Du som är i övre medelåldern och frivilligt/ofrivilligt barnlös, ångrar du dig?

Har också undrat var den fantastiska världen är

Ingen normal förälder vill se sina barn växa upp i en värld och samhälle som vi har med rån misshandel folk har fullt upp med att ta död på varandra arbete saknas psykisk ohälsa folk drogar och tror det är nyttigt fattas pengar för mat och uppvärmning i sina hus sjukdomar bristfällig sjukvård regering som skiter fullständigt i sin befolkning bara det kommer in pengar att skänka bort till andra länder och annat mer elende som blir värre för varje år

där blundar föräldrarna och fortsätter avla som råttor och tror att andra ska ta hand om deras barn bara släppa ut dom så fixar någon annan

Halvera barnbidraget eller stoppa ge bidrag efter andra barnet inför sterilisering med tvång om föräldrarna har diagnoser och inte klarat använda preventivmedel

Jag hade ingen trevlig uppväxt som barn inte sambon heller men det var då, var längesen och det är värre nu, värre blir det och folk ser inte hur det utvecklar sig från 70 talet till i dag gör synundersökning då och håll igen benen slå knut på pinnen om ni inte vill se dom växa upp i sånt, någon gång flyttar dom in i den miljön är så äkligt glad att jag inte har varit med och avlat något som kommer må dåligt I Sverige den saken är klar 😶

Ja, jag tror man vet det tidigt. När jag var riktigt liten runt 8 år så hade alla vuxna barn och familj. Och de sa till mig att så måste du också leva, det finns inget val. Jag minns att jag då planerade att jag kunde bo i tält om sommaren ensam på tomten.

Jag gillar inte människor eller mänskligheten i någon större utsträckning, såklart med vissa undantag. Därmed låter det väldigt oklokt att föröka sig. Hade jag haft pengar till det hade jag nästan kunnat tänka mig att flytta långt ut i någon skog med minimal kontakt med omvärlden. Så ja, jag har valt att avstå barn.

Sen bryr jag mig mindre om vad andra väljer att göra, inte mitt liv och inte mina val. Allmänt löjligt att försöka driva någon påverkanskampanj i dessa frågor.

Varför ska man ens bli så gammal? Bara för att "man bara ska"? Nåja, jag kommer aldrig att skaffa barn och partner har jag aldrig haft, men jag och många andra har kontakt med släkten och deras barn, vilket fungerar utmärkt.

Är det verkligen din erfarenhet?

Nästan alla män över 40 år som inte har barn och/eller familj som jag träffat gör inget. De har all tid i världen och ibland pengar men de gör inget.

Jag hade inte någon längtan efter barn heller. Bara konstiga drömmar som på olika vis handlade om att tiden sprang ifrån mig. Som tur var fick vi två barn utan att behöva förnedra sig genom att runka i burk och plocka ägg. Man inser fort att livet var väldigt torftigt innan.

Det finns stor risk att hon kommer hata dig i framtiden, tyvärr. När ångern för henne kommer så är det du som i slutändan är ansvarig. Läs Myrdals sista bok får du en inblick i hur det kan uppfattas av en kvinna senare i livet. Ett varningens finger!

Stor risk? Efter mer än halva livet ihop? Skulle vara väldigt intressant eftersom det initialt var hennes val att inte skaffa barn, hon har bara gått från att absolut inte vilja ha, till att "händer det så är jag ok med det".... Jag har aldrig någonsin sagt att jag inte skulle ha barn med henne om hon velat, men jag har gått från att vilja ha, till att inte vilja ha, över loppet av 20 år. vi är också båda 43 nu så LITE Väl sent påtänkt om hon genuint ångrar sig nu.

Jag vill inte pissa på någons livsval (eller ”livstillfällighet”) gällande ett barnskaffandes vara eller icke vara, men det är lite lustigt att dom som skaffar barn är så jävla Tyko Jonsson-nöjda att man kan tro att dom har botat polio bara för att dom älskar och tar hand om ett par ungar som dom själva satt till världen, medan dom som inte har barn antingen har intalat sig själva att dom har hittat dekadensens sweet spot eller grupp nr 2 som spenderar dagarna med att komma på hur andra är orsaken till deras pissiga liv. Ni kan alla högaktningsfullt DRA ÅT HELVETE, som det så vackert heter. Varför väljer ni inte alla bara heroinet när det är så billigt? Alltså i förhållande till vad ni får för det. (Det sista sa jag mest för att verka tuff, jag vet inte vad heroin kostar. Men oavsett vad det kostar så förstår jag inte varför ni inte väljer det. Såtillvida inte mängden för en överdos kostar mer än vad ni har tillgängligt.)

Alltså det är otroligt. Det kommer minst en tråd i månaden på det här temat. Vad är det som gnager? Nej, jag ångrar absolut inte. Brukar säga att det bästa preventivmedlet var mina syskonbarn.

Att fråga ungkarlsrunkarna på flashback om de ångar att de inte fick barn är meningslöst.

De har liksom inte förmågan till kvinnorelationer och barn.

Och det är inte meningen för dem heller.

Fråga dem om porrsajter istället.

Det är så oerhört skönt att inte ha barn. Jag tänker på det någon gång i veckan och myser upp i ett leende. Barn är så satans jobbiga och jag får kli i kroppen när de är i obehaglig ålder typ 3-12. De skriker och jävlas överlag. Beror det på dagens föräldrar att de blir så jävliga? Bor i ett 8 våningshus och det är minst 20 talet skrikande galningar som leker i huset all tid utanför skola och lekis. Föräldrar tillåter att de för krig på allmäna utrymmen. Förfall