Var 10e barn anmäls till socialtjänsten varje år

Varför avskrivs de direkt?

Ja, det är väl rent utav en väg för gängkriminella att få hjälp med föräldrar som lägger sig i. Är du ute och begår brott och föräldrarna lägger sig i ring soc, så slipper du det.

Ett problem är väl kombinationen av att det hetsats att anmäla och att synen på våld i nära relationer har skärpts och utvidgats. Kan ju vara en katt i hushållet som kanske är ensam mer än 6 timmar. Bättre en anmälan för mycket än en för lite.

Och orosanmälningar som ett vapen är otroligt effektivt. Briljant väg att gå för en konflikträdd, psykopat, passivt aggresiv, rättshaverist etc. Soc blir ju själv orosanmälda om de har barn, vilket ställt till en hel del problem för dem.

Men det känns på ett sätt väldigt godhjärtat svenskt, kollektiv uppfostran via proxy. Man är medmänsklig och ansvarstagande utan att ha gjort något i praktiken.

Edit: Du har flera yrkesgrupper som har skyldighet att orosanmäla. Personal inom vård, skola och omsorg begår väl tjänstefel om de inte gör det.

Det är väl främst för att det anmälan gäller inte är tillräckligt för att samhället ska gå in med tvångsmedel.

Dvs, det föreligger inget allvarligt missförhållande eller fara för barnen.

Sen misstänker jag att det kan bero på att samhället inte kan göra något åt saken.

Ta en ensamstående som måste jobba 8 timmar med två timmars pendling tex.

Ökningen kan mycket väl vara kopplad till att föräldrar själva använder orosanmälningar för att få hjälp med barn med psykisk ohälsa, missbruksproblem etc.

Det har inte blivit lättare att vara en funktionell förälder i dagens samhälle - hjälper du dina barn på egen hand så riskerar du väl att bli orosanmäld....

Och vi lever ett betydligt mer formellt och byråkratiskt liv än tidigare. Du kan behöva dokumentation från en myndighet för att få hjälp, tex.

Det är nog flera anledningar. Som någon nämnde sämre föräldrar. Föräldrar då som inte bryr sig om sina barn. Sedan är samhället betydligt mer lättkränkt. En granne blir kränkt och anmäler för struntsak.

Hört nånstans att 75% av alla familjer är dysfunktionella. Vet inte om det stämmer men ser man till egen erfarenhet och av sånt kollegor och vänner berättat både om sin egen uppväxt eller dysfunktionalitet hos medföräldern efter separation är det inte jättekonstigt egentligen. Tror få har det så helylle som man porträttar på ytan och sociala medier.
Sen läggs väl de flesta ärenden ner även efter utredning. Psykisk misshandel är ju som exempel väldigt svårt att mäta.
Sen tror jag den svenska standarden på barnuppfostran och barns rättigheter är hög där man är i framkant, speciellt om vi jämför med fattigare länder där man är glad bara barnen överlever tills de blir vuxna.

Den absoluta majoriteten av alla orosanmälningar kommer från andra myndigheter. Utan att ha några siffror som kan backa upp mig har jag känslan av att socialtjänsten skiter i de anonyma orosanmälningar som de får in, åtminstone så länge de inte handlar om något väldigt allvarligt.


Antalet omhändertaganden har legat stabilt de senaste åren, ingen ökning där alltså. Det finns nog siffror på antalet öppenvårdsinsatser också någonstans om någon orkar leta, men min gissning är att inte heller de har ökat.


Om det är föräldrarna själva som ber om hjälp är det en ansökan, inte en anmälan, och den räknas inte in bland orosanmälningarna som är vad den här tråden handlar om.

För att majoriteten av alla anmälningar aldrig leder til något. Det med "utredningar" är generellt ett enda samtal i hemmiljö.

Antalet anmälningar låter otroligt högt men jag gissar attndet är samma familjer som får flera anmälningar och gällande flera barn. Hur många familjer som anmäls hade varit en bättre sak att uppge.

Sedan det med att folk skulle använda det som vapen är något befängt att det skulle sitta vad då, tusentals människor och göra anmälningar endast för att jävlas? Serieanmälare eller en halv miljon människor som helt random utan skäl till oro anmäler?

Jag kallade polis nyligen på en man. Mitt syfte var att försäkra mig om att polisen verkligen skulle ta hans uppgifter för att jag ville ha en anmälan till socialtjänsten. Jag hade sett honom utdela ett slag emot ett barn som inte landade så extremt men som fick barnet att bryta samman och gråta över. Jag akulle aldrig göra en anonym anmälan mot någon men hade knappast karlns kontaktuppgifter. Jag sparkade ut min låtsaspappa för att han var våldsam när jag var 17 efter att i flera år hoppat emellan hans jävla våldsbeteenden. Jag tolererar inte våld mot barn även om barnet inte ramlar ihop. Hade sparkat ut en egen karl också om han måttat ett slag mot min unge, då jag inte har egna hade jag gjort detsamma om det varit hans egen men inte mitt biologiska.

