8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Ett tips innan du börjar veva: läs domen noga.
Det står faktiskt vad som stod i den ursprungliga orosanmälan från Örebro och att de inte uppfattade att Elsa var i behov av skydd just då och att inget akut hot mot barnet förelåg.

En av de två orosanmälningarna som låg till grund för det akuta omhändertagandet innehöll alltså ett explicit uttalande om att situationen inte var akut.

Det är inte min version av verkligheten. Det står i domen.

Och verkligheten som den ser ut idag är att socialtjänstens egna externa utredare enhälligt rekommenderar att LVU ska hävas efter att ha granskat samma fall utan det ursprungliga narrativets slagsida.

Vilket skyddsbehov var det egentligen som motiverade ett akut omhändertagande i juni förra året?

Vad har det med det omedelbara omhändertagandets korrekthet att göra, eller frågan om SIP är ett lagkrav som överhuvudtaget har något med omedelbara omhändertagande att göra?

Jag kan berätta. Ingenting.

Vi får väl ändå försöka förhålla oss till någorlunda samma fråga när vi diskuterar?

Det finns inga krav på att situationen måste vara akut för att ett omedelbart omhändertagande ska vara korrekt. Kan du inte bara försöka hålla dig till sanning och verklighet?

Låt oss hålla oss till vad som faktiskt står i domen.

här är det exakta avsnittet från förvaltningsrättens beslut om omedelbart omhändertagande i mål 2735-25, daterat 19 juni 2025:





Och detta från Victorias egen talan i samma beslut:



Det är anmärkningsvärt. En av de två orosanmälningarna som låg till grund för det akuta omhändertagandet innehöll alltså ett explicit uttalande om att barnet inte var i akut behov av skydd.
Det framgår av domen. Inte av min analys. Av domen.

SIP borde ha kommit först. Det är inte en åsikt det är ett lagkrav.

Och en av de två orosanmälningarna som låg till grund för det akuta omhändertagandet innehöll enligt domtexten ett explicit uttalande om att Elsa inte var i behov av skydd just då och att inget akut hot mot barnet förelåg.

Om situationen inte var akut enligt en av anmälarna varför initierades inte SIP istället för ett omedelbart omhändertagande?

Det är den frågan ingen i det här systemet har besvarat. Inte socialtjänsten. Inte domstolen. Inte systemriddarna i den här tråden.

Och nu rekommenderar socialtjänstens egna externa utredare enhälligt att LVU ska hävas.
SIP borde ha kommit först. Lagen krävde det. Det gjordes inte. Det är vad som faktiskt står mellan raderna i domarna och rakt ut i lagboken.

Jo, det finns det. Det står i lagtexten.
6 § första stycket LVU: socialnämnden får besluta om omedelbart omhändertagande om rättens beslut inte kan avvaktas med hänsyn till risken för den unges hälsa eller utveckling.

Det är ett akutkrav. Omhändertagandet måste vara nödvändigt just för att rättens beslut inte kan avvaktas. Annars ska nämnden ansöka om vård på vanlig väg och avvakta domstolsprövning.
Det framgår dessutom av domtexten att en av orosanmälningarna explicit angav att inget akut hot mot barnet förelåg.

Kammarrätten undanröjde sedan förvaltningsrättens första beslut på grund av handläggningsfel.
Det är inte min tolkning av verkligheten. Det är lagtexten och domtexten.

Vem håller sig inte till sanning och verklighet här?

Anledningen till att socialtjänsten nu lyfter LVU kan vara att föräldrarna helt enkelt frivilligt går med på en genomförandeplan eller säkerhetsplan tillsammans med socialtjänsten. Om föräldrarna går med på en planering, och föräldrarna är villiga att samarbeta, kan man släppa LVU. Förhoppningsvis finns något i säkerhetsplanen/genomförandeplanen om att Elsa fortsatt ska bo 50/50 hos både mamman och pappan. Att pappan har lika mycket insyn i Elsas mående och vård som mamman framåt vore en stark skyddsfaktor. En dylik överenskommelse mellan föräldrarna och socialtjänsten är nog för att släppa LVU.

