Konservativa i USA dyrkar laglös president. Har de förlorat alla moraliska principer?

Som jag tidigare förklarat i tråden, så är krig inte en sportbollsmatch, där man antingen vinner eller förlorar. Krig handlar om i hur hög utsträckning en aktör uppnår sina krigsmål. Finland uppnådde sitt viktigaste krigsmål - att inte bli ockuperat av Sovjet. I båda krigen.


Det är ett utmärkt exempel på ett krig där Sovjet inte uppnådde sina krigsmål. Alltså, så som det så här långt ser ut i Ukrainakriget, för Moskvas del.

Hur det går i Ukrainakriget kan vi inte veta i förväg. Det förekommer exempel på krig där läget mellan två parter ser helt jämnt ut, för att sedan den ena sidan tämligen snabbt går mot kollaps. Det kan givetvis ske åt båda hållen, bedömt utifrån. I härvarande fall hänger mycket på det stöd som Ukraina får utifrån. Om detta dramatiskt försvinner, så minskar givetvis Ukrainas möjligheter.


En epokgörande fråga innehåller många delmoment. Om USA mera långsiktigt lämnar Europa, är det givetvis en viktig del av ett sådant epokgörande.


Ja, det kan man och det bör man. Tvärsäkerhet leder ofta bort i tok. Jag är inte längre så ung att jag tror att jag vet allt, och särskilt har jag ingen bra spåkula. Trump är exempelvis påfallande svårförutsedd, ibland kan sådant vara klyftigt, men ibland är det inte det.


Den amerikanska idétraditionen är i huvudsak liberal - inte konservativ. Med europeiska mått mätt, finns inte mycket konservatism att tala om. Mina preferenser, är framför allt en president som inte ställer till dumheter. Ofta har det varit demokrater, men nu är det en republikan.


Ja, Hanson har en och annan poäng. Han är en skicklig historiker. Av det följer inte att han har rätt i alla politiska omdömen. Man bör skilja på de sakerna. Vill Du påstå att han har fel här?
https://www.youtube.com/shorts/moaOKkdXfvw

Min uppfattning är att vi inte bör sälja vapen, i alla fall inga avancerade, till varken SA eller Iran.


Med dagens ryska politiska ledning ser jag två alternativ:
1) Ett fortsatt krig ungefär som nu, i flera år till.
2) Någon slags "fred" som gör att Moskva får mer än de erövrat, och som likafullt kommer att leda till ett nytt ryskt angrepp när man ånyo byggt upp sin militära kapacitet.

Att göra avtal med Ryssland är att skriva i vatten. Ryssland kommer aldrig att hålla någonting.

Som jag tidigare förklarat för Dig så är självständighet inte en binär fråga. Finland hade inskränkningar, men kom bättre ur andra världskriget bättre än alla andra stater som vid krigsslutet befunnit sig på Tysklands sida. En del finländska bedömningar menar att VSB-pakten blev oväntat bra för Finlands del. De kunde ha hamnat i Tjeckoslovakiens situation, men då var det aldrig.


Som etnisk svensk är jag för att Sverige i hög grad bör vara en svensk etnostat, med tolerans för samer och finnar så klart. På motsvarande sätt ser jag gärna att judarna också har en stat grundad på deras etnicitet, med tolerans för några andra (lojala) etniska minoriteter. På t ex 1960-talet var det inte så få analytiker som såg intressanta likheter mellan Sverige och Israel, t ex när det gällde militärsystemet. Detta ändrade sig i hög grad efter Sexdagarskriget 1967 och Oktoberkriget 1973, när svensk vänster vindkantrade och hamnade på den sida där Du befinner Dig.


Ammunition med utarmat uran används i första hand mot pansarmål, emedan uranets höga specifika vikt leder till stor verkan i målet. Man bombar inte civila med detta. En del tror att uran har explosiv verkan, emedan man förknippar det med atombomber, men det är inte så det fungerar. Det har med kinetik att göra.


Han gjorde just precis det. Det kan Du omöjligen ha missat. Hela världen skrattade åt Putin.
https://www.youtube.com/watch?v=PaBmUvruwG0

Den ryska armén är förmodligen den mest sodomistiska vi sett på mycket länge. Det finns till och med drönarfoton på ryssar som bakomfumlar i ståvärn. Hela 1,5% av ryssar mellan 15-50 år beräknas ha HIV, av rapporter jag sett.


Men kritiserar man Putin eller kallar Ukrainakriget för ett krig, då kan det bli flygtur från sjätte våningen. Frihet på ryska!

