Kvinnor som anmäler våldtäkt får 150 000 kr via hemförsäkringen UTAN fällande dom?

Nu var det ju en våldtäktsdom jag efterfrågade, men visst. När jag analyserar domen så landar jag i detta:

Målsägandes berättelse och omständigheter i övrigt
Tingsrätten anser att målsägande lämnat en lång, detaljrik och sammanhängande berättelse som varit fri från självmotsägelser. Hennes uppgifter vinner även stöd i övrig bevisning. Hennes uppgifter om att man pratat om kunder och deras bemötande/tafsande mot personal bekräftas av den tilltalade, så kring den saken är man överens. Att även hennes uppgifter om att man gick till ett annat rum bekräftas av den tilltalade stärker hennes berättelse, eftersom det är en central del i hennes berättelse. Hennes sinnestillstånd och det faktum att hon gör polisanmälningen samma kväll stärker också hennes berättelse.

Det jag skulle behöva lite mer "kött på benen" kring är det faktum att hon ändrat/korrigerat sin berättelse från att ägaren skulle ha berört henne innanför trosorna, till att det skett utanpå. Om detta är en ändring hon gör när hon "ställs mot väggen", eller upptäcker att hon sagt olika, så är det en ändring som i min mening måste påverka bedömningen av hennes trovärdighet på ett sådant sätt att man meddelar friande dom. Av allt att döma har så inte varit fallet, utan det verkar som att det blivit någon form av missförstånd. Det finns heller inga invändningar eller argument kring att hon skulle uppgett någonting annat i sin polisanmälan. Att man vill korrigera en berättelse "till förmån för den tilltalade" höjer ju faktiskt målsägandes trovärdighet, eftersom det visar att hon inte vill överdriva eller lägga den tilltalade gärningar till last som denne aldrig gjort.

Det man vidare kan konstatera är att detta handlar om en 16-åring som söker (sitt första) jobb. Hon känner inte ägaren närmare och det finns ingen konflikt mellan dessa. Dessutom erbjuds hon jobbet när intervjun är slut. Man kan med detta konstatera att det inte finns några direkta incitament att beljuga ägaren - snarare tvärtom. Det finns ju uppgifter i domen om att målsägande haft psykiska bekymmer, vilket skulle kunna förklara en falsk angivelse. Dock går man inte närmare in på vad detta skulle handla om och jag kan också konstatera att tilltalad/försvaret inte lyft fram den psykiska ohälsan som en anledning/teori. Sedan vet jag ju att "moroten" kring skadestånd är viktig för dig. På det vill jag svara att om det är pengar man är ute efter så är det ju inte sexuellt ofredande man skall ljuga om, för där finns inte mycket till pengar att hämta. Då är det troligare att hon hade ljugit om en våldtäkt.

Stödbevisning
Här består den övriga bevisningen i mammans vittnesmål om hur tilltalads sinnestillstånd varit när hon kom hem, samt den efterföljande tiden efter detta. Mamman är ju den personen som känner sin dotter bäst så man kan ju tänka sig att hon märker när dottern inte mår bra, men också märker när dottern kanske ljuger eller skäms. Tilltalad har också efter händelsen haft kontakt med en kompis som kan bekräfta samma sinnestillstånd som både målsägande själv och dennes mamma berättat om. Slutligen så har målsägande tiden efter detta fått gå på samtalsstöd hos såväl terapeut, som skolkurator.