Målet är alltid att LVU ska lyftas så snart det bara är möjligt, man jobbar alltid mot att få till frivilligt samarbete (dvs SoL istället för LVU). Att LVU släpps och Elsa får prova att bo hos mamman igen betyder INTE på minsta vis att LVU-beslutet varit fel på något sätt alls. Det betyder bara att man sett en utveckling av situationen eller hos föräldrarna som gör att man vågar släppa "tvångsvården".

Det finns en rad situationer som inte är akuta men potentiellt väldigt farliga för ett barns hälsa och utveckling som omfattas av omedelbara omhändertagande.

Potentiella bortföranden och försvåranden av utredningar är exempel.

Ge dig nu, du varken kan eller förstår vad du skriver om.

Du byter nu argument för tredje gången i den här frågan.
Först sa du att akutkrav inte finns i lagen. Det finns det för 6 § LVU är tydlig.

Sedan sa du att situationen var akut. En av orosanmälningarna sa explicit att den inte var det. Det står i domen.

Nu tar du upp potentiella bortföranden och försvåranden av utredningar som exempel på icke-akuta men allvarliga situationer.

Inget av det finns i domarna som grund för det akuta omhändertagandet i det här fallet. Du kan inte i efterhand konstruera grunder som domstolen aldrig åberopade.

Och idag rekommenderar socialtjänstens egna externa utredare enhälligt att LVU ska hävas.
Det är inte jag som inte förstår vad jag skriver om.

Jag tror bestämt att du har drömt dig till ett ”inte” i nedanstående citat ur domen. Den enda som säger explicit att det inte föreligger någon akut risk är mamman.

I ditt eget citat. Ge dig nu, du fabulerar bara.

Victoria påstår att orosanmälan från Örebro explicit angav att inget akut hot förelåg. Domstolen noterar det. Bestrider det inte. Analyserar det inte. Fastställer ändå det akuta omhändertagandet.

Om påståendet var felaktigt hade socialtjänsten kunnat vederlägga det med primärkällan den faktiska orosanmälan. Det skedde aldrig.

Vad stod det egentligen i orosanmälan från Örebro? Det vet ingen utomstående. Primärkällan har aldrig granskats oberoende.

Det är inte fabulation. Det är en obesvarad fråga som domstolen aldrig ställde.

Men om LVU hävs innebär ju inte, i detta fall, att det blir en frivillig insats. LVU I hemmet har ingen sådan motsvarighet i SoL, därav lär det heller inte vara fråga om någon genomförandeplan de godkänner. Med detta sagt kanske man nått ett samarbete med föräldrarna och hittat sådant skydd att man känner sig trygg att häva. Det lär visa sig, känns som kontot laddar upp inför det som komma skall.

Och ja, jag förstår att detta inte innebär att LVU var fel från början, men ville mest ställa den frågan retoriskt till Kurtan & co!

Spännande, som sagt!

Det stämmer inte med vad föräldrarna själva skriver.
Av deras Instagraminlägg framgår att det är socialtjänstens egna externa utredare och inte föräldrarna som tagit initiativet och rekommenderar att LVU ska hävas. Det är utredarnas slutsats efter en fyra månader lång utredning, inte ett resultat av att föräldrarna gått med på en säkerhetsplan.

Du säger att ett hävt LVU inte på minsta vis betyder att det ursprungliga beslutet var fel. Det är ett cirkelresonemang som systemet alltid faller tillbaka på för att skydda sig självt från ansvar.

Men i det här fallet vet vi följande: orosanmälan innehöll ett medicinskt felaktigt påstående erkänt av läkaren i domstol, lagkravet på SIP ignorerades, primärkällorna granskades aldrig oberoende och den sakkunnige som utredde misshandelstesen ändrade sin bedömning när följdfrågor ställdes.

Det är inte en utveckling hos föräldrarna som lett till att LVU hävs. Det är en ny utredning utan den ursprungliga socialsekreterarens bekräftelsebias som kommit till en annan slutsats.
Det säger allt om kvaliteten på det ursprungliga beslutet.