Citat:
I viss mån är hon konsekvent, men vad gäller anletsdragen så har dessa tillkommit över tid, vilket såklart inte stärker tillförlitligheten.
Att hon var livrädd och inte hade förtroende för vissa poliser ser jag också, men det förklarar ändå inte nedan. Gällande anletsdragen så tillkommer ytterligare uppgifter över tid, vilket såklart blir ett problem oavsett orsak.
Den 1 mars
"Mannen som sprang in på Tunnelgatan ·uppfattade fru Palme som varande 1
40-årsåldern, ca 180 cm lång och med ''kompakt'' kropp med kort hals. Han var
mörk men inte på ett direkt sydländskt sätt utan hårft var mer brunaktigt.
Han var iklädd en blå; något litet ''bullig'' täckjacka som gick en bit nedan-
för midjan. Han hade vidare mörka , troligen grå byxor. I övrigt lade fru
Palme inte märke till några detaljer vare sig i utseende eller klädsel."
Sedan byggs det ju på.
Den 8 mars kontaktar hon polisen för att kommentera och komplettera den sk. fantombilden detta efter en diskussion med Mårten.
"Hon upp fattade det som om mannen som sprang in på Tunnelgatan hade ett
något rundare, fylligare ansikte än det på fotot. Dragen i övrigt, mun och
näsa, uppfattade hon som raka. Den korta halsen kan kanske förklaras med att
han rörde sig med uppdragna axlar."
Den 25 mars tillkommer att mördaren hade bulliga kindknotor, vit överläpp och det är fr.o.m. detta datum som Lisbeth också talar om den stirrande blicken.
Att hon var livrädd och inte hade förtroende för vissa poliser ser jag också, men det förklarar ändå inte nedan. Gällande anletsdragen så tillkommer ytterligare uppgifter över tid, vilket såklart blir ett problem oavsett orsak.
Den 1 mars
"Mannen som sprang in på Tunnelgatan ·uppfattade fru Palme som varande 1
40-årsåldern, ca 180 cm lång och med ''kompakt'' kropp med kort hals. Han var
mörk men inte på ett direkt sydländskt sätt utan hårft var mer brunaktigt.
Han var iklädd en blå; något litet ''bullig'' täckjacka som gick en bit nedan-
för midjan. Han hade vidare mörka , troligen grå byxor. I övrigt lade fru
Palme inte märke till några detaljer vare sig i utseende eller klädsel."
Sedan byggs det ju på.
Den 8 mars kontaktar hon polisen för att kommentera och komplettera den sk. fantombilden detta efter en diskussion med Mårten.
"Hon upp fattade det som om mannen som sprang in på Tunnelgatan hade ett
något rundare, fylligare ansikte än det på fotot. Dragen i övrigt, mun och
näsa, uppfattade hon som raka. Den korta halsen kan kanske förklaras med att
han rörde sig med uppdragna axlar."
Den 25 mars tillkommer att mördaren hade bulliga kindknotor, vit överläpp och det är fr.o.m. detta datum som Lisbeth också talar om den stirrande blicken.
Det stämmer inte att signalementet byggs på om vi skall tro på LP: s förklaring. T ex i HovR.
https://gunnarwall.wordpress.com/wp-content/uploads/2019/01/F%C3%B6rh%C3%B6ret-i-hovr%C3%A4tten-med-Lisbeth-Palme.pdf
Vilket det finns all anledning att göra. Skälet till att hon inte beskriver mördarens ansikte den 1:e mars är att hon inte litar på polisen som förhör henne och att hon medvetet håller inne med information för att inte säga för mycket. Pga det antecknar poliserna i konceptförhöret mycket riktigt att LP inte lade märke till några detaljer, eftersom hon inte ger dem några. Det är skillnad på att inte kunna ge några detaljer och att inte vilja.
Den åttonde mars ger hon detaljer, men det är ingen fristående beskrivning utan en jämförelse med fantombilden och handlar om vad som skiljer sig från den angående detaljer om ansiktet i hennes minnesbilder. Det är ingen uttömmande beskrivning.
Den 25: e försöker hon utveckla vad hon anser sig minnas. Det innebär inte att det är uppgifter som nödvändigtvis förändrats över tid.
Naturligtvis är detta sätt för en målsägande att meddela sig med polisen inte idealt utan tvärtom förkastligt för utredningen och slutsatserna om fakta då vi generellt vet att initiala uppgifter som inte hunnit påverkas av olika faktorer är att föredra.
Men det är långt ifrån samma sak som att man kan dra slutsatsen här att målsäganden verkligen har förändrat sina uppgifter över tid. Hon är av den felaktiga uppfattningen att hennes uppgifter blir bättre om hon får behålla dem för sig själv och tänka över deras sannolikhet och hur rättvisande de är på egen hand.