Du motsäger dig själv nu; ifall Ukraina skulle förhandla för att liksom Finland inte bli ockuperat av Ryssland genom att ge upp några territorier så skulle de alltså uppnå målet med kriget?



Det finns väl nästan inga krig där ena sidan fullt ut uppnår deras krigsmål? Inte ens Churchill lyckades med det i slutet av andra världskriget då ett av krigsmålen (och ursprungliga anledningen till kriget) var att Polen inte skulle komma ut ur kriget ockuperad.

Problemet för din del är ju att både Ukraina och Ryssland inte når sina krigsmål; då Ukraina haft så höga krigsmål som att till och med återerövra Krim, men de förlorar nu nästan hela sin kustområde i Svarta havet.

Ryssland kommer aldrig att lyckas med mål som att avnazifiera och avmilitarisera Ukraina eller sätta marionettregering i Kiev.

Ryssland lyckas å andra sidan utöka sin svarta havskust och bekräfta sig själv som mästare för Svarta havet och därutöver annexera 20% av Ukraina och försäkra om att Ukraina inte får gå med i NATO.

Det är som sagt en mer blandad historia än exempelvis Irankriget där USA/Israel inte tycks lyckas med några av sina krigsmål, inte ens att slå ut Irans missilkapacitet.






Stor delseger åt Ryssland på pappret att få ut USA från kontinenten, men stor seger även för Europa skulle jag säga.




[quot€]
Ja, det kan man och det bör man. Tvärsäkerhet leder ofta bort i tok. Jag är inte längre så ung att jag tror att jag vet allt, och särskilt har jag ingen bra spåkula. Trump är exempelvis påfallande svårförutsedd, ibland kan sådant vara klyftigt, men ibland är det inte det.[/quote]

Du sa att det inte var så dåligt att exempelvis mörda ayatollahn med hela sin familj och att sonen står på tur, men det finns en del som man faktiskt kan analysera direkt utan att gömma sig med "vi får se". Vad var det jag själv sa? Att det blir svårare för USA att nu förhandla till sig något i kriget då allt måste godkännas av just sonen till den mördade fadern, sonen, modern, frun och en fanatisk IRGC efter att man dödad deras påve.

Nu så bönfaller Trump om någonslags deal med en sida som emotionellt är inställda på mer krig emot en sida som agerar så kriminellt att de mördar religiösa ledare.

Nu är USA fast i en krig de inte kan förhandla sig bort från och där de inte heller kan vinna på slagfältet.


Från en amerikansk ståndpunkt så är dock Carlson konservativ inom deras idetradition och då handlar det om att hålla sig till landsfädernas vision, inom exempelvis invandring så var deras ståndpunkt att det skulle reserveras till europeiska invandrare och det överanstämmer med Carlssons egen syn på invandring.

Men du tror väl själv på en liberal idetradition till hög grad och brukar hänvisa till Burke och andra liberalkonservativa tänkare. Är man anglofil så måste man väl till hög grad uppskatta liberalismen?

Vad är det som Storbrittanien annars representerar än just antirevolutionär liberalism?



Jag kan ju länka till Nooshi Dadgostar också säga att vi måste sätta mer press på EU för att få bort lagar om att tyska marknaden ska kunna bestämma södra Sveriges elpris, alla kan ha rätt om något ibland.

Höll ju med Merapi om att begränsa big techs algoritmer och datainhämtning av barn och ungdomar exempelvis.

Men frågan är ju ifall han äger någonslags visdom om just utrikespolitik och krig vilket är området där du främst har länkat till honom tidigare.




Så du håller med om att vi ska hantera Iran och Saudi Arabien på samma neutrala sätt oavsett skillnader de utgör för Israels säkerhetsintressen?

Men moskebyggandet vi tillåter från saudierna och de enorma investeringarna och uppköpen av europeiska bolag vi tillåter är ju ännu värre än att vi säljer vapen åt dem (de har en urusel militär oavsett vilka dyra leksaker de köper upp).

Saudierna är duktiga på att subversivt bygga upp influensnätverk men urusla när det gäller försvarsfrågor, vilket gör det viktigare att sätta upp hårda linjer inom just företagslivet och religiösa organisationer/byggnader. Kom ihåg här att i Saudi Arabien tillåts inga kyrkor olikt i Iran, så det är en assymetrisk relation vi har till Saudi Arabien.