Tilltalads berättelse och omständigheter i övrigt
Det finns egentligen ingenting i den tilltalades berättelse som innehåller tydliga felaktigheter eller lögner. Men det finns en hel del märkligheter som påverkar hans trovärdighet. Jag tänker då på omständigheter som att ensam ha en anställningsintervju med en 16-åring efter klockan 20:00 en måndag-kväll, då restaurangen stängt. Vad man än tycker om det så kan man iallafall konstatera att det är under förutsättningar där det är fullt möjligt, och betydligt lättare, att begå sådana handlingar som han nu står åtalad för. Att bara ha inställningen/frågeställningen att "kunder tafsar på personal och därför behöver jag veta om du klarar av det?" är väldigt märkligt. Jag menar skall en 16-åring (behöva) "klara av det"? Skall det vara förutsättningen/kravet för att få jobbet? Brukar en arbetsgivare bete sig på det sättet på en intervju? Här vill jag vara noga med att säga att sådana omständigheter givetvis inte kan ligga till grund för en fällande dom. Men att en sådan udda inställning/frågeställning under en anställningsintervju skulle vara "ingången"/anledningen till att det blir som det blir, enligt ägaren, kan ju tyda på att det han säger kanske inte bär sanningens prägel. Uppgiften, att målsägande skulle ha uppmanat honom att testa att tafsa på henne, hade ju varit betydligt mer trovärdigt om följden varit att ägaren sagt blankt nej, avslutat intervjun och/eller inte erbjudit henne anställning. Istället skall ägaren ha sagt "att han inte ville göra det eftersom han är rädd för att hon skulle säga till sig bror och göra en anmälan" och därefter erbjudit henne anställning på stående fot.

Men framförallt så innehåller den tilltalades berättelse ingenting som kan förklara målsägandes reaktion och sinnestillstånd efter intervjun. Jag menar VEM som precis erbjudits jobb kommer hem gråtandes, chockad och mår dåligt under lång tid därefter med ångestattacker och sömnproblem som följd?

Alternativa hypoteser
Om man skall gå igenom potentiella alternativa scenarior som kan ha hänt så kan det ju vara så att tilltalad sagt till målsägande att hon får jobbet om hon går med på de sexuella handlingarna. Detta gör målsägande, men "ändrar sig" därefter och gör en polisanmälan. Dock väljer målsägande att inte berätta om "överenskommelsen" (antingen av ren skam eller för att inte uppfattats ha påverkat/uppviglat till detta). Dock hade ett sådant scenario inte varit bättre för den tilltalade eftersom det då "som bäst" varit tal om sexköp, och då troligen brottet utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling. Troligen hade hans beroendeställning (både utifrån den stora åldersskillnaden samt att han var hennes arbetsgivare) varit sådan att man ansett att hon inte deltagit frivilligt, vilket kunnat leda till brottet sexuellt övergrepp. Man kan också tänka sig ett alternativt scenario där målsägande inte erbjöds jobbet och därför ville hämnas på den tilltalade. Men det scenariot faller ju på att varken målsägande eller tilltalad berättat att hon inte fick jobbet. Tvärtom så berättar ju den tilltalade att han erbjudit henne anställning.

Nu var det ju en våldtäktsdom jag efterfrågade, men visst. När jag analyserar domen så landar jag i detta:

Målsägandes berättelse och omständigheter i övrigt
Tingsrätten anser att målsägande lämnat en lång, detaljrik och sammanhängande berättelse som varit fri från självmotsägelser. Hennes uppgifter vinner även stöd i övrig bevisning. Hennes uppgifter om att man pratat om kunder och deras bemötande/tafsande mot personal bekräftas av den tilltalade, så kring den saken är man överens. Att även hennes uppgifter om att man gick till ett annat rum bekräftas av den tilltalade stärker hennes berättelse, eftersom det är en central del i hennes berättelse. Hennes sinnestillstånd och det faktum att hon gör polisanmälningen samma kväll stärker också hennes berättelse.

