8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Lyssna på reportagen i Kaliber där barnskyddsteamets roll framgår. Det har inte framgått att läkaren vittnade under ed.

Läkare förlorar inga legitimationer för att de inte gör orosanmälningar om det inte är helt uppenbart att det finns tecken på våld , vanskötsel eller liknande som inte går att missa . En oro är inget bevis utan mer en känsla att något är fel

Jag har inte lyssnat på kaliber, det skulle vara bättre att läsa papperna vad som framgått av läkarna ?

Detta är vad jag också läst tidigare , jag förstår inte då hur läkarna kan orosanmälan och på vilka grunder det handlar om?

Lyssna på SR Kaliber och läs artiklarna från SR Ekot. Du kan inte begära att vi andra ska förklara allting för dig i tråden.

Ja. Det är precis vad som hänt.
Domstolen gick "för säkerhets skull" på den enda läkaren som aldrig träffat Elsa och valde bort bedömningarna från barnets egen behandlande läkare med åtta års direkt patientkännedom och en överläkare med ett helt yrkesliv inom barnmedicin.

Sedan föll huvudargumentet för LVU i domstol. MBP höll inte. Och vad gjorde socialtjänsten?

En icke-vårdutbildad socialsekreterare skrev om historien. Samma underlag. Ny rubrik. Och domstolen godkände det absoluta eländet utan att fråga varför den ursprungliga anklagelsen fallit eller varför primärkällorna aldrig granskats oberoende.

Nu fortsätter LVU. Och mamman kan inte försvara sig, för journalerna är låsta. Hon vet inte vad mirakelkuren bestod av. Hon vet inte vilka instruktioner jourhemmet fick. Hon kan inte jämföra socialtjänstens berättelse mot verkligheten.

Det är helt och hållet socialtjänstens berättelse som styr. Utan kontroll. Utan insyn. Utan möjlighet till motbevisning.

Och system- och instruktionsboksriddarna i tråden begriper det inte. De läser domen och ser fakta. De ser inte att domen är slutprodukten av ett system som spärrat bevisen för den enda person som kan avslöja att berättelsen är fel.

Det är kafkaprocessen i sin renaste form. Och den pågår fortfarande.

Som jag förstår det är A.S. den person som föräldrarna tog in och som var vän till familjen. Du får det att låta som att A.S. var flera olika oberoende överläkare.

L.E. stod ju också bakom orosanmälan.

Det kan finnas andra skäl också.
Barnskyddsteamets läkare som skickade den första anmälan hade aldrig träffat Elsa. De hade läst journaler på distans och fick en känsla av att något var fel. En känsla. Inte ett konkret fynd. Inte ett dokumenterat missförhållande. Inte en observation av vanvård eller våld.
En oro.

Och du har rätt, en oro är inget bevis. Det är en signal om att något bör utredas.
Men socialnämnden behandlade den signalen som ett faktum. De läste inte orosanmälan tillräckligt noga för att notera att Örebros egen socialtjänst explicit angav att situationen inte var akut.

De prövade inga mindre ingripande åtgärder. De höll inget SIP-möte. De omhändertog Elsa akut samma dag.

Så problemet är inte att läkarna orosanmälde. Det är att systemet saknar förmåga att skilja på en signal och ett bevis.

En oro triggade ett akut omhändertagande. Utan oberoende medicinsk granskning. Utan proportionalitetsbedömning. Utan att följa sin egen lag.
Det är systemfelet. Inte orosanmälan i sig.

Jag har upptäckt att jag missat att klargöra en uppfattning som objektivt sett inte är korrekt och som ofta återkommer i tråden.

Jämförelsen med brottmål återkommer ofta med syftet att påvisa att den handläggningen är mer rättssäker. Det de som jämför missar är dels det som jag redan kommenterat flera gånger nämligen att det är en nödvändighet att systemet måste kunna reagera även på risker och bedömningar och inte bara faktiska och redan inträffade händelser för att kunna skydda barnen från otrygga förhållanden i sin uppväxt.

Det jag missat att klargöra är att det även i brottmål kan finnas uppgifter i en förundersökning som omfattas av sekretess även efter det att förundersökningssekretessen upphör i och med att åtal väcks. Reglerna ser faktiskt liknande ut även om skaderekvisiten kan skilja sig åt.

Nej. Jag har aldrig påstått att A.S. var flera oberoende läkare.
Men låt oss vara tydliga med vad A.S. faktiskt är.

Han är en pensionerad barnkirurg och docent med 30 års erfarenhet från Akademiska sjukhuset i Uppsala, ett av Sveriges ledande barnsjukhus. Han har gått igenom Elsas journaler grundligt inför sitt vittnesmål. Han vittnade under ed i domstol. Och hans slutsats var att diagnosen är korrekt fastställd med objektiva fynd, bekräftad av second opinion från London, och att de vårdåtgärder som vidtagits är i linje med nationella och internationella riktlinjer.

Att han känner familjen förändrar inte hans medicinska bedömning. Vittnen i domstol vittnar under ed oavsett om de känner parterna eller inte. Hans kompetens ifrågasätts inte, bara hans relation till familjen.

Men notera vad du gör. Du avfärdar den ende medicinska specialisten med rätt kompetens och direkt kännedom om materialet för att han känner familjen.

Samtidigt accepterar du I.S (från barnskyddsteamet) bedömning utan invändning. Hon som aldrig träffat Elsa. Som bara läst journaler från Uppsala utan tillgång till Örebrojournalerna. Och som saknar den specialistkompetens som A.S. har.

En expert som känner familjen och vittnar under ed avfärdas. En icke-specialist utan patientkännedom accepteras.

Det är inte källkritik. Det är selektivt accepterande av den berättelse som passar systemet.

Du är definitionen av en systemriddare personifierad.

Man kan inte göra en "anmälning mot mamman"? Vad pratar du om? En orosanmälan gör man gällande ett barn - aldrig mot en förälder. Och jo, där är mer än en orosanmälan. Nu vet jag inte hur många som skrivit detta till dig; Snälla ta del av dom underlagen som finns (även exempelvis Kaliber och de flertalet intervjuer mamman gjort). Man kan tycka olika, inget fel i det, men det är omöjligt att diskutera med någon som inte tar del av samma innehåll som oss andra.

Nej ta fram underlagen där läkarna beskriver hur mamman skadar barnet?