Jag vet hur extremt lite en orosanmälan innebär. Jag vet även att samhället aldrig ingriper hur mycket du än berättar. I tråden här sitter en massa människor som snackar skit om att folk använder det som vapen när det inte är något som ens leder någonstans när barn verkligen far illa.

Det är viktigt att vi alla tar ansvar för barns situation då de själva inte kan göra det. Och många föräldrar kan behöva hjälpinsatser av olika slag. Problemet med dessa anmälningar är att det är frivilligt för föräldrar att delta i utredningsr och samtal. Det finns inget tvång vilket är fel.

Om barn far illa av anmälningar beror det på galna vuxna som skriker och pressar barnen inför möten och samtal. Du som vuxen ska kunna hålla käften och agera som en nykter vuxen som inte låter barnen påverkas illa.

Allt människor gör handlar inte om elakheter. Det finns även sammanhang där man kan uppfatta att allt kanske inte är bra men i vågskålen inte anmäler för att man inte verkligen har belägg för att en orosanmälan är på sin plats. I slutet blir det, vilka barn skyddar man och vilka sviker man?

Min förhoppning med karln jag såg, är att han ska fått en tankeställare och inte upprepar det beteende jag blev vittne till. Sannolikt kommer det inte leda till åtal för det gör aldrig något men några tusenlappar till barnet som plåster på såren i form av skadestånd, hade varit på sin plats.

Att orosanmälningar används som vapen motsäger inte att befogade anmälningar läggs ner.

Är väl snarare så att ju fler skitanmälningar, desto fler extremt relevanta anmälningar drunknar i högen.

Detta leder ju till en dubbel skada. Oskyldiga mår dåligt (och ja, de mår ofta dåligt). Det är väldigt svårt att förklara något som inte hänt.

En förrövare kan ljuga sig igenom det hela, och det utsatta barnet målas indirekt ut som en lögnare och det på allt annat barnet utsatts för.

Det viktiga är att komma åt de fall där barn far illa. Massscanning är inte lösningen, mängden av anmälningar är snarare ett hinder.

Och barn kan även fara illa av att pressas till att ljuga om en förälder. Det är inget annat än ren och skär barnmisshandel det också i min mening.

De barn som far illa ska ligga i fokus, det är till dem resurserna behöver gå. Problemet är väl att begreppet "far illa" är subjektivt, men den som vet, ja den vet. Beklagar att du är en av dem, men du verkar ha klarat av det till sist.

Finns bra mycket sjuka människor där ute, av alla de slag.

Edit: stavfel

En angiverikultur som är väldigt äcklig. Människor skickar orosanmälningar till sociala myndigheter som ett sätt att hämnas på de vuxna i familjen. En oerhörd mängd rena okynnesanmälnigar i troll- och hämndsyfte. Socialen måste dessutom utreda så det försvinner miljarder i skattemedel i det här svarta hålet.

Det är ett samhälleligt mentalitetsproblem som är svårt att komma runt. Man kan inte bara skita i att utreda anmälningar men när människor samtidigt så uppenbart använder sociala myndigheter som vapen i deras privata beefs med andra vuxna så måste något ändå göras åt trenden. Kanske en svart lista över människor som gjort massor av anmälningar? Eller anmälare där utredningar uppenbart inte lett någonvart. Visst, enstaka äkta fall riskerar kanske att ramla mellan stolarna på det sättet men inget system är idiotsäkert. Det är ju ett problem som skapats av människors missbruk av systemet så ansvaret ligger på dem.

Vissa orosanmälningar är rent tjoller. Eller en stor del av dom skulle jag säga till och med. Ser bara till dom jag fått genom åren.

"Mamman säger att hon misstänker att sonen har adhd, det tror inte vi så det kanske är mamman det är fel på?"

Utredningen lades ner och barnet fick mkt riktigt en adhddiagnos.

"Barnet säger att det inte vill till skolan, än så länge full närvaro men oroväckande"

Vilket barn vill alltid gå till skolan?

Jag tycker att orosanmälningar missbrukas lite, det borde handla om en genuin oro för barnet eller familjesituationen. Inte småtjoller!

De avskrivs för att socialtjänsten får information som gör att de bedömer att de ska lägga ner ärendet. Ofta efter första telefonsamtal med vårdnadshavare.

Samma barn kan också anmälas flera gånger av olika personer eller verksamheter. Förskolan anmäler för att barnet luktar skit och aldrig byter kläder medan tandläkaren för att barnet har fem hål i tänderna.