Det jag skulle behöva lite mer "kött på benen" kring är det faktum att hon ändrat/korrigerat sin berättelse från att ägaren skulle ha berört henne innanför trosorna, till att det skett utanpå. Om detta är en ändring hon gör när hon "ställs mot väggen", eller upptäcker att hon sagt olika, så är det en ändring som i min mening måste påverka bedömningen av hennes trovärdighet på ett sådant sätt att man meddelar friande dom. Av allt att döma har så inte varit fallet, utan det verkar som att det blivit någon form av missförstånd. Det finns heller inga invändningar eller argument kring att hon skulle uppgett någonting annat i sin polisanmälan. Att man vill korrigera en berättelse "till förmån för den tilltalade" höjer ju faktiskt målsägandes trovärdighet, eftersom det visar att hon inte vill överdriva eller lägga den tilltalade gärningar till last som denne aldrig gjort.

Det man vidare kan konstatera är att detta handlar om en 16-åring som söker (sitt första) jobb. Hon känner inte ägaren närmare och det finns ingen konflikt mellan dessa. Dessutom erbjuds hon jobbet när intervjun är slut. Man kan med detta konstatera att det inte finns några direkta incitament att beljuga ägaren - snarare tvärtom. Det finns ju uppgifter i domen om att målsägande haft psykiska bekymmer, vilket skulle kunna förklara en falsk angivelse. Dock går man inte närmare in på vad detta skulle handla om och jag kan också konstatera att tilltalad/försvaret inte lyft fram den psykiska ohälsan som en anledning/teori. Sedan vet jag ju att "moroten" kring skadestånd är viktig för dig. På det vill jag svara att om det är pengar man är ute efter så är det ju inte sexuellt ofredande man skall ljuga om, för där finns inte mycket till pengar att hämta. Då är det troligare att hon hade ljugit om en våldtäkt.

Stödbevisning
Här består den övriga bevisningen i mammans vittnesmål om hur tilltalads sinnestillstånd varit när hon kom hem, samt den efterföljande tiden efter detta. Mamman är ju den personen som känner sin dotter bäst så man kan ju tänka sig att hon märker när dottern inte mår bra, men också märker när dottern kanske ljuger eller skäms. Tilltalad har också efter händelsen haft kontakt med en kompis som kan bekräfta samma sinnestillstånd som både målsägande själv och dennes mamma berättat om. Slutligen så har målsägande tiden efter detta fått gå på samtalsstöd hos såväl terapeut, som skolkurator.

Tilltalads berättelse och omständigheter i övrigt
Det finns egentligen ingenting i den tilltalades berättelse som innehåller tydliga felaktigheter eller lögner. Men det finns en hel del märkligheter som påverkar hans trovärdighet. Jag tänker då på omständigheter som att ensam ha en anställningsintervju med en 16-åring efter klockan 20:00 en måndag-kväll, då restaurangen stängt. Vad man än tycker om det så kan man iallafall konstatera att det är under förutsättningar där det är fullt möjligt, och betydligt lättare, att begå sådana handlingar som han nu står åtalad för. Att bara ha inställningen/frågeställningen att "kunder tafsar på personal och därför behöver jag veta om du klarar av det?" är väldigt märkligt. Jag menar skall en 16-åring (behöva) "klara av det"? Skall det vara förutsättningen/kravet för att få jobbet? Brukar en arbetsgivare bete sig på det sättet på en intervju? Här vill jag vara noga med att säga att sådana omständigheter givetvis inte kan ligga till grund för en fällande dom. Men att en sådan udda inställning/frågeställning under en anställningsintervju skulle vara "ingången"/anledningen till att det blir som det blir, enligt ägaren, kan ju tyda på att det han säger kanske inte bär sanningens prägel. Uppgiften, att målsägande skulle ha uppmanat honom att testa att tafsa på henne, hade ju varit betydligt mer trovärdigt om följden varit att ägaren sagt blankt nej, avslutat intervjun och/eller inte erbjudit henne anställning. Istället skall ägaren ha sagt "att han inte ville göra det eftersom han är rädd för att hon skulle säga till sig bror och göra en anmälan" och därefter erbjudit henne anställning på stående fot.

