Om kvinnor är hypergama, varför dejtar de flesta oattraktiva män?

Jo, men det handlar om mognad. Inte om ”status och resurser”. Det var det jag försökte säga från början. Kvinnor dras till mogna män. Män som blir dissade pga omognad går lätt bananas på tjejen sedan

Gjorde själv en tråd om ämnet för ett tag sen

(FB) Kvinnor nöjer sig med medelmåttiga män?

"Ja i och med den monogama kulturen vi lever här i Sverige blir det ju automatiskt så kan man tänka sig i och med att de flesta män Och även kvinnor är medelmåttiga. I vilken aspekt? Alla aspekter kopplat till ens livsstil menar jag då. Vad är skillnad på en medelmåttig livsstil och en icke medelmåttig livsstil? Det kanske ni själva kan svara på i diskussionen för ökad självinsikt? Men antar att de flesta har ett hum.

Givetvis är de mest åtråvärda männen mest eftersökta. Men att de flesta kvinnor ändå nöjer sig med en medelmåtta då de känner att de inte kan leva upp till den höga standarden. Antingen undermedvetet eller medvetet. Känner någon kvinna igen sig här? Hur känns det att eran partner, man Och kanske pappa till ens barn var ett andra eller tredje val. Kanske femte val? Hur känner ni män på att era kvinnor kanske drömt om ett mindre medelmåttigt liv men nöjt sig?

Vill ni både män och kvinnor leva mindre medelmåttiga liv? Vad gör ni för att realisera denna drömmen? Känner nån att detta "nöjandet" är ohälsosamt och att det inte gynnar er?

Känner att många blir kära (eller "kära"?) sen blir det medelmåttiga liv med 9-5 kneg and hem o kolla Netflix kanske gymma äta middag osv. Högst nån parträff eller evenemsngs besök ibland. Inget spektakulärt alltså. Medans många i yngre dagar drömde mycket större än så. Detta slutar ofta i att kvinnnan, om inte båda känner sig otilfredställda i längden. Vardagen blir gråare för varje helg som går. Om inte mannen har ett högre syfte med sitt liv kommer glöden att saknas i förhållandet?

Vad är ett spektakulärt liv? En spontan tanke som väcktes i tråden:

"Jag kan se ett spektakulärt liv framför mej med mycket romans och romantiska stunder. Men att detta oftast avsaknas i de flesta medelmåttiga Svensson relationerna. Då män ofta inte är så romantiska av sig pga rädsla för att uttrycka känslor osv. Brist på fantasi och ett allmänt medelmåttigt tankesätt"

Så många kvinnor nöjer sig med en medelmåttig man till en början. Men att det i längden blir för otillfredställande och där med söker de sig vidare. Frågan är ju dock om det kommer gå bättre andra gången. Kanske att de höjer sin standard en aning men ändå nöjer sig med en högre standard av medelmåtta än att istället verkligen hitta sin dröm partner och leva de spektakulära livet de verkligen drömt om?

Detta kan man dock även koppla till ohälsosamma och onaturliga förväntningar. Vissa kvinnor målar säkerligen upp ett onaturligt och skevt spektakulärt liv baserat på hjärntvätt från Disney filmer t.ex. Men min poäng är att det finns spektakulära män, kvinnor och livsstilar som är hälsosamma och naturliga.

Kan det vara så att kvinnor med dessa förvrängda spektakulära drömmarna är de som ofta nöjer sig med medelmåttiga män då verkligheten omöjligt kan förfylla deras önskan. Men att mer sunda kvinnor (tex kvinnor som inte har helt förvrängda feministiska ideal) har mycket lättare att hitta sin dröm partner och leva ett spektakulärt liv? Eller vad känner ni kring det hela? För mig låter det logiskt.

