Ni med gamla föräldrar, fördelar och nackdelar?

Ja självklart ska barnet i första hand försöka själv men ibland kan ju barnet behöva lite hjälp?

Jag tycker det mest låter som att du är en otacksam snorunge. Enligt vad du beskriver så är han en bra pappa, har varit del av ditt liv och du har kunnat leva utan ekonomiska bekymmer. Om 10-15 år har du kanske inte någon pappa längre, ta vara på den tid du har kvar.

Jag är tacksam för min pappa för jag vet han varit en bra pappa och att alla inte har samma tur, men det är ju mest åldern jag tycker är dåligt.
Han kanske inte ens får se sina barnbarn födas.

Jag frågade en gång min gamla mormor "Vad blir 1 - 3?".
Svaret efter en stunds betänketid var: "Det går väl inte att räkna ut...?"

Så jag undrar hur det har gått med läxhjälp? Den matematik din pappa fick lära sig på sin tid är ju inte riktigt på samma nivå som det dagens unga lär sig. Men det kanske var din mamma som hjälpte dig med detta?

Jag är född i slutet på 60-talet och mina föräldrar, särkilt pappa, var ganska gamla för det på den tiden. Pappa var 44 år när jag kom till världen. Det finns ju både för- och nackdelar med det. Fördelarna var att mina föräldrar var klara med ungdomslivet och hade ganska stort fokus på mig, de var erfarna och därmed ganska skickliga på att hantera olika situationer som dök upp. De var också trygga i sig själva, men det kanske de hade varit även om jag hade fötts 20 år tidigare?

Nackdelar fanns också. Det var lite tråkigt och jag skämdes ibland för att mina föräldrar var så pass gamla. Jag fick frågan några gånger om det var min morfar eller farfar som var med mig. Likaså var pappa ganska gammeldags i mycket med värderingar och synsätt på världen. Detta gällde även musik och kultur. Alla föräldrar har väl en annan musiksmak och så vidare, men här blev det nästan två generationer bort.

Ska jag väga samman för- och nackdelar tänker jag att fördelarna handlar om sådant som är viktigt på riktigt medan nackdelarna mer handlade om ganska ytliga saker, så jag är glad för att mina föräldrar var mina föräldrar.

Jag är 25 idag och min pappa fyllde 72 i år, så han var alltså 47 år när han fick mig.

För 5 år sedan gick jag i gymnasiet och då var det flera i min ålder som hade mor/farföräldrar i min pappas ålder vilket inte var sådär jättekul.
Min pappa har varit en bra pappa på alla sätt och vis men har ibland stört mig på hans ålder.
När jag var yngre ville jag inte ta hem kompisar för dom trodde han var min farfar tex.
Minns också att jag inte ville ha med honom till skolan på typ möten och så just pga hans höga ålder och han faktiskt var gråhårig redan när jag gick i högstadiet.

Andra nackdelar som jag tycker blivit mer uppenbar nu senaste åren är hans hälsa.
Han har opererat höften och för några år sedan och även om han är ganska aktiv och gillar att vara ute så märker man ändå att han blivit gammal jämfört med för 10-15 år sedan.
Han hade varit och storhandlat och skulle upp med grejorna uppför en 5m lång trapp och såg ut som han kämpade med det nästan.
Han har även kompisar som är gamla och vissa av hans bekanta ha redan dött.

Det positiva kanske är att han alltid varit ganska lugn i sinnet och inte bråkat och så.
Han har även varit väldigt hjälpsam och som jag upplevt det velat spendera tid med mig och min 3 år äldre bror, kanske för att han tänker att han inte kommer leva länge till?

Även fast han blev pensionär för flera år sedan så märkte jag inte av nåt av det på familjens ekonomi, så han han varit bra även på det sättet, fast okej, han blev pensionär när jag gick ut gymnasiet och då tjänade jag egna pengar men ändå.

Ni med gamla föräldrar, skriv gärna hur ni upplevt det, fördelar vs nackdelar men hade även varit kul med nån berättelse.
Jag tror personligen inte att jag kommer skaffa barn när jag är över 40 för jag har sett för mycket negativt med det.

Hmm, har faktikt aldrig upplevt min pappa som kulturellt gammal.

Sen var det nog vanligare förr att män blev pappa i 40-50 årsåldern eftersom många inte använde kondom samt fertiliteten har sjunkit sedan typ 50 talet.