Men framförallt så innehåller den tilltalades berättelse ingenting som kan förklara målsägandes reaktion och sinnestillstånd efter intervjun. Jag menar VEM som precis erbjudits jobb kommer hem gråtandes, chockad och mår dåligt under lång tid därefter med ångestattacker och sömnproblem som följd?

Alternativa hypoteser
Om man skall gå igenom potentiella alternativa scenarior som kan ha hänt så kan det ju vara så att tilltalad sagt till målsägande att hon får jobbet om hon går med på de sexuella handlingarna. Detta gör målsägande, men "ändrar sig" därefter och gör en polisanmälan. Dock väljer målsägande att inte berätta om "överenskommelsen" (antingen av ren skam eller för att inte uppfattats ha påverkat/uppviglat till detta). Dock hade ett sådant scenario inte varit bättre för den tilltalade eftersom det då "som bäst" varit tal om sexköp, och då troligen brottet utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling. Troligen hade hans beroendeställning (både utifrån den stora åldersskillnaden samt att han var hennes arbetsgivare) varit sådan att man ansett att hon inte deltagit frivilligt, vilket kunnat leda till brottet sexuellt övergrepp. Man kan också tänka sig ett alternativt scenario där målsägande inte erbjöds jobbet och därför ville hämnas på den tilltalade. Men det scenariot faller ju på att varken målsägande eller tilltalad berättat att hon inte fick jobbet. Tvärtom så berättar ju den tilltalade att han erbjudit henne anställning.

"Tingsrätten anser att målsägande lämnat en lång, detaljrik och sammanhängande berättelse som varit fri från självmotsägelser. "

Just detta är väldigt problematiskt, eftersom det inte handlar om bevisning utan om tingsrättens personlig åsikter. Dvs att "så här talar någon som är sanningsenlig" trots att det är bevisat att man inte kan avgöra om någon talar sanning eller ej, och att varken nämndemän, juristdomare eller experter är bättre än andra på att avgöra detta.

"Hon känner inte ägaren närmare och det finns ingen konflikt mellan dessa. Dessutom erbjuds hon jobbet när intervjun är slut. Man kan med detta konstatera att det inte finns några direkta incitament att beljuga ägaren - snarare tvärtom."

Just det här tycker jag är så farligt. Man tänker "men varför skulle hon ljuga? Det finns ju ingen anledning!", och således dömer man utan egentliga bevis trots att man knappast kan klassa detta som "ställt utom rimligt tvivel". Just sådant här öppnar ju till att man faktiskt kan sätta dit någon oskyldigt genom att ljuga, och då är vi ute på farligt vatten. Är det möjligt att sätta dit någon oskyldigt så anser jag att beviskraven är för låga.

"Sedan vet jag ju att "moroten" kring skadestånd är viktig för dig. På det vill jag svara att om det är pengar man är ute efter så är det ju inte sexuellt ofredande man skall ljuga om, för där finns inte mycket till pengar att hämta. Då är det troligare att hon hade ljugit om en våldtäkt."

Så är det ju förvisso. Samtidigt kanske hon tänker som så att det är mycket svårare att sätta dit någon för våldtäkt än för sexuellt ofredande. Sexuellt ofredande döms folk till lätt som en plätt eftersom det "bara" utdelas dagsböter för det mesta, så att straffet inte förstör någons liv på samma vis.

"Här består den övriga bevisningen i mammans vittnesmål om hur tilltalads sinnestillstånd varit när hon kom hem, samt den efterföljande tiden efter detta. Mamman är ju den personen som känner sin dotter bäst så man kan ju tänka sig att hon märker när dottern inte mår bra, men också märker när dottern kanske ljuger eller skäms. Tilltalad har också efter händelsen haft kontakt med en kompis som kan bekräfta samma sinnestillstånd som både målsägande själv och dennes mamma berättat om."

