Är Elisabeth Svantesson (M) den sämsta finansministern genom tiderna?

Konstigheterna med ekonomexperterna som anlitas av tv gällande inflation/styrränta är fundamentala. Det är ju parodiskt. Ena veckan är det tvärsäkert sänkning som gäller. Andra veckan kan det bli höjning, enligt den samme. Svt:s egna "expert" -ja jag vet inte vad..... "Sprattelgubbar"! När Tilde i tv4 efter fem gör sina analyser - ja, då tar man sig för pannan. Inte alla gånger man hinner byta kanal.

Finansministern gör ett bra jobb 👍

Högern får makt när ekonomin är körd i botten. När den fixats till får sossarna makten och kör sönder den igen. Upprepa.

Tillhör du dem som lånar ut pengar till svenska staten?

Största betyget på att vi har den bästa finansministern på många år är väl att inte ens vänstern kan attackera Sveriges ekonomiska framgång. Ökade skatteintäkter och långt över EU-snittet, fakta som vänstersidan inte kan förneka, de pratar bara om klyftor som vanligt.

Trots devalveringar och inflation ökade den reala köpkraften för en svensk arbetare med i genomsnitt 2–4 % per år under Strängs tid.
Arbetarrörelsen och Sträng accepterade att en del av löneutrymmet devalverades bort i utbyte mot full sysselsättning. Man föredrog att alla hade ett jobb med en real löneökning på 2-4 %, än att hälften hade 7 % och resten var arbetslösa.

Under Sträng: Höga löneökningar + hög inflation = Stabil real ökning + noll arbetslöshet.
Idag: Låga löneökningar + låg inflation = Stabil real ökning + hög arbetslöshet.
Men sett över hela Sträng-eran steg levnadsstandarden snabbare än under någon annan period i svensk historia.

Genom att flytta makten över valutan och räntan från folkvalda politiker till oberoende tjänstemän, tog man bort medborgarnas möjlighet att påverka ekonomins riktning.
Riksbankens ensidiga fokus på inflation (2 %) har fungerat som en tvångströja som hindrat produktiva investeringar i infrastruktur och välfärd. Vi har bytt bort Strängs "inflation" mot en permanent hög arbetslöshet och underfinansierad välfärd.

Det var nödvändigt. En stor del av krishanteringen på 90-talet handlade ju om att byta från hög- till låginflation. Mycket gjordes för att skapa trovärdighet kring att det var 2% som skulle gälla i Sverige.

Hela ekonomiska modellen med skattesystemet gjordes om. De 500% marginalränta var också nödvändiga. Det var bara ett par dagar men gav företag chansen att ta sig ut dåliga valutapositioner innan det kraschade igen.

Hela uppstädningen efter Palme och Meidner, samt Fotens totala passivitet som bara lät allt förfalla, som gjordes på 90-talet var verkligen exemplarisk och mycket bra skött. Allt kan alltid bli bättre givetvis men när det gäller politik får man vara nöjd med att de inte aktivt förvärrar situationen. Under 90-talet förbättrade till och med politikerna samhället. Det är ovanligt....

Delvis håller jag med dig, men bara liiite... man gjorde för lite för att skapa trovärdighet för en låginflationspolitik, kunde gjorts med till del andra medel.

Illa, värre, värst.

När något kallas för den/det värsta tycks beskrivningen utgöra en anglicism. På engelska så betyder det liknande ordet worst sämst och i vissa kretsar verkar det som att dessa ord har förväxlats.

Nu är det emellertid finansministerns prestationer som ska ställas till lekmäns bedömning. En svår fråga, då det inte finns varken rådata, formler eller en färdig skala för detta att tillgå. Således blir jämförelser med tidigare innehavare aktuella och därmed blir det relativt dessa.

Det är det enda jag kan säga med säkerhet i detta sammanhang är att jag är lekman. Kanske finns det bättre vetande på forumet med djupare förståelse för finansministerns ansvarsområde och nuvarandes förmåga att möta kraven som dessa innebär.

Visst. Det kunde skötts bättre. Dock får man tänka på att normalfallet är att politiker totalt skiter i framtiden och röstmaximerar kortsiktigt. Politik handlar oftast om att göra samhället sämre genom dåliga beslut och korruption. Det är normalfallet.

Under 90-tals krisen fattades ändu beslut som ledde till att Sverige bytte ett totalt genomkorrupt samhällssystem, med ett (S)-märkt konfiskatoriskt skattesyem, mot ett hyfsat fungerande system med ett skattesystem som aktivt uppmuntrade till investeringar och sparande genom låga kapitalskatter.

Sverige kom ur en kris som mycket väl kunde ha slutat med ett haveri liknande Venezuela efter Hugo Chavez med ett ekonomiskt system som lade grunden för åtminstone 25 fantastiska tillväxt år. Går inte att begära mer än så från politiker.

Klart att efter att den akuta krisen var över återgick poitiken till normalfallet, dvs korrupperat och kortsiktigt röstmaximerande. Det är inget som går att göra något åt tyvärr. Det är den mänskliga naturen...

Skattesänkningar och momssänkningar till vanligt arbetande folk.

Den politik du vill ha förs i Norge, med hög inflation, höga räntor och usel norsk krona som resultat.
Precis som det var i Sverige när Damberg var finansminister.

Numera har vi låg inflation, låg ränta och i toppskiktet i Europa när det gäller ekonomisk tillväxt.

Tänk att folk har så dålig koll på sin egen ekonomi att de tror på sånt här. Höginkomsttagare har fått sänkt skatt. Vanligt arbetande folk har inte fått ett skit.