Citat:
Ursprungligen postat av
BushwickBill
Det finns stor risk att hon kommer hata dig i framtiden, tyvärr. När ångern för henne kommer så är det du som i slutändan är ansvarig. Läs Myrdals sista bok får du en inblick i hur det kan uppfattas av en kvinna senare i livet. Ett varningens finger!
Citat:
Ursprungligen postat av
Firewaia
Stor risk? Efter mer än halva livet ihop? Skulle vara väldigt intressant eftersom det initialt var hennes val att inte skaffa barn, hon har bara gått från att absolut inte vilja ha, till att "händer det så är jag ok med det".... Jag har aldrig någonsin sagt att jag inte skulle ha barn med henne om hon velat, men jag har gått från att vilja ha, till att inte vilja ha, över loppet av 20 år. vi är också båda 43 nu så LITE Väl sent påtänkt om hon genuint ångrar sig nu.
Det stämmer att det finns en stor risk för en kvinna, i en sådan överenskommelse. För mannen har alltid möjligheten kvar att lämna henne när han är 50 eller 60 (eller teoretiskt sett äldre än så, tänk Gyllenhammar) och skaffa en kull ungar med någon yngre stjärna. Medan kvinnan i så fall inte har något att sätta emot, utan hon får genomleva sina twilight years ensam, medan mannen tar igen allt detta med familjelivet efter åren med ytligt nöjesliv, vinprovningar, vernissager, semestrar och golfrundor... Man måste som kvinna lita VÄLDIGT mycket på sin man - så mycket att det nästan inte är möjligt - för att våga ingå en sådan pakt och låta de fruktsamma åren gå förbi.
Dessutom dör män oftast före kvinnor, så ÄVEN om paret håller på sin pakt att leva barnfritt och helt och hållet för varandra, och faktiskt lever tillsammans tills döden skiljer dem åt, så kan det ändå bli både 20 och 30 väldigt ensamma år, varav de sista 5-10 i händerna på hemtjänstpersonal, biståndsbedömare och vårdpersonal... för kvinnan. När mannen ramlat ihop och dött i en hjärtinfarkt eller stroke vid 60 eller så (inte alls ovanligt).