Man skulle en kunna kopplanhelw fenomenet till förhållande typen "polygyna förhållanden" där en man har flera fruar men kvinnorna endast en man. Om kvinnornslutar nöja sig med medelmåttiga män kommer de allt mer söka sig till de mest eftertraktade männen. Sen får msn giveyvis ha i åtanke att lika barn leker bäst. Att det absolut inte är något fel på att en vara en medelmåtta (som jag inser kan tolkas nedsättande). Dåmdet endast betyder att man är statistiskt sätt i mitten. Om detta fall "livsstil mässigt sätt". Men att alla strävar efter att utvecklas. Vad jag menar är att de mest utvecklade männen inte vill dejta de minst utvecklade kvinnorna och vise versa. Men värt o notera att män intr har samma måttstockar som kvinnor. En man kanske inte nödvändigtvis är ute efter en Einstein till fru. Utan snarare en e oti9nellt utvecklad kvinna. Detta är värt att vara medveten om då dynamiken i vad som anses medelmåttigt och inte skiljer sig åt mellan könen pga av detta.

Har en egen tråd om polgyna förhållanden om någon känner sig manad att djupdyka mer specifikt inom det ämnet även om det såklart rymmer sig in i denna diskussionen också"

Jag tror, precis som att män dras till yngre kvinnor - då kvinnlig ungdom representerar egenskaper som är evolutionärt fördelaktiga - att kvinnor dras till mogna män då manlig mognad representerar egenskaper som är evolutionärt fördelaktiga.

Det är ju inte så att en man tänker med en medveten tanke följande när han ser en yngre kvinna: "hon har slät hy, det tyder på att hon är frisk, hon är ung, det innebär att hon har många antal tillgängliga fertila år kvar, hon har stora bröst, det representerar att hon kan ge bra mat till vårt kommande barn, hon har breda höfter, det visar att hon har goda egenskaper till födsel." Vi känner bara att hon är attraktiv - utifrån dessa beräkningar som görs helt omedvetet av vår instinkt.

Nej, men kvinnor tänker medvetet: ”han är äldre, alltså mer mogen”

Vad menar du? Många kvinnor erkänner ju att de är gold diggers? Pengar alltså. Sen klart status är sexigt för kvinnor. De vill inte ha en mes utan en man med kraft och makt som kan beskydda dom. Det säger också kvinnor helt öppet. Alla vet detta.

Jag tror att kvinnor ofta har en stark upplevelse att de är mycket medvetna om sina känslor och vad som attraherar dem, medan det kanske inte alltid faktiskt är så.

I slutändan kommer ske mogna kvinnor attraheras mer av mogenhet än status och resurser det har du rätt i. Men alla kvinnor äter inte mogna, eller olika mogna om vi säger så då.

Oavsett är fortfarande status och resurser en viktig faktor. Om kvinnan får välja mellan två lika mogna män lär hon ofta välja den med mer status och resurser. Eller den mest attraktiva mannen är den mest bästa eller starkast egenskaper om vi säger så. Dels kopplat till överlevnad. Men sen har vi andra egenskaper som inte är kopplat till överlevnad, kanske mer konstnärliga kreativa sådana. Så det beror väl lite på vad kvinnan själv har för personlighet och intressen också och så vidare.

Nej det är faktiskt sant. Det är faktiskt också anledningen till att jag slutade umgås med folk. Det är bara besvärligt.

Om en kvinna ska välja en man tar hon bara en som hon faktiskt känner något för. Allt annat är bara besvärligt.

Jag har aldrig träffat på någon gold digger. Inte ens de mest märkeskåta kvinnorna har varit det.

Nej ingen mes. Det är inte attraktivt. Det är väl som män, de vill inte ha en snusande, spottande korthårig tjej med kostym och slips. Som springer och raggar på män

Det är ju i regel väldigt få män man attraheras av ens. Så det är inte alls så flyktigt som du tror.

Ja, så är det absolut.


Jag vet inte vad du menar här?

Att man inte skulle kunna definiera vad man har dragits till, till de få män man faktiskt har dragits till