Fri vilja - samlingstråd

Om du läst mina inlägg så skulle du veta att jag inte behöver tro. Under lång tid så var jag övertygad om att personer som Sam Harris hade rätt.
Det som hände var att mina idéer utvecklades och fördjupades.
Det var faktiskt Harris som var direkt avgörande till varför jag gick vidare till en mer rimlig och korrekt filosofi om vad fri vilja är och hur den fungerar i ett deterministisk universum.

Till mitt försvar skall också sägas att det är du och andra här som hela tiden tar upp känslor.
Ni bygger mycket halmgubbar, faktiskt är er definition av fri vilja en typ av halmgubbe.

Det funkade så länge det var en motpol till mysticism eller Libertarianismens definition av fri vilja.

Men världen har gått vidare, filosofi är ett sätt att tänka och står inte stilla.

Kompatibilism är fortfarande inte samma sak som att inse att mänskliga individer besitter funktioner likt kapacitet att överväga skäl, ta lärdom osv. Utan kompatibilism är att dylika funktioner och dess konfigurationer är genuint ansvariga för och förtjänar beröm och klander för sina utfall.

Hur detta ansvar kan byggas är kärnfrågan på vilken du lämnat walkover. Det handlar alltså inte om att rabbla "skälkänslighet" en gång till.

Insikt i mänsklig psykologi och att betrakta individer som (om de vore) ansvariga, det vill säga som de betraktar sig själva i praktiken, är alltså inte kompatibilism. Så av detta skäl kan dina psykologer lika gärna vara inkompatibilister.

Om de är kompatibilister av filosofiska skäl och menar att system och dess konfigurationer är i en högre ickepraktisk mening ansvariga för sina utformningar och sina konfigurationer vet jag däremot inte.

Jag kan dock tänka mig att psykologer bekänner sig i lägre grad än befolkningen i övrigt till tveksamhet inför fri vilja. Av skäl likt insikter i hur sådant som i hur hög grad egna motiv, skäl och bevekelsegrunder är okända för oss och i hur stor del av medvetandet som ägnas åt rationalisering.

Vi får hantera det här som vuxna, förnuftiga och ansvarstagande personer och enas om att vi tror olika helt enkelt 🙂

Har inte kunnat utröna hans inställning i frågan. Eftersom Dennett var en av hans intellektuella förbilder, så torde han ha en accepterande syn på kompatibilism. Men det finns också sådant som antyder att han inte köpte den rakt av. Dawkins har dock ivrigt anklagats för att vara så kallad genetisk determinist, vilket kan förleda till att tro att han av ett sådant skäl skulle företräda något liknande "hård determinism".

Han är nog inte särskilt intresserad av frågan.

Om illusioner om hur det neurala systemet väljer kunde Dennett själv ha skrivit en bok. Eftersom det är just hans uppfattning. Att det sätt på vilket systemet representerar beslutsprocesser inte återspeglar hur de faktiskt går till.


Inom många religioner och religiösa riktningar ses handlingsfrihet som illusorisk eller liknande och enligt somliga läror förnekas den helt.

Lutheranism förnekar väl fri vilja inför Gud och frälsningen.

Ok där ser man. Ja religiösa personer pratar ofta i nattmössan så det är alltid svårt att veta var man har dom exakt.

Du inser själv det ironiska i att de religösa hävdar att människan inte har fri vilja då allt sker genom gudarnas vilja.
Så enligt dig hade de religösa hela tiden rätt, de högra makterna styr över varje val vi gör.
En tröst förstås.

Dylika försök är knappast särskilt relevanta för kompatibilismens vidkommande, för vilken det är egalt i vilken mån beslut processas medvetet eller inte. Det torde räcka att systemet har relevanta kapaciteter. Dessa är ansvariga oavsett upplevelse?

Man kan ändock påpeka att det som testats i Libets försök är det som går att testa. Det vill säga enklast möjliga val. Hur det ser ut i mer komplexa valsituationer går ej att utröna på samma vis.

Man kan dock notera att gällande såväl val av knapptryck som val av utbildning så upplever vi att beslutet fattas i allra högsta grad medvetet. I fallet knapptryck verkar upplevelsen emellertid komma i tid efter beslutet. Vid det komplexa valet är det oklart, men finns det skäl att anta att det skulle vara på annat vis?

