2026-05-04, 20:19
  #1
Avslutad
Ja, jag har väldigt mycket empati och var ett väldigt känsligt barn som blev mobbat. Så jag lärde mig tidigt att allt är inte svart eller vitt. Det finns både gott och ont. Det har gjort att jag visar empati för de som förtjänar det och som visat sig värda mitt stöd och engagemang. Enligt min mening tar det åtminstone månader innan man är säker på en person, i de flesta fall. Hur är er syn? Om jag tar rubriken då menar jag att du inte kan stå vid en gräns och välkomna flyktingar du inte känner och tro alla är okey.Man måste förtjäna tillit. Vill tillstå att jag tjänat bra på bostadsaffärer och har väldigt välbetalt jobb, så är inte bitter för t ex invandring.
__________________
Senast redigerad av DrGiggles 2026-05-04 kl. 20:22.
2026-05-04, 20:21
  #2
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av DrGiggles
Ja, jag har väldigt mycket empati och var ett väldigt känsligt barn som blev mobbat. Så jag lärde mig tidigt att allt är inte svart eller vitt. Det finns både gott och ont. Det har gjort att jag visar empati för de som förtjänar det och som visat sig värda mitt stöd och engagemang. Enligt min mening tar det åtminstone månader innan man är säker på en person, i de flesta fall. Hur är er syn? Om jag tar rubriken då menar jag att du inte kan stå vid en gräns och välkomna flyktingar du inte känner och tro alla är okey.Man måste förtjäna tillit.

Du får nog välja om du vill diskutera relationer eller invandringspolitik.
2026-05-04, 20:25
  #3
Avslutad
Ok lite dubbelt kanske. Vill framförallt diskutera relationer. Varför man t ex snabbt går in i relationer med de som har dålig bakgrund. Jag valde t ex att först gå in i familjerelation med en tjej då jag var typ 28, just för att vara säker på ok person. Det har hållit i 30 år. Dvs det är kanske inte just empati utan avsaknaden av kritiskt tänkande jag vill diskutera, att man bara är empatisk utan att vara vaksam. Upplever att man i Sverige hellre ska fria än fälla i nästan alla situationer och t ex hellre är empatiska med en gärningsperson än offret.
__________________
Senast redigerad av DrGiggles 2026-05-04 kl. 20:30.
2026-05-04, 20:37
  #4
Medlem
zombie-nations avatar
Vet du vad det är du vill diskutera?

Att människor i Sverige inte är superparanoida hela tiden som de kan vara i andra länder som har en kultur av att luras och bedra?
2026-05-04, 20:54
  #5
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av DrGiggles
Ja, jag har väldigt mycket empati och var ett väldigt känsligt barn som blev mobbat. Så jag lärde mig tidigt att allt är inte svart eller vitt. Det finns både gott och ont. Det har gjort att jag visar empati för de som förtjänar det och som visat sig värda mitt stöd och engagemang. Enligt min mening tar det åtminstone månader innan man är säker på en person, i de flesta fall. Hur är er syn? Om jag tar rubriken då menar jag att du inte kan stå vid en gräns och välkomna flyktingar du inte känner och tro alla är okey.Man måste förtjäna tillit. Vill tillstå att jag tjänat bra på bostadsaffärer och har väldigt välbetalt jobb, så är inte bitter för t ex invandring.
Man får hänfalla till en kontrafaktiskt historieskrivning där migrationspolitiken blir omöjlig att isolera för att ge ett svar på detta. Ett faktum är ju dock att sverige fortfarande ligger i världstopp vad beträffar välfärd och andra någorlunda mätbara faktorer som mäter livskvalitet. Alltså kan man ändå konstatera att vårt system har varit relativt framgångsrikt, tack vare (eller trots, beroende på hur man ser på det) den politiken som har förts historiskt.
2026-05-04, 20:58
  #6
Avslutad
Eh, har närstående som jobbat med människor från andra kulturer, även jag själv har gjort det. De har i princip skrattat åt svensk naivitet många gånger. Nu vill jag inte lyfta fram det speciellt utan har det kritiska tänkandet upphört i Sverige? Att t ex lyfta fram när människor gör fel? På mitt jobb ska man enligt anvisning ange titel, inte person när man lämnat en avvikande rapport. Helt fel anser jag. Om jag gör fel då ska väl jag pekas ut och få lära mig av det mer än en hel yrkesgrupp ska utpekas?!
__________________
Senast redigerad av DrGiggles 2026-05-04 kl. 21:01.
2026-05-04, 21:02
  #7
Medlem
”Det har gjort att jag visar empati för de som förtjänar det och som visat sig värda mitt stöd och engagemang.”

Sympati, låter det som, inte empati.
2026-05-04, 21:03
  #8
Avslutad
Citat:
Ursprungligen postat av zombie-nation
Vet du vad det är du vill diskutera?

Att människor i Sverige inte är superparanoida hela tiden som de kan vara i andra länder som har en kultur av att luras och bedra?

Eh, så gamlingar ska lita på telefonsamtal var har du varit sista 20 åren? Även min 80+ mor fick telefonssamtal om skyldig för en vara men hon var kall.
__________________
Senast redigerad av DrGiggles 2026-05-04 kl. 21:05.
2026-05-04, 21:04
  #9
Medlem
HBTKuks avatar
Vi har förstörts av sympati, inte empati.
2026-05-04, 21:07
  #10
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av HBTKuk
Vi har förstörts av sympati, inte empati.
Javisst. Jag kan leva mig in i en migrants desperation i sökandet efter ett bättre liv, gärna utan ansträngning, men det betyder inte att jag känner någon sympati för alla som vill utnyttja vårt välfärdssamhälle.
2026-05-04, 21:08
  #11
Avslutad
Citat:
Ursprungligen postat av HBTKuk
Vi har förstörts av sympati, inte empati.

Hmm för mig så innebär sympati att man känner en annan människa väldigt väl. Empati är något man kan ha för okända, vem som helst. Dvs empati är något medfött eller ingen. Sympati handlar om värderingar.
2026-05-04, 21:49
  #12
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av DrGiggles
Ok lite dubbelt kanske. Vill framförallt diskutera relationer. Varför man t ex snabbt går in i relationer med de som har dålig bakgrund. Jag valde t ex att först gå in i familjerelation med en tjej då jag var typ 28, just för att vara säker på ok person. Det har hållit i 30 år. Dvs det är kanske inte just empati utan avsaknaden av kritiskt tänkande jag vill diskutera, att man bara är empatisk utan att vara vaksam. Upplever att man i Sverige hellre ska fria än fälla i nästan alla situationer och t ex hellre är empatiska med en gärningsperson än offret.

Okej men det kanske är du som är lite för känslig? Du beskrev dig själv som mobbad och känslig. Kanske är du helt enkelt för känslig och rädd av dig? Vad jag vet så går inte dom flesta och är skeptiska mot nya människor i flera månader innan de accepetrar dom, jag och ingen jag känner gör åtminstone inte det.
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in