Det må så vara, men skulle du tycka att en tredje val där Ukraina ger upp områden som Ryssland annexerad i utbyte av fred vore fel och något som du skulle se som "kapitulation"?

Eller är det bara att Moskva får mer än de erövrat som du ser som linjen på sanden?

Sovjet höll sig faktiskt till sitt avtal med Finland efter fortsättningskriget, utan att Finland ens tillhörde NATO.

Fast Nooshi Dadgostar är väl inte konservativ? Dyrkar hon en laglös president i USA? Är det elprisfrågan och tysk lagstiftning som ställer konservatismen på sin spets? Eller Sovjets anfall på Finland när det begav sig. Fast det var ju före Trump!

Det var bara ett exempel på att alla typer av personer kan ha rätt ibland, till och med en kommunist kan ha rätt.

Alltså som svar på att den komiskt inkompetente Victor Davis Hanson även kan ha rätt om att det är dåligt för USA att ha 10 miljoner illegala som Strix kom med.

Har de konservativa i USA som dyrkar en laglös president förlorat alla moraliska principer? Victor Davis Hansen är ju klart konservativ.

Är han ett exempel?

På vad?

Det bästa exemplet är kanske det finska vinterkriget? Fortsättningskriget? Fast det var ju före Trump.

VDH är exempel på en neokonservativ gammal stolle som lever i sin egen verklighet.

Har de konservativa som dyrkar Trump förlorat alla moraliska principer?

Nej, Ukraina har litet mera ambitiösa krigsmål än Finland kunde kosta på sig. Ukrainas krigsmål inkluderar att återställa gränserna från före 2014. Det primära torde emellertid vara att hindra Moskva att uppnå sina krigsmål.


Nej, man når inte alltid hela vägen fram. Det är ett av flera skäl, till att man inte skall ta till krig lättvindigt - man kan förlora mycket mer än man tror i förväg. Som Du kanske märkt har Ukraina sänkt stora mängder ryskt tonnage i Svarta havet. Nu när Ukraina besitter Robot 15, blir det helt hopplöst för Ryssland att röra sig på havsytan. Det är allt annat än att vara "mästare".


Vi är inte där ännu, och möjligen skulle det vara mer seger för Ryssland än för Europa, men man kan väl för en stund kontemplera att så länge USA befunnit sig i Europa, har Europa inte invaderat Ryssland.


När den religiösa ledaren tillika är den politiska ledaren, blir han ett fullt legitimt mål. Givet att man kan säga att kriget i sig är legitimt, och det finns en diskussion kring den saken. Men, som jag sagt, så förefaller Trump ha saknat en genomtänkt strategi för Irankriget.


Storbritannien representerar många saker. Ett gammalt land, med global närvaro och stora mängder idéhistoria. Både liberalism och konservatism givetvis. Imperialism, någon slags nationalism, monarkism. En analytiskt intressant blandning. I USA är konservatismen något annat och mest en fråga om att "bevara liberalismen".


Ja, jag menar att har givit uttryck för en del viktig klokskap.


Vi behöver ingalunda behandla dem neutralt eller lika. Så fungerar inte internationella relationer. Överhuvudtaget behöver Västvärlden avislamiseras, och det kan behövas litet olika metoder för detta.


Ja, det vore fel. Både moraliskt och strategiskt. Som jag tidigare framhållit, så blir varje framgång för Moskva en uppmuntran till fortsatta aggressioner.
"You can't reason with a tiger when your head is in its mouth."

Från ett europeiskt perspektiv gäller det att minimera ryska vinster och maximera dess förluster. Både för att motverka vidare aggressioner och för att skaffa tid för egen upprustning, ty Moskva lär återkomma på ett eller annat sätt.

Jag tror tvärtom att Ukrainas viktigaste krigsmål liknar Finlands viktigaste krigsmål;s som var att förbli en självständig stat och inte tillåta Ryssland att installera en marionettregim eller annexera hela Ukraina/Finland.

Finland hade mer ambitiösa mål på liknande sätt som Ukraina tills det inte var logistiskt möjligt att uppnå sådana mål, ungefär Ukrainas tillstånd just nu som till och med Ukrainas överstegeneral har kommit ut med.





I krigstillstånd så är det givetvis så, men det är i utbyte att man själv inte ens kan ha en fungerande ekonomi då Ryssland ständigt kommer sabbotera Ukrainas infrastruktur och dess förmåga att själv genomföra handel i svarta havet i utbyte.

Kriget kommer en dag att ta slut och då gäller något annat.


