hur rättsosäker LVU-processen faktiskt kan bli när systemet spårar ur.
Den enda anledningen till att LVU:t kunde stoppas i det här fallet verkar vara att mamman hade ovanligt mycket kunskap, orkade kämpa, lyckades få medial uppmärksamhet och dessutom kände personer med rätt expertkompetens. Hade någon av de pusselbitarna saknats är frågan hur det hade slutat.
Och det är just det här som borde skrämma folk på riktigt. För hur många föräldrar där ute kan ens språket ordentligt? Hur många förstår hur socialtjänstens utredningar fungerar? Hur många vet att det ofta är föräldern själv som måste upptäcka fel, motsägelser och märkliga tolkningar i enorma mängder dokumentation och dessutom under extrem tidspress och mitt i en livskris?
Nej, det vet nästan ingen. Inte förrän de själva hamnar där.
Det är också därför så många människor fortfarande försvarar systemet reflexmässigt. De har aldrig själva sett hur det fungerar bakom den officiella fasaden. De tror fortfarande att allt granskas ordentligt, att domstolar faktakontrollerar allt och att socialtjänsten bara agerar på glasklara grunder. Men den bilden krockar ganska brutalt med vad många drabbade familjer faktiskt beskriver.
Och det mest absurda av allt är nästan hur många som fortfarande applåderar systemet utan att ens vilja titta på hur processerna fungerar i praktiken. Ett system med så enorm makt över barns och familjers liv borde granskas stenhårt från alla håll. Istället blir människor som ifrågasätter ofta avfärdade eller misstänkliggjorda.
Det här handlar inte om barnets bästa längre när prestige, sekretess och myndighetsskydd börjar väga tyngre än transparens och rättssäkerhet. Ett demokratiskt samhälle kan inte fungera långsiktigt om människor tappar förtroendet för att makten går att granska och hålla ansvarig.