Ja, då har vi alltså nästa lilla kvalitetsproduktion från svensk offentlighet: Katja Nyberg, tidigare SD-ledamot, polis i grunden, kriminalinspektör på visitkortet, justitieutskottsmänniska i riksdagen...och numera huvudperson i vad som mest liknar en kampanjfilm för varför man kanske inte ska blanda moralpanik, hårda tag-retorik, körkortsåterkallelse och mystiska påsar med vitt pulver i samma handväska.
Det börjar alltså med en singelolycka på Skärgårdsvägen i Värmdö i mellandagarna. En VW ID.4, en refug, en övergångsskylt och en förklaring om att hon väjt för ett djur. Räv eller råtta. Redan där får man känslan av svensk myndighetsprosa när den är som bäst: “föraren uppger att man väjt för ett djur, räv eller råtta”. Det är nästan poetiskt. Inte Shakespeare, kanske, men definitivt Transportstyrelsen möter Djungelboken.
Sedan blir det lite mer intressant. Polisen misstänker rattfylleri och narkotikapåverkan. Körkortet omhändertas. Det tas prover. Och enligt åtalet handlar det inte bara om “oj, jag var lite trött efter julbordet”, utan om bensoylekgonin i blodet...alltså kokainets lilla visitkort efter att kroppen har processat det. Samtidigt finns det 0,12 promille alkohol i blodet enligt Transportstyrelsens uppgifter. Inte nog för en klassisk spritfestskandal, men tillräckligt för att göra “jag är polis, riksdagsledamot och lagstiftare” till en ganska dålig repliksituation.
Och sedan kommer handväskan. Den berömda handväskan. Enligt FUP sitter Katja i arresten, har fortfarande tillgång till sina saker, sprayar något i ansiktet, stoppar ned flaskan i väskan, gräver runt och för fingrarna mot näsan. Arrestbefälet reagerar på att hon ens har väskan bredvid sig, eftersom det avviker från rutinerna. Därefter beslutas visitation. Och vad hittar man? En liten väska i väskan. Och i den: en redline-påse med vitt pulver. Åklagaren säger att det handlar om 1,18 gram kokain och ett snortrör.
Det är svårt att hitta en mer kompakt symbolbild för svensk dubbelmoral än detta: tidigare polis och lagstiftare, hårda tag mot kriminalitet i talarstolen, och sedan i förundersökningen: liten väska, vitt pulver, snortrör och övervakningsfilm från arresten. Det är nästan så att man förväntar sig att någon på Justitieutskottet ska föreslå ett nytt utskottsbetänkande: “Skärpta straff för narkotika, utom när det råkar ligga i en mindre väska inuti den egna väskan”.
Men vänta, det stannar inte där. För åklagaren går inte bara på det där decembertillfället. Hårprov har tagits. Enligt åtalet visar hårsegmenten spår som åklagaren menar motsvarar minst fyra kokaintillfällen, minst tre MDMA-/ecstasytillfällen och minst ett amfetamintillfälle under 2025. Alltså inte direkt “någon måste ha tappat en påse i min väska på ICA”. Mer som en liten festivalrapport från rättskemin.
Katjas linje? Hon förnekar. Hon har inte tagit kokain, inte amfetamin, inte ecstasy. Påsen är inte hennes. Hon vet inte hur den hamnat där. Hon delar inte åklagarens bedömning och ser fram emot rättslig prövning. Helt rätt juridiskt, förstås. Man är oskyldig tills dom fallit. Men ur ett Flashbackperspektiv är dramaturgin ändå svårslagen: hårprov, blodprov, påse, snortrör, väska-i-väska, arrestfilm och sedan standardsvaret “inte mitt, vet inte, ingen kommentar”.
Och sedan kommer körkortsdelen, som nästan är ännu mer satirisk. Transportstyrelsen återkallar körkortet efter decemberhändelsen. Det blir riksnyhet. Hela Sverige får veta att Katja Nybergs körkort är återkallat. SD tycker att hon ska lämna riksdagen. Hon lämnar partiet men sitter kvar som politisk vilde. Kort sagt: detta är inte direkt en administrativ detalj som råkade hamna längst ned i Kivra bredvid elräkningen.
Ändå lyckas Expressen senare filma henne när hon kör bil. Inte en gång enligt åtalet, utan två körningar samma dag i mars. När hon ska förklara det blir det “städgata”. Hon skulle bara flytta bilen. Det var fel av henne och hon tar ansvar. I förhöret medger hon att hon kört bilen och att hon visste att körkortet var återkallat. Men hon vill inte riktigt köpa att det ska vara två brottstillfällen. Hon körde från punkt A och kom tillbaka till punkt A, typ. Juridik möter Google Maps: om man återvänder till startpunkten, har brottet då egentligen ägt rum? Katja Schrödinger Nyberg presenterar: olovlig körning i cirkelform.
Det är just det här som gör hela fallet så explosivt. Hade det handlat om någon random lokalpolitiker i tekniska nämnden hade det varit illa nog. Men Katja Nyberg är inte vem som helst. Hon är polis i grunden. Hon har suttit i Justitieutskottet. Hon har varit med och format politiken om brott, straff, polis och rättsväsende. Hon har varit en del av det politiska läger som brukar tala väldigt högt om lag och ordning, hårdare tag och personligt ansvar. Då blir det lite besvärligt när den egna FUP:en låter som en checklista från ett seminarium i “gör inte så här”.
För där ligger kärnan. Det är inte bara misstanken om narkotika. Det är inte bara bilolyckan. Det är inte bara körkortet. Det är kombinationen. Polis. Riksdagsledamot. Justitieutskott. Återkallat körkort. Kokainmetabolit i blodet. Hårprov med kokain, MDMA och amfetamin enligt åtalet. Kokain i handväskan enligt NFC. Snortrör. Övervakningsfilm. Expressenfilm där hon kör trots återkallat körkort. Och sedan fortsatt riksdagsmandat som politisk vilde.
Man får ändå ge henne en sak: det här är effektiv krishantering om målet är att producera maximal institutionell huvudvärk. Polisen får utreda en polis. Riksdagen får hantera en lagstiftare som är åtalad för brott. Partiet får be henne lämna platsen. Transportstyrelsen får återkalla körkort. Åklagaren får hårprover, blodprover, väskor och filmer. Medierna får rubriker. Och väljarna får ännu en påminnelse om att “lag och ordning” ibland verkar vara något man främst rekommenderar andra.
Det mest tragikomiska är nästan att hon enligt Riksdagens egen sida fortfarande står där som tjänstgörande ledamot. Titel: polis/kriminalinspektör. Aktuell status: politisk vilde. Ärende: åtalad för narkotikabrott, rattfylleri och grov olovlig körning. Det är en sådan kontrast att den nästan skriver sin egen satir.
Nu ska domstolen förstås avgöra skuldfrågan. Hon är inte dömd. Försvaret kommer säkert angripa analyser, kedjor, bevisvärde, uppsåt och påsens mystiska livsresa in i handväskan. Det är deras jobb. Men rent folkligt är detta redan en fullskalig förtroendekrasch. Inte för att någon människa är ofelbar, utan för att hela hennes offentliga roll bygger på motsatsen till det hon nu anklagas för.
Så vad har vi lärt oss? Att om man är polis, riksdagsledamot och hårda-tag-politiker bör man kanske undvika tre saker: köra bil efter att körkortet återkallats, ha små väskor med vitt pulver i större väskor, och låta Expressen stå i närheten med kamera när man ska “bara flytta bilen på grund av städgata”.