Om vi säger att ÄVEN om dottern inte var upprörd när hon kom hem, så finns det stor risk för att mamman och kompisen ändå vittnar om detta för att de vill dottern väl och att hon ska få upprättelse.
Rent hypotetiskt kan ju dottern vara i maskopi med någon av dessa personer också, eller så kan hon själv "spela" upprörd. Jag säger inte att alla beter sig såhär bedrägligt eller att det är troligt, men är det helt omöjligt? Nej. Är det möjligt? Absolut.

Jag tänker då på omständigheter som att ensam ha en anställningsintervju med en 16-åring efter klockan 20:00 en måndag-kväll, då restaurangen stängt.

Jag tycker inte det är jättekonstigt. Han kanske inte har många medarbetare, eller arbetar själv under arbetsdagen och enbart har tid när dom har stängt.

Att bara ha inställningen/frågeställningen att "kunder tafsar på personal och därför behöver jag veta om du klarar av det?" är väldigt märkligt.

Han kanske ville göra henne förberedd på detta. Han kanske har erfarenhet av att en anställd blivit tafsad på, brutit ihop och slutat direkt, och göra henne beredd på att det faktiskt kan ske så att hon är beredd på det.

Istället skall ägaren ha sagt "att han inte ville göra det eftersom han är rädd för att hon skulle säga till sig bror och göra en anmälan" och därefter erbjudit henne anställning på stående fot.

Absolut, men varför gör inte det honom mer trovärdig att han säger detta som egentligen får honom själv att se illa ut? Han kunde ju ha sagt att han inte rörde henne överhuvudtaget. Han kan säkert vara en äcklig snuskgubbe som ville tafsa, men bara för att han möjligtvis är detta så är det ju inte bevisat att han tafsade i just den här situationen tänker jag.

Men framförallt så innehåller den tilltalades berättelse ingenting som kan förklara målsägandes reaktion och sinnestillstånd efter intervjun. Jag menar VEM som precis erbjudits jobb kommer hem gråtandes, chockad och mår dåligt under lång tid därefter med ångestattacker och sömnproblem som följd?

Hur väl är det dokumenterat att hon inte mådde på samma vis innan detta? Annars så är det ju så att hon kan må dåligt av en massa saker, exempelvis för att hon kommer att vara i en rättegång och sätta dit en oskyldig man? Man kan fejka känslorna utåt för att man får den uppmärksamheten man tycker om etc. Det finns så många anledningar och orsaker där det är möjligt. Hon kan även ha mått dåligt för att hon tyckte situationen som sådan kändes väldigt läskig och obehaglig, att vara ensam i ett rum med den här mannen som tog upp tafs. Man kan prata möjliga anledningar hela dagen.

Alternativa hypoteser
Om man skall gå igenom potentiella alternativa scenarior som kan ha hänt så kan det ju vara så att tilltalad sagt till målsägande att hon får jobbet om hon går med på de sexuella handlingarna. Detta gör målsägande, men "ändrar sig" därefter och gör en polisanmälan.

Ja, som du säger. Detta kan ha gått till på en massa olika sätt. Det är bara de som var där som faktiskt vet hur det hela gick till. Eller så kanske t.ex. kvinnan inte ens vet det pga psykiska problem. Hon kanske tror att det faktiskt hände fast det inte hände? Som sagt, vi bara spekulerar.

Även mannens historia kan vara sann fast den för alla låter "dum". Sanningen är inte alltid den som "alla förväntar sig". Ibland är den faktiskt bara dum. Det kan vara som mannen säger, det kan vara som kvinnan säger. Eller så kan det ha gått till på 1000 andra sätt och båda ljuger. Vem vet? Ja - inte tingsrätten i alla fall. Ändå kan de döma och påstå att de vet detta bortom rimligt tvivel.

Att bara ha inställningen/frågeställningen att "kunder tafsar på personal och därför behöver jag veta om du klarar av det?" är väldigt märkligt.

Han kanske ville göra henne förberedd på detta. Han kanske har erfarenhet av att en anställd blivit tafsad på, brutit ihop och slutat direkt, och göra henne beredd på att det faktiskt kan ske så att hon är beredd på det.

