Du som är i övre medelåldern och frivilligt/ofrivilligt barnlös, ångrar du dig?

Det är ju därför det inte finns några som helst ensamstående föräldrar i världen

När allt du gör är att se den mest negativa synvinkeln och riktigt letar fel så är det definitivt gnälligt.

Jag ser ingen förälder som inte accepterar att andra inte vill ha barn. Jag ser däremot folk som bemöter felaktiga argument. Att sedan inte vilja ha barn är en sak helt för sig och ett val för var och en.

1. Jag ser påmdetnur den synvinkel som passar mitt liv. Det är bara ni som kallar den negativ.

2. Jag har sett flera som kallar oss barnlösa för både psykopater och tycker att vi inte vet vad vi egentligen vill.

3. Mina åsikter är inte att jämställa med argument. Jag berättar för TS om hur jag ser på att ha barn, att någon annan ser det annorlunda är inte detsamma som att jag har fel.

Hur gammal är du?
Många börjar "frivilligt", men slutar sedan bittra, du har inte bara nått dit än.

Kalla mig gärna korkad, dig kallar jag framtida ångerfull.

Jag är 45 och har en ettåring. Här är mitt perspektiv:

Jag har aldrig velat ha barn. Jag har till och med ogillat barn, men lät mig i en svag stund till sist övertalas av sambon.

Det var ett misstag.

Sambon är deprimerad, sjukskriven och har aggressionsproblematik. Jag tvingas tacka nej till jobb och helt försaka min tidskrävande hobby. Jag spelar gitarr och försöker bli någon slags musicerande poet, men det är bara att glömma, finns inte tid till det över huvud taget, utan jag måste ta hand om ettåringen, som bara skriker och skriker. Det var sambon som helt plötsligt ville ha barn, men visst, jag får skylla mig själv som lät mig luras av allt snack om att hon skulle ta hand om allt och jag skulle få fortsätta mitt liv som vanligt. "Du behöver bara ta hand om mig", sa hon. Jo tjena. Just nu har barnet somnat. Jag har tio minuter för mig själv. Sambon sitter instängd i sitt sovrum och äter cornflakes och skrollar på telefonen. Glöm att hon är kapabel att göra ett dyft.

Dessutom har ingen av mina vänner barn och alla har tröttnat på att jag inte längre har tid att ses. Så de är helt försvunna nu. Skrev ett långt sms till en av dem för att förklara situationen, men han svarade aldrig. Förstår honom.

Jag hatar mitt liv. Naturligtvis ska jag ta mitt ansvar och ta hand om ungen. Jag ska aldrig visa att jag hatar varje sekund. Men mitt råd är: Skaffa aldrig barn.

Nu vaknar han och skriker. Det var den här dagen.

Nej ingen säger det direkt, men att tillbakavisa en velande persons argument med; "Du har ju inte barn, så hur kan du veta hur det är?" är ju att defacto säga; "Skaffa barn och hoppas på att du blir nöjd, jag blev då det". Det är liksom helt meningslöst då många barnlösa är rädda för just den risken att de inte tycker om föräldraskap, och när man inser det så är det ju försent liksom. Därav varför jag tycker argumentet är värdelöst.

Och vad är det för idéer egentligen som barnlösa har fel om? Givetvis så ser jag folk med helt överdrivna negativa fantasier om barn men tvärtom så är många föräldrar rena rama kulten, som inte bara förmildrar konsekvenserna men även rent av ljuger. För att inte tala om att förlöjliga den barnlösa genom att hävda att alla deras intressen är "barnsliga", "egoistiska", "narcissistiska", osv.

Otaliga gånger har jag sett en förälder förlöjliga en barnlös för att han drar upp argumentet att; "Skaffar man barn så kommer man inte kunna göra Y och X längre, pga tidsbrist/ansvar/uppvaktning". Som svar till det är det nästan 99% av gångerna ett påhopp på den barnlösa istället för att erkänna att; "Ja, skaffar man barn så blir det en rejäl livsomställning och många saker som man har kunnat göra, kommer inte längre funka". Föga förvånande så är det flertalet sådana exempel i just den här tråden.

Jag behöver inte veta skillnaden för att veta att jag inte vill.
Du behöver inte berätta för mig hur mitt liv ska levas. Jag klarar det helt på egen hand och känner inte att barn fattas i den ekvationen.
Jag är en bra bit över 20 och har ganska klart för mig hur min "ålders höst" kommer se ut

Det är en negativ synvinkel när den bara är mörk, mörk ,mörk hur du än vänder dig. Att du sedan bara inte vill ha barn är som sagt okej, men är ändå en sak för sig.

Jaha, det var väl barnsligt av dem att jämföra frivillig barnlöshet med psykopati. Det har jag missat, men tittar du igenom denna och liknande trådar så ser du att majoriteten av föräldrar inte tycker ens i närheten så.

Men saken är att det blir ett argument när du säger "jag vill inte ha barn pga X" är "X" inte stämmer och det vet föräldrar. Säger du istället "jag föreställer mig X", så framkommer det tydligt att det är en idé i dott huvud som inte behöver stämma med verkligheten för att gälla för dig.

Jag säger inte hur du ska leva, jag informerar dig bara att du kommer ångra dig djup. Om du är normalt funtad dvs.

Märklig inställning. Jag "vet inte" hur det är att ha barn för jag har aldrig haft något. Du däremot vet med säkerhet hur jag kommer uppleva framtiden utan att ens veta vem jag är.
Låter rimligt...

Nej du har ingen aning, men är du normalt funtad så kommer du ångra dig när du blir äldre och ensam. Det är helt normalt. Ingen vil leva och dö ensam som gammal utan familj och barnbarn. Det finns inga normala som skulle dö nöjda för att de är ensamma. Du försöker bara intala dig själv.