Ingen är nog så galen att man vill invadera ett land som Ryssland. Däremot kan man försöka skapa oro i ens motståndare genom proxies som försöker skapa oreda på ett eller annat sätt.

Poängen är att USA har förudmjukad Europa omgående i de 80 år då vi agerat som USAs vassalstater och det är en seger för Europa att få stå på egna ben och ta våra egna geopolitiska beslut som gynnar oss i första hand.





Det förefaller mig som om mördandet av landets religiösa ledare inkluderas i vad man kan säga inte var en genomtänkt strategi. Du invände och tyckte att det var bra och att den mindre diplomatiske sonen var på tur (som om iranierna vore dumma nog att låta honom vistas i offentliga miljöer utanför hemliga bunkers efter vad som inträffade med fadern).

Det existerar konsekvens till handlingar i krig, och man måste analysera konsekvenserna för varje handling. Ifall du dödar en religiös ledare exempelvis; kommer det bli svårare att få regimen att kuva sig och förhandla? Får du en mer aggressiv politisk ledare som står på tur efter den mördade ledaren? Blir den delen av befolkningen som är troende shiiter mer lojala än någonsin? Ökar du din motståndares krigsvilja genom att mörda deras politiske/religiöse ledare? Förstärker du regimen och dess popularitet när du skapar en martyr?





Definitivt så representerar brittiska imperiet främst spridningen av liberala värderingar till alla världens hörn, och det finns väl både bra och dåliga saker som inkluderas där. Burkiansk antirevolutionär liberalism i snigelfart är vad du menar med brittiska konservatismen antar jag.





Det ifrågasätter jag, speciellt när det gäller utrikespolitik då du så ofta refererat till hans "expertis".



Så länge vi inte bedriver internationalism så är vi bara intresserade i handel med olika nationer som har saker som vi behöver (exempelvis gas, gödsel och olja). Kina är en bra inspiration när det gäller sådant, vi ska inte vara selektiva liberala moralväktare som fördömer Israels fiender för allt de gör som bryter mot liberal dogma samtidigt som vi kramar om israles antiliberala vänner.

Som du ser så bedriver Kina världens hårdaste avislamisering av sina egna uygurer utan att ens bry sig om islamismen i varesig Saudi Arabien eller Iran. Det är motsatsen till internationalism, det nationella är vad man fokuserar på.


Vi måste upphöra att liksom fox news eller Victor Davis Hanson referera till Churchill i varendaste jävla konflikt som vi har att göra med. Världen är mer komplex än så.

Finland förhandlade som sagt med Sovjet när de hade huvudet i "tigerns mun". Det visade sig vara smart och det visade sig att Sovjet inte styrd av någon tiger utan den styrdes av människor och människor tar ofta med mer komplexa beräkningar i åtanke än att äta upp mindre "djur" bara för att man kan det. Det är ju samma sak med Irans beräkningar när de förhandlade till sig en deal med Obama, ett större rovdjur i världspolitiken kan givetvis ändra riktning när som helst, du förberedder dig inför det värsta (som du ser Iran ha gjort i denna krig) men undviker ändå konflikt mot ett större rovdjur så gott som det är möjligt. Finland litade inte heller fullt ut på att Sovjet skulle hålla sin del av avtalet och rustade upp sitt försvar, samma sak kan vi förvänta oss av Ukraina efter att de signerat slutet på konflikten mot Ryssland.

Allegorier simplifierar verkligheten så att ett barn ska kunna förstå den någorlunda bra, det är en retorisk knepp och ofta inte en full beskrivning av verkligheten som den är.

Såvitt jag kan se, så har Ukraina ambitionen att återta förlorat territorium, inklusive Krim. Finland kunde inte ha den ambitionen 1939, utan då var det enbart nationell överlevnad som var aktuell. Efter drygt fyra år, så har Ryssland tagit en del territorium från Ukraina, men just nu ser det inte ut som att de har så mycket anfallskraft kvar. För tillfället antyder rapporter att det går ungefär på ett ut. Inget just nu säger att Ukraina inte skulle kunna ha vissa framgångar på sikt.


Det torde till stor del bero på hur kriget slutar, och vem som har mest att vinna på att hålla borta den andre.



Ingen vill invadera Ryssland, i alla fall inte västerifrån. Ingen vill ha eländet. Oron för en invasion har Moskva hittat på för att motivera allehanda krigiska åtgärder inåt och utåt.