Istället skall ägaren ha sagt "att han inte ville göra det eftersom han är rädd för att hon skulle säga till sig bror och göra en anmälan" och därefter erbjudit henne anställning på stående fot.

Absolut, men varför gör inte det honom mer trovärdig att han säger detta som egentligen får honom själv att se illa ut? Han kunde ju ha sagt att han inte rörde henne överhuvudtaget. Han kan säkert vara en äcklig snuskgubbe som ville tafsa, men bara för att han möjligtvis är detta så är det ju inte bevisat att han tafsade i just den här situationen tänker jag.

Men framförallt så innehåller den tilltalades berättelse ingenting som kan förklara målsägandes reaktion och sinnestillstånd efter intervjun. Jag menar VEM som precis erbjudits jobb kommer hem gråtandes, chockad och mår dåligt under lång tid därefter med ångestattacker och sömnproblem som följd?

Hur väl är det dokumenterat att hon inte mådde på samma vis innan detta? Annars så är det ju så att hon kan må dåligt av en massa saker, exempelvis för att hon kommer att vara i en rättegång och sätta dit en oskyldig man? Man kan fejka känslorna utåt för att man får den uppmärksamheten man tycker om etc. Det finns så många anledningar och orsaker där det är möjligt. Hon kan även ha mått dåligt för att hon tyckte situationen som sådan kändes väldigt läskig och obehaglig, att vara ensam i ett rum med den här mannen som tog upp tafs. Man kan prata möjliga anledningar hela dagen.

Alternativa hypoteser
Om man skall gå igenom potentiella alternativa scenarior som kan ha hänt så kan det ju vara så att tilltalad sagt till målsägande att hon får jobbet om hon går med på de sexuella handlingarna. Detta gör målsägande, men "ändrar sig" därefter och gör en polisanmälan.

Ja, som du säger. Detta kan ha gått till på en massa olika sätt. Det är bara de som var där som faktiskt vet hur det hela gick till. Eller så kanske t.ex. kvinnan inte ens vet det pga psykiska problem. Hon kanske tror att det faktiskt hände fast det inte hände? Som sagt, vi bara spekulerar.

Även mannens historia kan vara sann fast den för alla låter "dum". Sanningen är inte alltid den som "alla förväntar sig". Ibland är den faktiskt bara dum. Det kan vara som mannen säger, det kan vara som kvinnan säger. Eller så kan det ha gått till på 1000 andra sätt och båda ljuger. Vem vet? Ja - inte tingsrätten i alla fall. Ändå kan de döma och påstå att de vet detta bortom rimligt tvivel.

2) Det stämmer att det inte är så att det automatiskt räcker med målsägandes utsaga plus andrahandsvittnesmål i form av någon berättar vad målsägande sagt eller vittnar om vad hur de agerat.
OM det går till åtal så räcker detta i ca 90% av fallen.
Men det är så att bara ca 5% av alla anmälningar går till åtal.
Polis och åklagare har alltså redan gallrat bort alla av dessa fall som de inte tror på kan leda till fällande dom.

3) Här har faktiskt helt fel, det är så att dessa kriterier som HD bestämt skall avgöra om någon talar sanning eller ljuger är helt "påhittade" av HD, det har INTE stöd av vittnespsykologisk forskning, tvärt om så har vittnespsykologisk forskning avfärdat dessa kriterier som HD använder.
HDs kriterier bygger på gammal forskning och antaganden som har blivit helt avfärdat av modern vittnespsykologisk forskning för flera decennier sedan.
Domstolen använder också ett analytiskt verktyg som analyserar "berättelser" som kallas "Realitetskriterier" (eller Schelins kriterier).
De är direkt tagna från SVA (Statement Validity Assessment)/CBCA (Criteria-Based Content Analysis).

