Du som är i övre medelåldern och frivilligt/ofrivilligt barnlös, ångrar du dig?

Min kusin har inga barn och ångrar sig inte så vitt jag vet. Hon njuter av att resa och annat. På julafton är hon typ på andra sidan jordklotet..

Föräldrar ger skenet av att vara så fruktansvärt olyckliga bortsett från några få ljusglimtar. Jag har vänner som är totalt nedbrutna (samtliga skilda). Kanske är det inte barnens fel ex-partnern men den kommer ju liksom på köpet. De är sjukskrivna, åldrade och hatar sina ex intensivt samtidigt som de måste ha kontakt.

Det finns naturligtvis undantag.

Något jag avskyr med föräldrar och det visar sig mycket i den här tråden också; "du vet ingenting om livet innan du skaffat barn!"
Vad ska jag göra åt saken då? Skaffa barn för att veta något om livet annars är det kört?

Jag tänker att livet är upp till var och en att leva, man kan inte jämföra sitt liv med någon annans. Vem vet om jag känner mig lika lycklig när jag ser en fin blomma som en förälder gör när den ser sitt barn? Det går inte att mäta så ingen kan veta, förälder eller ej

Också att frågeställningen var till barnlösa men en hög med föräldrar kommer ändå in och bara måste tala om hur lyckliga dom är med barn. Precis som om dom försöker intala sig själva att om jag överygar någon annan så är dom också del av misären. Lite Jehovas över det hela

Det stämmer att det finns en stor risk för en kvinna, i en sådan överenskommelse. För mannen har alltid möjligheten kvar att lämna henne när han är 50 eller 60 (eller teoretiskt sett äldre än så, tänk Gyllenhammar) och skaffa en kull ungar med någon yngre stjärna. Medan kvinnan i så fall inte har något att sätta emot, utan hon får genomleva sina twilight years ensam, medan mannen tar igen allt detta med familjelivet efter åren med ytligt nöjesliv, vinprovningar, vernissager, semestrar och golfrundor... Man måste som kvinna lita VÄLDIGT mycket på sin man - så mycket att det nästan inte är möjligt - för att våga ingå en sådan pakt och låta de fruktsamma åren gå förbi.

Dessutom dör män oftast före kvinnor, så ÄVEN om paret håller på sin pakt att leva barnfritt och helt och hållet för varandra, och faktiskt lever tillsammans tills döden skiljer dem åt, så kan det ändå bli både 20 och 30 väldigt ensamma år, varav de sista 5-10 i händerna på hemtjänstpersonal, biståndsbedömare och vårdpersonal... för kvinnan. När mannen ramlat ihop och dött i en hjärtinfarkt eller stroke vid 60 eller så (inte alls ovanligt).

Så att säga att det är stor risk att hon kommer hata mig, för något hon själv valt märk väl, är det samma som att säga att hon löper stor risk att jag skulle lämna henne för någon yngre?

Är alla här hjärndöda incels eller vad fan är det frågan om.

Detta kan ju ingen av oss svara på idag, och inte du heller. Har du steriliserat dig? Det har du förmodligen inte. Varför? För att du vill lämna alla vägar öppna, eller hur? Det kan inte din fru eller sambo. Naturen steriliserar henne nämligen i detta nu, eller har redan gjort det för ett par år sedan. Sedan har hon inga vägar öppna mer. Det har du.

Rätt som det är så sitter det en ny söt och trevlig tjej i receptionen på din arbetsplats, och du inser att det enda du vill och egentligen någonsin har velat, är att ha ett barn med hennes smilgropar och fina, vackra, nyfikna, leende ögon!

Varken hjärndöd eller incel; jag är väldigt intelligent, kvinna och lycklig mor till två vuxna barn!

Ångrar hon sig om 10-20 år är det stor risk att du kommer bära hundhuvudet, och ja, börjar hon resonera sådär nu är det viss risk att hon kommer ångra sig. Du får tänka på att hon är slapp svensson född på 80-talet, hon har blivit bombarderad med propaganda om att hon inte vill ha barn sen hon föddes i princip. Har hon gått på p-piller i 20 år också är det också en högrisk när hon väl kliver av.

Skicka i en unge i henne av ren självbevarelsedrift är mitt råd till dig.

Ah en förälder. Då förstår jag.
Men jag återkommer om jag får för mig att lämna mitt livs kärlek som jag levt längre med i mitt än utan de senaste 43 åren. Likaså om jag efter 20+ år helt plötsligt får för mig att vara den största narcissisten på planeten som efter att jag lämnat henne vill skaffa ett barn jag inte kommer få se växa upp iom att jag är död pga hög ålder. Efter att jag inte velat ha barn i över ett decennium....

...Vissa saker vet man.

Vid 43 års ålder har en kvinna ungefär 3% sannolikhet att bli gravid... om "10-20 år" är vi nere på 0% sannolikhet.
Men tack för dina råd, tror jag skippar de.

Men din idiot, ångern kommer om 10-20 år.


Medhåll på allt denna kärringen skrivit i den här tråden! Kloka ord!

Nej nej, du förstår inte. Anonyma Flashbackanvändare vet alltid bättre än en själv . Speciellt vet de bättre än kvinnan din för hon är ju hjärntvättad. Glöm inte heller att de tycker det är upp till var och en hur man vill göra, förutom om du inte väljer barn, då ska du få höra det om och om igen.

Ni är säkert superunika och det kommer gå bra för just er för det ni har är något annat haha. Hur länge har hon gått på p-piller?