Två omständigheter kan noteras i relation till det. Dels att det medvetna har tillgång till det neurala processandet i endast mycket ringa omfattning. Dels, när man vet att det medvetna är okunnigt om skälen till systemets beslut, så efterhandsrationaliserar och konfabulerar det. Det vill säga presterar en rimlig förklaring. (Framgår vid tester av individer med bruten koppling mellan hjärnhalvorna.)


Även om det förekommer nyanser och i vissa fall rent förnekande av fri vilja, så är det vanligaste att religioner betraktar människor som fritt väljande och ansvariga.

Lite som kompatibilism, individen förtjänar att straffas för sina val. Inom religionen i en absolut mening dock.

Något kompatibilismen tydligen finner oundgängligt och nödvändigt att försöka rädda i en sekulär och naturalistisk tillvaro. Somliga menar till och med att de själva inte kan fungera i den annars.

Dr Hansen i mitt SR klipp samnanfattar det hela mycket bra.

Vi hade fått en mer förlåtande syn på människor om vi förstår att vi inte är så fria som vi upplever att vi är. Klok man Dr Hansen.

Då vår diskussion tenderar att loopa kommer jag upprepa mig, men det är för att undvika missförstånd.

Jag tror att du lägger in ett starkare ansvarsbegrepp i kompatibilismen än nödvändigt. Poängen är inte att människor är “ultimat ansvariga” i någon metafysisk mening, eller ytterst upphov till sig själva. Det är just den typen av ansvar jag avvisar som inkonsekvent eller irrelevant.

Ansvar handlar istället om handlingar som faktiskt springer ur agentens egna kapaciteter: att kunna överväga skäl, väga konsekvenser, lära av kritik, kontrollera impulser i varierande grad osv. Det räcker för att tala meningsfullt om ansvar, beröm och klander i mänskliga praktiker.

Och viktigt här är att ansvar inte är binärt utan graderat. Vi håller redan barn mindre ansvariga än friska vuxna därför att deras kapacitet för omdöme, självkontroll och förståelse är mindre utvecklad. På samma sätt minskar ansvar vid psykoser, tvång, demens eller extrema affekttillstånd. Det vore märkligt om ansvar antingen vore absolut eller helt obefintligt när våra faktiska ansvarspraktiker uppenbart fungerar längs en skala.

Så kompatibilismen behöver inte etablera någon “högre ickepraktisk” skuld för hela personens utformning. Det räcker att det finns en relevant relation mellan agentens psykologiska strukturer och handlingen för att ansvars tillskrivning ska vara motiverad.

Och psykologins insikter om rationalisering och omedvetna motiv underminerar inte detta. De visar snarare varför ansvar måste förstås som gradskillnader i självkontroll och skälresponsivitet, inte som någon magisk absolut fri vilja.

Jag menar alltså inte att människor förtjänar beröm eller klander i någon kosmisk eller ultimat mening, som om vi skapat oss själva ur intet. Däremot menar jag att vi kan förtjäna beröm och klander i den mänskliga och moraliska mening som faktiskt spelar roll: när handlingar uttrycker våra egna dispositioner, värderingar och förmågor till självkontroll och skäl övervägande. Ansvar är därför kopplat till vilken sorts agent man är och hur ens handlingar uppstår, inte till ett metafysiskt undantag från kausalitet.

Det håller jag faktiskt med om.
Märk väl en av oss här tycker att ett barn har samma ansvar som en vuxen och det är inte jag.

Dr Hansen hade säkert hållt med om att det är skillnad på barn och vuxna. På en vuxen person är hjärnan färdigutvecklad plus att han har mer erfarenhet än ett barn.

Jag tänkte mer på dig, att Hansen håller med är jag övertygad om.
Det gick ett program för några år sedan där han faktiskt diskuterade fri vilja.
Jag vill minnas att han låg extremt nära Dennetts syn, problemet är att diskussionen nästan alltid hamnar i valet mellan två skolor som båda misslyckas att förklara hur vi fungerar.

Jag företräder som bekant den tredje linjen som svara på bådas brister.
Märk väl, det är ingen absolut sanning bara några steg längre på vägen(som förmodligen inte har någon ände).