Citat:
Ursprungligen postat av
Lund-NoGo-zone
Feldt var möjligen överskattANDE, men han var emot Löntagarfonderna som Palme och Meidner drev fram så han hade ju all rätt där.
Där har du faktiskt lite rätt. Feldt ville inte göra Sverige till en Sovjetstat vilket hans partikumpaner ville.
(Är väl därför kommunisterna här inne talar illa om honom. Han fick mycket stryk i vänstermedia för sitt ogillande av fondsocialism).
Citat:
Ursprungligen postat av
Lund-NoGo-zone
Dock var det Feldt som avreglerade finansmarknaden som gav Sverige värsta ekonomiska kris under min levnad 1989-94
Men sedan sätter du igång och har fel som vanligt.
Det var Riksbanken som vill få bort restriktionerna. Sverige var det sista landet som höll kvar vid de som infördes under WW2. Det var en fråga om överlevnad för svenskt näringsliv. Antingen skulle vi bli isolerade som Nordkorea eller så tar vi bort dom.
Men Feldt kunde ju inte avgöra det. Han fick som alltid hänvisa till diktatorn.
Palme var ointresserad av ekonomi och slölyssnade och sa sedan gör som ni vill. För honom var det en ickefråga. Han hade fått löntagarfonderna på plats och med de skulle han iaf socialisera företagen.
Sedan utmanar jag den som menar att avregleringarna orsakade något negativt. Var så god att försöka. Men kom inte med tyckande. Jag vill se fakta.
Citat:
Ursprungligen postat av
Lund-NoGo-zone
När vi är inne på historik så måste väl ändå Gunnar Sträng anses vara den värsta finansministern. Vi hade en marginal-skatte-trappa som slutade kring 90% och c skrev sin saga Pomperipossa samma år som hon fick 102% i skatt. Dvs Staten tog alla pengar hon tjänade det året. Och 2% till.
Där har du faktiskt lite rätt också. Det borde vara Gunnar Sträng som höjt skatten mest av alla finansministrar. Tvivlar på att ens någon kommer i närheten.
Astrid Lindgren avfärdade han med att hon inte kunde räkna. (Båda hade antagligen bara 6 år folkskola. Och behövde nog hjälp med att räkna även enkla saker).
Men Sträng hade underskattat Lindgrens popularitet. Hon fick pöbeln på sin sida. (S) ledningen på den tiden ansåg ju att dom visste bäst och kunde vara ganska brutala i genomförande. Så för Stäng var Lindgren bara en korkad kärring som inte fattade något. Själv fattade han inte mycket.
PG har berättat att han förklarade för Sträng och hans kumpaner hur timkostnaden ökade mer i Sverige än i exportländerna. Sträng frågade då sina underhuggare om det stämde. Motvilligt fick dom medge det och Sträng så chockad ut. Då först fick han lite info från verkligheten.
Filtret under honom sa annars bara sådant han gillade att höra. (Så som det fungerar i det offentliga).