Citat:
Ursprungligen postat av
Zeddis
Könsdysfori är klassad som en psykiatrisk diagnos enligt DSM-V. Det finns mycket litteratur inom psykologin och psykiatrin som pekar på hur skevt det är i skallen på de som inplanterar sådana tankar i huvudet på barn med, nästan alltid, annan psykisk ohälsa. Diagnoser, trauma från barndomen, sexuel trauma från barndomen etc.
Nära hälften tar livet av sig efter operation, medans de övriga gör det långsamt på annat vis genom självskadebeteenden. Det säger ju en hel del. Sen har vi ju det berömda fallet med David Reimer.
Som en del av psykologi A fick jag se en hemsk dokumentär om detta fallet och fick höra Davids egna tankar om saken innan han tog livet av sig. Tragiskt, och av politiska narriativ och genom ideologiska slagträn så tillåter och uppmuntrar vi galenskapen här i väst. Skrämmande. Inte konstigt att väst går åt helvete.
Och där kom det ja. Ingen inplanterar något i huvudet på barn utan det är bara ni korkade personer man med lätthet kan hjärntvätta att hata. Barn däremot får lära sig att acceptera människors särdrag så de inte växer upp i en värld jag växte upp i. I min uppväxt på en liten bruksort så knackade man bög och tidningen gjorde ett stort reportage om ortens första neger där man även flikade in att han startade ortens först pizzeria i förbifarten.
Än i dag är jag rasist gentemot negrer men min homofobi har gått över då jag tvingades lära känna ett flertal bögar på kort tid och de tog död på mina förutfattade meningar.
Konstigast i ditt inlägg är att vi nu lever i ett land där politiken fokuserar och uppmuntrar individen samtidigt som du går emot vissa individer.
Nu över till min undran:
Vart kan man hitta dina fakta på att nästan hälften av alla korrigerade tar livet av sig? Vart kan man hitta forskning som visar på att självmord hör ihop med korrigeringen?
Rent logiskt kan jag se att vissa korrigerade tar livet av sig pga de trauma de burit med sig innan korrigeringen och att dessa två faktorer handlar om att psykiatrin misslyckades och korrigeringen mest handlade om att vården ville göra sig av med problem.
Min empiriska studie handlar om ett exempel.
En kvinna jag känner fick sin korrigering godkänd på kort tid där utredaren sa ”Detta var det lättaste han varit med om och det var självklart att hon skulle få korrigeras”.
Hon blev en hen och den där snabba utredningen visade sig vara fel och hen backade innan den sista operationen. I dag lever hon med konstgjorda bröst vilket bör vara ännu ett trauma bland alla andra hon levde med sedan tidigare.
Tjejen är psykiskt sjuk och vården hjälpte till. Det var inte transeriet som gjorde henne sjuk utan transeriet blev en del av sjukdomen.
Nu vill jag inte outa henne utan hennes psykiska ohälsa är skitlätt att se om man vet hennes historia. Däremot är hon antagligen ett obotligt fall med tanke på all skit som hänt henne.
Men att påstå att trans är en psykisk åkomma lär jag aldrig köpa. Däremot borde du gå på sakostund för att bota din transfobi.