Träffsäkerheten på dessa metoder ligger på mellan 60-70%, snittet ligger mellan 63-65%.
Alltså väldigt långt från att vara ens nära bortom rimligt tvivel.
Och det är alltså under kontrollerade former. I verkligheten så händer det t.ex. ofta att den åtalade inte är speciellt bra på att tala för sig, då ökar risken markant att CBCA bedömmer personens utsaga som osann. I verkligheten är alltså tillförlitligheten under 63-65%.


4) Att åklagare sagt något sådant har jag inte hört.
Det jag hört är att Åklagare och Domare har kommenterat att det blivit mycket svårare att avgöra om ett brott faktiskt begåtts.
Polisen har också varit starkt kritisk till att det är väldigt svårt att bevisa om det funnits samtycke eller inte och att det ofta blir väldigt godtyckligt baserat på målsägandes och misstänkts verbala förmågor.

Sanningen är idag sådan att Sverige i praktiken till stor del har sänkt beviskraven för just våldtäkt.
Domstolarna påstår att så inte är fallet, men inget annat kan förklara ändringen som skett.

Medan målsägandes ord och andrahandsuppgifter(hörsägen) i princip aldrig är nog för fällande dom i andra typer av brott(t.ex. bara 18% vid olaga hot) så räcker det i 90% av fallen gällande våldtäkt.
Detta är en extrem diskrepans som egentligen inte kan förklaras med annat än att man kraftigt sänkt beviskravet för våldtäkt.

Vi har under denna perioden(sedan införandet av oaktsamhetsvåldtäkt) också sett en väldigt stor ökning i andelen fällande domar för våldtäkt, från ca 54% till ca 78%.

I min mening pågår idag en rättsskandal som ligger på samma nivå som hela historien kring "förträngda minnen".
HD och domstolarna anser sig idag kunna avgöra vem som talar sanning eller inte.
Detta är vetenskapligt falskt, det kan de INTE. Säkerheten när man baserar en dom på att värdera ord mot ord ligger vetenskapligt sett på ca 50-60%, förutsatt att bägge parter har "normal" verbal förmåga.

Objektivt sett är det alltså helt klart så att det finns en betydande risk att bli oskyldigt dömd för våldtäkt i Sverige idag OM MAN BLIR ÅTALAD.

Trots att sanningen är sådan att rättssäkerheten inte alls håller den nivå den skall i våldtäktsmål så är det fortfarande så att den totala risken att dömas oskyldig är mycket liten.
Men får hålla två saker i huvudet samtidigt här.
Trots att domstolarna i Sverige idag sänkt beviskraven till kanske 60% säkerhet(optimistiskt sett) så leder fortfarande bara ca 5% av alla anmälda våldtäkter till åtal och av dessa leder numera ca 78% till fällande dom, det ger alltså 4% av anmälningar leder till dom.

Kritiken kring domstolarnas rättssäkerhet i dessa fall är alltså helt befogad. Det är i min mening en rättsskandal av extrema mått och jag tror det är sådant som vi inom vår livstid kommer få korrigerat och man kommer om kanske 30år läsa i kurslitteraturen för juridik hur den fria bevisvärderingen totalt havererade gällande våldtäkt under 2020 och kanske men förhoppningsvis inte även 2030talet.

Med det sagt vill jag dock moderera det hela lite också med att påpeka att det är inte så extremt illa som vissa vill påvisa att det skulle vara lätt att bli oskyldigt dömd.
Trots allt så går 95% av alla anmälningar inte ens till åtal.
Det är alltså verkligen inte så lätt som att bara anklaga någon och säga till en kompis så blir personen dömd.
Tvärt om är det så att det fortfarande är väldigt låg risk att bli dömd, även om man är skyldig om det inte finns stark teknisk bevisning.

Sammanfattningsvis är alltså rättssäkerheten delvis satt ur spel.
Det är FÖR lätt att bli oskyldigt dömd, men den totala risken är fortfarande extremt låg.

