8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Jag har upptäckt att jag missat att klargöra en uppfattning som objektivt sett inte är korrekt och som ofta återkommer i tråden.

Jämförelsen med brottmål återkommer ofta med syftet att påvisa att den handläggningen är mer rättssäker. Det de som jämför missar är dels det som jag redan kommenterat flera gånger nämligen att det är en nödvändighet att systemet måste kunna reagera även på risker och bedömningar och inte bara faktiska och redan inträffade händelser för att kunna skydda barnen från otrygga förhållanden i sin uppväxt.

Det jag missat att klargöra är att det även i brottmål kan finnas uppgifter i en förundersökning som omfattas av sekretess även efter det att förundersökningssekretessen upphör i och med att åtal väcks. Reglerna ser faktiskt liknande ut även om skaderekvisiten kan skilja sig åt.

Nej. Jag har aldrig påstått att A.S. var flera oberoende läkare.
Men låt oss vara tydliga med vad A.S. faktiskt är.

Han är en pensionerad barnkirurg och docent med 30 års erfarenhet från Akademiska sjukhuset i Uppsala, ett av Sveriges ledande barnsjukhus. Han har gått igenom Elsas journaler grundligt inför sitt vittnesmål. Han vittnade under ed i domstol. Och hans slutsats var att diagnosen är korrekt fastställd med objektiva fynd, bekräftad av second opinion från London, och att de vårdåtgärder som vidtagits är i linje med nationella och internationella riktlinjer.

Att han känner familjen förändrar inte hans medicinska bedömning. Vittnen i domstol vittnar under ed oavsett om de känner parterna eller inte. Hans kompetens ifrågasätts inte, bara hans relation till familjen.

Men notera vad du gör. Du avfärdar den ende medicinska specialisten med rätt kompetens och direkt kännedom om materialet för att han känner familjen.

Samtidigt accepterar du I.S (från barnskyddsteamet) bedömning utan invändning. Hon som aldrig träffat Elsa. Som bara läst journaler från Uppsala utan tillgång till Örebrojournalerna. Och som saknar den specialistkompetens som A.S. har.

En expert som känner familjen och vittnar under ed avfärdas. En icke-specialist utan patientkännedom accepteras.

Det är inte källkritik. Det är selektivt accepterande av den berättelse som passar systemet.

Du är definitionen av en systemriddare personifierad.

Detta är vad jag också läst tidigare , jag förstår inte då hur läkarna kan orosanmälan och på vilka grunder det handlar om?

Nej ta fram underlagen där läkarna beskriver hur mamman skadar barnet?

Notera vad du gör: Du nämner inte att A.S. är en vän till familjen, vilket är högt relevant. Sedan kan den som läser dra vilken slutsats dom vill av detta faktum.

Jag försvarar inte systemet. Jag debatterar endast detta enskilda fall.

Och vad sa Londonutlåtandet? Kan det ha sagt att det inte fanns tecken på sjukdom? Diagnosen PIPO kräver inga objektiva fynd på vävnadsprover. Jag hade gärna velat läsa utlåtandet från London, men detta vill ju inte familjen dela med sig av.

Du är en rättshaverist personifierad. Men detta vet du ju redan om.

"Elsa har under den tid hon bott hemma varit föremål för omfattande vårdåtgärder och en anpassad tillvaro som påverkat hennes skolgång och sociala liv. Vården har bland annat bestått av inkoppling av stomi i ung ålder samt näringstillförsel genom parenteral nutrition via central ven- kateter. Hon har tidvis även fått smärtstillande läkemedel och läkemedel mot illamående intravenöst. Fram till december 2024 lades Elsa var tredje månad in på sjukhus för att sövas och tömma ändtarmen. Hon har beviljats personlig assistans i princip dygnet runt för hantering av hennes näringstillförsel. Det är i huvudsak V.T, hennes make och ytterligare en person som varit personliga assistenter åt Elsa.
Vårdåtgärderna har till stor del baserats på V.Ts beskrivning av Elsas symtom och sjukvårdspersonal har upplevt att de inte fått tillgång till Elsas egen beskrivning av sitt mående. Av utredningen framgår vidare att V.T är en aktiv och påläst förälder som deltagit i familjeaktiviteter och föreläsningar för personer med Elsas diagnos och deras anhöriga. Hon har själv utrett alternativa vårdgivare och föreslagit insatser samt haft synpunkter på vilka läkemedel som ska användas vid sövning och väckning av Elsa. Det framstår därför som osannolikt att Elsas tidigare vårdåtgärder uteslutande berott på felbehandling och bristande uppmärksamhet från vården, vilket nu görs gällande av vårdnadshavarna.

