Hanna Theorin

Nu fick ju Hanna inte ens remiss till psykiatrin. Så de har inte ens tagit ställning till om hon ska utredas eller inte. Hoppas du förstår nu.

”Vad ska vi äta idag?” är väl inget man frågar en 2-åring 🙃 Vad förväntar hon sig att Lars ska svara? ”Åh mamma kan vi göra de där goda tacosarna från Hello Fresh?”. Hon behöver verkligen en föräldrautbildning om det vanligaste hon säger till sin 2-åring är ”Nej!”, ”Har du bajsat?” och ”Vad ska vi äta idag?”.

Jag håller delvis med dig. Men jag tänker att Hanna inte klarar av någon av de där grejerna med RIKTIGA människor runt sig. Hon klarar det på nätet, när hon egentligen är ensam. Att hon sen lägger ut grejer inför andra, det blir liksom inte samma som att tex småprata med en främling i typ en affär.
Däremot förstår jag inte hur hon ens kan gå i affärer med social fobi, men det är väl också olika.

Var tvungen att kolla igen och ja, hon det ut att börja klökas i slutet 😂

Haha så random att börja dagen med en skrämmande närbild och från ingenstans börja prata om fräknar?

Men va? Vilken psykolog går hon till? 🤔 Nu är jag lost. 🤣

Troligen fick hon remiss till psykiatrin eller som nån sa sker det på vårdcentralen. Men de gick inte vidare med en adhd-utredning.

Social ångest. Hur fungerar det? Undrar genuint då jag inte har någon erfarenhet. Det som skaver i mig är att den sociala ångesten slår till för HT vid ”tråkiga” saker, så som lämna på förskola osv. Men den verkar utebli vid ”roliga” saker såsom shopping och läkarbesök. Är det så social ångest fungerar? Jag trodde den skulle vara mer generell liksom.

Om H har det likadant kan jag inte för mitt liv förstå varför hon fortsätter som influenser.

Jag med erfarenhet av det kan säga att vissa saker är man trygg med. Förmodligen har hon gått i affärer sen barnsben och är således van vid det. Medan att lämna på förskolan är nytt och främmande, vilket skrämmer henne.
Att man kan göra sånt som bara är roligt är ett hån mot folk som faktiskt lider av detta. Det har funnits så mycket roligt jag har velat göra men som jag gått miste om i livet pga social ångest. Det tog år att jobba bort. Men när jag fick barn kunde jag inte längre bara tänka på mig själv. Utan fick börja jobba stenhårt för att mina barn inte ska behöva gå miste om saker i livet bara för att deras mamma lider av något som faktiskt går att jobba bort. Jag hade önskat att Hanna tänkte likadant för Lars skull.

Känner att jag behöver hoppa in gällande diskussionen om social ångest.

Jag har nyligen diagnostiserats med social ångest (det som tidigare hette social fobi). Jag har heller inga problem med att gå på stan eller liknande. Jag har ett vanligt jobb och interagerar med människor dagligen. Däremot har jag konstant ångest över vad människor tycker och tänker om mig och är uppmärksam på minsta lilla signal som kan visa att de tycker jag är konstig t.ex

Social ångest kan alltså yttra sig på olika sätt. Ibland handlar det bara om att vistas bland människor, för andra är det främst interaktionen med människor. Det är vanligt att man undviker vissa sociala situationer helt, eller använder sig av säkerhetesbeteenden (jag t.ex kämpar mig till döds för att inte uppfattas som konstig, genom att använda olika strategier som tar mycket kraft och energi, vilket resulterat i att jag är påväg mot en utmattning). Hur Hannas yttrar sig vet jag inte.

Vad försiggår i Hannas hjärna egentligen, hon är som en 4-åring som tänker och säger helt random saker appropå ingenting.