En annan poäng är att Europa har vunnit på att slippa krig i två generationer. Emellertid kunde Europa ha använt denna långa tid till att bygga upp sin egen förmåga att stå emot yttre hot, men man har gjort motsatsen. Eventuellt är Europa på väg att vända detta, men det sker långsamt och en smula ambivalent.


Ja, det finns ett strategiskt drag att visa på att man kan komma åt ett lands högsta ledning. Den sortens konsekvenser borde även Iran kontemplera, i det att man agerat aggressivt i olika avseenden i många år utan att riktigt få betala priset. Nu har i alla fall en del av räkningen kommit, dessvärre levererat på ett valhänt sätt.


Egentligen bör man snarast förknippa brittisk konservatism med traditionalismen, alltså ett idémönster före tiden för Franska revolutionen. Ett exempel på värdespridning från England, närmast globalt, är det anglosaxiska rättssystemet, med sina traditioner minst från Magna Charta från 1215. Däri ligger en tradition som är mycket viktig, och som nog får sägas vara under starkt tryck i fel riktning i UK idag.


Jag har märkt att Du gör det, och det tycks mig som Du inte förmår skilja på hans politiska preferenser och hans historieanalytiska förmågor.


Väst är allvarligt ideologiskt handikappade, vilket hindrar oss från att bedriva en rimlig intressepolitik. Det är detta ideologiska bagage som vi främst behöver göra upp med. Vi behöver upprätthålla goda relationer med stater som vi har viktiga saker gemensamt med, och se sanningen i vitögat där islamismen är vår fiende, och börja att städa hemma hos oss själva.


Men, icke desto mindre påfallande ofta insiktsfullt. Skarpa iakttagelser motsäger inte en komplex verklighet.


Finland stod i huvudsak ensamt mot Sovjet, men Ukraina har ett starkt stöd från omvärlden. Finland tänkte sig nog att Sovjet, i all fall för en stund, skulle hålla sig till något slags avtal. Ukraina har ingen saklig anledning att tro att Moskva går att göra avtal med. Inget hittills antyder att Putin har någon förmåga att hålla några slags avtal överhuvudtaget. Jag kan inte komma på ett enda avtal, eller internationell konvention, som han inte brutit mot visavi Ukraina.

Finland återerövrade en hel del territorier under fortsättningskriget som visar på större ambitioner än enbart överlevnad.

Ukraina kunde också göra det 2022. Men nu har situationen förändrats till enbart överlevnad.



Kriget slutar inte med att Ukraina återerövrar dessa områden.




Ryssland har historiska skäl till paranoia om Västs intrång i Ryssland, exempelvis har vi Tyskland och wallstreet som finansierade ryska revolutionen och flera märkliga försök att invadera Ryssland västifrån. Europa har rätt att ha liknande paranoia om Rysslands ambitioner i kontinenten av liknande historiska skäl givetvis, speciellt Östeuropa.

Det är klart att just kärnvapen gör paranoian om invasioner mer orealistiska, men USA har liknande ambitioner att totalt kontrollera sin närområde och agera militärt mot fientliga latinamerikanska nationer som inte har en chans att kunna invadera landet. Kina tycks också gå åt det hållet. Detta är ju inget märkvärdigt inom realpolitik.

Europa har invaderats av invandrare då vi försökt efterlikna vår amerikanska mästare och göra Europa till en liberal projekt (delvis med amerikansk influens bakom kulisserna). Vi har även ekonomiskt förnedrats som exempelvis i Nixons och Reagans regeringar då vi ekonomiskt behövde kuva oss till amerikanska eftergifter. USA har fritt fram kunnat spionera på tyska företag exempelvis och stjäla deras teknologi samt bombat nordstream utan att tyskarna ens kunnat demonstrera mot amerikanska övertrampen. Till och med Storbrittanien tvingades på knäna efter andra världskriget och gav upp sitt imperium på amerikansk begäran.

Trumps tullar följer bara en amerikansk tradition i att förnedra Europa.







Det där är ytterligare en substanslös kommentar från någon som inte ens förstår den andra kulturens idetradition/själ. Att bli martyr är verkligen inte något som shiiter är rädda för, det är närmast det vackraste man kan bli inom deras idetradition. Läs om deras historia om Husayn och Yazid för att förstå närmare hur de ser på motstånd emot orättvisa. Shiiter går ut och piskar sig själva, ibland slår sig själva i ryggen med svärd, i minne av denna händelse.

Hur har det gått förövrigt nu när Iran "kontemplerat" att stor del av deras ledarskap mördats. Har nya "ledarskapen" lärt sig sin läxa? Eller är de än mer stödiga än den skaran som mördades innan dem?