Efter att Elsa placerats i jourhem har hennes mående drastiskt förbättrats och de symtom som hennes vårdnadshavare tidigare beskrivit har endast i mycket begränsad omfattning observerats av jourhem, skola och vårdpersonal. Hon har numera en normal skolgång och fritids- aktiviteter.

Elsas ansvariga läkare på Akademiska sjukhuset i Uppsala – som är specialister inom barn- och ungdomsmedicin med inriktning mot mag- tarmsjukdomar – berättar i referentsamtal den 16 september 2025 att Elsas mående förbättrats dramatiskt efter att hon placerats i jour- hemmet. Hennes sjukdomsförlopp verkar ha tagit en radikalt ny riktning och avveckling av parenteral nutrition och all läkemedelsbehandling har kunnat ske helt utan bakslag. Detta beskrivs som anmärkningsvärt och kan enligt läkarna inte förklaras utifrån naturlig variation i hennes grundsjukdom.

Det är mot bakgrund av det ovan redovisade tydligt att V.Ts sätt att hantera Elsas hälsotillstånd utgör en brist i omsorgen som medför en sådan påtaglig risk för att Elsas hälsa och utveckling skadas att hon är i behov av vård.

J.W är alltjämt av uppfattningen att V.Tn kan ta hand om Elsa och att hon inte brustit i omsorgen av henne. Han har tidigare frånsagt sig involvering i Elsas sjukvård och har litat på att han fått fullständig information från V.T. Han har därmed brustit i omsorgen om Elsa. Det saknas därför anledning att återförvisa målet för ytterligare utredning av J.Ws föräldraförmåga.

Elsa behöver sammanfattningsvis beredas vård utanför hemmet. Eftersom V.T och J.W inte samtycker till sådan vård är samtliga förutsättningar för att Elsa ska beredas vård med stöd av LVU uppfyllda."

Notera vad du gör: Du nämner inte att A.S. är en vän till familjen, vilket är högt relevant. Sedan kan dom som läser dra vilken slutsats dom vill av detta faktum.

Jag försvarar inte systemet. Jag debatterar endast detta enskilda fall.

Och vad sa Londonutlåtandet? Kan det ha sagt att det inte fanns tecken på sjukdom? Diagnosen PIPO kräver inga objektiva fynd på vävnadsprover. Jag hade gärna velat läsa utlåtandet från London, men detta vill ju inte familjen dela med sig av.

Du är en rättshaverist personifierad. Men detta vet du ju redan om.

Till Angelofsnov!
Jag noterar att du sätter etiketten rättshaverist på Kurt-Sune...
Det tar jag som intäkt för att du är en korkskalle.

Om dina teorier skulle stämma så har mamman per definition MBP.
Men vem driver det spåret egentligen?

Inte L.E som är Elsas egen läkare och vittnade under ed. Inte A.S. som är barnkirurg och docent med 30 års erfarenhet. Inte domstolen som explicit konstaterade att uppsåt inte kunde styrkas. Inte vården. Inte någon alls.
Utom du.

Du driver alltså en anklagelse som inte ens socialtjänsten längre driver. Som föll i domstol. Som barnets egen läkare under ed avvisade.

Och det mest ironiska? Ingen av dina systemriddarvänner säger emot dig.
Det säger allt vi behöver veta om er.

Precis som du säger så är det ju omöjligt för vården att kunna agera på egen hand. LVU är ju i praktiken ett verktyg när ett barn behöver vård mot vårdnadshavarens eller barnets vilja. Vi kan ju bara spekulera här, men flertalet läkare på olika sjukhus ansåg uppenbarligen att vårdnadshavarna inte inte förmådde tillgodose barnets behov på ett tillräckligt och tryggt sätt.

Jag driver inte MBP-teorin. Uppsåt verkar saknas. Däremot kan ”vållande till kroppsskada” vara aktuellt, det kräver inte uppsåt. Jag är dock ingen jurist, så jag väljer att inte spekulera mer i detta.