Citat:
Ursprungligen postat av
jcocker
Det är betydligt svårare att förlika sig med sin sadism, än vad det är att förlika sig med sin masochism. Speciellt i dagens klimat. Det mer eller mindre tävlas i masochism. Och så pyser sadismen upp på de mest fega sätt.
Han behöver i så fall släppa fram hatet och sadismen inom sig. Du får nog dock räkna med att det kommer att påverka eran relation i övrigt.
Och frågan är om du vill detta, om du nu inte är masochistisk? Kanske har du en ådra av sadism, som påverkar eran dynamik också?
Kanske behöver ni helt enkelt erkänna åtminstone först för er själva, sedan inför varandra, båda era sidor…
Intressant svar!
Hm, jag vet inte riktigt.
Jag tror jag har svårt med det. Han vill kanske vara sadist/dominant i alla områden?
Han var mer så när vi träffades. Sadist sexuellt, ganska egoistisk på alla områden och hård. Han känner typ väldigt lite empati ens. Han har väl iom vårt förhållande fått ändra på sig en del, han säger han älskar mig och inte vill jag ska fara illa och han vill inte vara dålig.
Och ja jag är lite masochist, kanske mer sexuellt undergiven än direkt masochist, vet ej!
Skulle beskriva det som att jag gillar det han gillar och vill göra det för honom även om det gör ont. Är det masochism? 😊 Vill mer än allt att han ska njuta och på min bekostnad är det ännu bättre helt enkelt.
Kanske en sadistisk ådra då jag skulle tända på att skada någon tjej för hans njutnings skull?