Romarna försökte lära troende kristna liknande läxor med lika urusla resultat.

Du kastar snarare bensin i en låga när du skapar martyrer i hedersbaserade kulturer.







Vi ska inte vara naiva om att det som britterna främst sökte sprida var frihandel och påtvingad sådan, och det skapade stora problem i några ställen med proto-industri som Indien medan det var en framgångssaga i exempelvis Hong Kong.

Hela iden om värdespridning förhåller jag mig skeptisk till, speciellt ifall det sker genom svärdet. Iden om att länder inom "the commonwealth" lever efter brittiska värderingar som om dessa är universala och kan anammas av vild främmande folkslag är i sig en utav de största liberala myterna i vår tid.

Anglosaxiska värderingar hålls i liv främst i ställen där just anglosaxer flyttat och dess arvingar har skapat nya nationer från USA till Australien, inte i Nigeria, Malaysia, Irak eller Indien.













Han berättar en saga oftast snarare än att i detalj studera historia. I hans analys av militära konflikter idag så kommer han med fabuleringar som att Iran exempelvis nu inte har eskaleringsförmåga och att Trump bara väljer att inte bomba Iran till nederlag pga humanitära skäl och demokraternas press på honom.

Han lever i en neokonservativ feberdröm där fienden alltid bara existerar som någonslags zombie som måste besegras, utan hjärta eller hjärna och helt utan strategi eller förmågor.

Han tror vidare att alla konflikter kan reduceras till en slags dålig kopia av andra världskrigets konflikter. Han saknar förmåga att anpassa sin analys efter verkligheten i kriget.

Han kan inte ens sammanfatta sina meningsmotståndares åsikter utan skapar halmgubben av vad de tycker. Han är mer av en propagandist än en analytiker.






Islamism är inte vår fiende till samma grad som mångkultursliberalismen är vår fiende. Samma ideologi som vill ta hit kristna kongoleser alltså skapar problem när de tar hit muslimska senegaleser.

Jag ser ingen anledning som sagt att se Saudi Arabien som en fiende så länge de inte tillåts blanda sig i frågor som bör räknas som inhemska frågor åt svenskar. Finns ingen anledning för kineser att alltså se saudi arabier som fiender, fienden är de som tillåter Saudi Arabien att bygga moskeer eller köpa upp företag i Europa och inte Saudi Arabien i sig. De får ha sin älskade sharia lag i deras hemland och det stör mig inte.




Det är dock inte en särskilt skarp iaktagelse. Tänker man efter lite så fungerar inte allegorins bildspråk, när du har huvudet i tigerns mun så kan du varesig förhandla med honom eller kämpa emot honom.

Men vad göra när man är i en situation mot en människa eller stat då du inte kan kämpa emot?

Inte ens Storbrittanien befann sig i en sådan situation. Men du kanske kan tänka få till det att partisanerna i Juguslavien befann sig i en situation där de kämpade trots att de var i tigerns mun.





De gjorde inte det i fortsättningskriget, och inte ens i vinterkriget då Sverige försåg dem med vapen. Men du har delvis rätt om att de mot slutet av fortsättningskriget var ensamma.

Ryssland har i mångt och mycket hållit sig till Sarkozy-planen i Georgien år 2008 efter att de "befriat" ryssvänliga minoriteter. Georgien har fortsatt vara en suverän stat trots att Ryssland skulle kunna erövra hela landet utan svårigheter de funnit i Ukraina.

Men till saken hör att ingen mindre stat någonsin ska lita på en supermakt, utan ett avtal är enbart anledning att rusta upp och säkerställa att man har tillräckligt mycket försvarskapacitet för att avskräcka framtida anfall.

När Kina skrev Nanking-avtalet med Storbrittanien år 1842 efter första opiumkriget så var problemet att man inte var lika duktiga på att modernisera och taktiskt förberedda sig inför att britterna bryter mot avtalet (som redan var förnedrande för kineserna, men britterna ville full legalisering av opium i Kina).

Japanerna däremot som även underkuvade sig Matthew Perrys krav på att landet öppnar sig 1853 var betydligt duktigare på att snabbt anpassa sig till verkligheten och säkerställa att landet inte förnedras igen.

Att teckna avtal för att temporärt få andrum när man är i "tigerns mun" är inte ett misstag, men att däremot inte förberedda sig inför att tigern anfaller på nytt för att kräva fler eftergifter vore ett gravt misstag.