Majoriteten har inte ett sådant psyke, men givetvis finns det många som har det. Bara för att det finns smartare sätt att tjäna pengar så betyder det ju inte att ingen skulle testa just detta.

Det finns ju bevisligen fall där man ljuger om våldtäkt och även fall där man försöker lura försäkringsbolag genom att ljuga om våldtäkt, så frågan är bara exakt hur mycket det sker. Något vi förmodligen aldrig kommer få reda på eftersom det inte är möjligt att av avslöja majoriteten av de som ljuger.

Ljuga om våldtäkt för att få en ynka slant pengar, krävs verkligen en väldigt speciell personlighet för det. Det lär vara ytterst få som har en sådan personlighet. Personen behöver ju ljuga både för rättsväsendet, försäkringsbolag, nära anhöriga etc. Kommer sedan esten av sitt liv ses som "den våldtagne". Hur kul är det på en skala? Och 150 000 kan man inte försörja sig på! Dessutom kan man ju riskera att åka fast för försäkringsbedrägeri! Eller inte få ut pengarna, men leva med stigmat som "den våldtagne" resten av sitt liv. Som sagt: krävs ett jädra psyke för detta. Ytterst få som har det.

Ljuga om våldtäkt för att få en ynka slant pengar, krävs verkligen en väldigt speciell personlighet för det. Det lär vara ytterst få som har en sådan personlighet. Personen behöver ju ljuga både för rättsväsendet, försäkringsbolag, nära anhöriga etc.

Kommer sedan esten av sitt liv ses som "den våldtagne". [...] leva med stigmat som "den våldtagne" resten av sitt liv.

"Man kan prata möjliga anledningar hela dagen" / "Eller så kan det ha gått till på 1000 andra sätt och båda ljuger" - Vill bara komma med ett förtydligande: Någonting som är oerhört vanligt vid mål där två berättelser står emot varandra (oaktat brott) är att många tror att domstolen endast har att välja mellan de två versionerna som lagts fram. Men så är det ju inte, för båda kan vara fel. Det behöver inte vara "antingen eller", det kan ju finnas en tredje möjlighet (eller fler). Någonting annat som många tror är att om det skulle visa sig att någon av parternas berättelse inte stämmer så är det per automatik så att den andra partens berättelse är rätt, men så behöver det ju givetvis inte vara heller. Så finns det fler möjligheter så måste rätten överväga detta.

När rätten gör detta är dom inte bundna kring huruvida parterna lyft fram detta som en möjlig teori. Men däremot är rätten bunden av åklagarens gärningsbeskrivning och den utredning som finns. Rätten skall alltså inte överväga alla möjliga olika fantasifulla och långsökta händelseförlopp, utan endast beakta sådana händelseförlopp som är plausibla och passar in i gärningsbeskrivningen och den utredning som finns. Så det handlar inte om att "prata alla möjliga anledningar hela dagen" eller överväga "alla 1000 olika möjligheter".

Bra att veta är att denna ordning finns till av den enkla anledningen att det är åklagaren som har den fulla bevisbördan - och att man därför behöver undersöka den "tredje hypotesen" för att kunna fastslå att gärningsbeskrivningen är visat bortom rimligt tvivel. Så beaktande av en (ev.) "tredje hypotes" är ju någonting som i 99 fall av 100 gynnar den tilltalade. Så du borde ju uppskatta när man lyfter alternativa scenarior...

Det är knappast småpengar för alla. Folk som har a-kassa, sjukförsäkring etc. kan tycka det är ganska bra.

Sen när är det ett stigma att vara våldtäktsoffer i Sverige? I Indien kanske detta är ett problem, men här?

Det är knappast småpengar för alla. Folk som har a-kassa, sjukförsäkring etc. kan tycka det är ganska bra.

Sen när är det ett stigma att vara våldtäktsoffer i Sverige? I Indien kanske detta är ett problem, men här?