8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Tack för att du klargör din ståndpunkt så tydligt.

Du menar alltså att det är rätt och riktigt att bevisen göms undan för mamman. Att hon inte ska ha möjlighet att granska de påståenden som ligger till grund för att hennes barn omhändertas. Att sekretessen ska skydda systemets berättelse snarare än barnets bästa.

Det kallas inte rättssäkerhet. Det kallas att staten alltid har rätt per definition, eftersom motbevisning omöjliggörs redan från start.

Vi har ett ord för system där den anklagade inte får se bevisen mot sig. Vi kallar det inte demokrati. Vi kallar det inte rättsstat.

Och det mest avslöjande är att du inte bemött ett enda sakargument i den här tråden. Inte läkarens vittnesmål under ed. Inte informationsasymmetrin. Inte sekretessens funktion som skyddsmekanism för systemet snarare än för barnet. Inte frånvaron av oberoende faktakontroll.

Istället försvarar du en ordning där staten tar barn från föräldrar baserat på en berättelse som föräldern inte får granska.

Om det är din definition av ett välfungerande samhälle, ja då är vi djupt oeniga.
Som Maradonas mål med handen. Domaren bedömde att det var korrekt. Resten av världen såg fusket med egna ögon.
Fotbollen drog slutsatsen att en enskild domare inte kan ha monopol på sanningen i beslut av den magnitud. Man införde VAR. Inte för att domarna är dåliga människor, utan för att systemet insåg att oberoende granskning av avgörande beslut är en självklarhet.

Men när det gäller beslut som är oändligt mycket allvarligare, som beslut som skiljer barn från sina föräldrar och avgör hela liv, då ska vi lita blint på att en enskild socialsekreterare utan medicinsk utbildning, utan personligt ansvar och bakom sekretessens murar, har gjort rätt bedömning.

Kan vi lita på det? Nej. Och det är inte en känsla, det är ett faktum som bekräftas gång på gång i media. Skandal efter skandal. Barn vars liv förstörts. Föräldrar som kämpat i åratal mot ett system som skyddar sin egen berättelse framför barnets bästa.

Fotbollen förstod att monopol på bedömning utan insyn är ohållbart.
Frågan är hur många fler Elsa och Adam det krävs innan samma slutsats dras här.


Precis. Och det är just det du inte förstår. Varför?
Jo för att det som läggs fram i domstol är inte fakta. Det är en sammanklippt film där socialtjänsten ensam bestämmer vad som är med, vad som klipptes bort och hur berättelsen ser ut. Föräldrarna ser inte råfilmen. Nämnden ser inte råfilmen. Domstolen ser inte råfilmen.
Ingen vet vad som utelämnades. Ingen vet vad som omformulerades. Manipulerade citat och feltolkade vittnesuppgifter kan inte upptäckas, för primärkällorna kontrolleras aldrig. Inte ens vårdens egna journaler i fall som handlar om avancerad medicinsk problematik.
Hur bisarrt är inte det?

Och sedan försvarar ni systemriddare detta med att "domstolen har prövat saken." Ja. Domstolen har prövat filmen. Inte verkligheten bakom den.

Det är exakt därför fallen Elsa och Adam kan uppstå. Det är exakt därför mörkertalet är enormt. Och det är exakt därför sekretessen inte skyddar barnen, den skyddar berättelsen.

Vem tjänar på det? Inte barnen. Inte samhället. Utan de som lever gott på att filmen aldrig granskas.

Fel. Hela ansvaret ligger inte på vården. Huruvida mamman kan komma att åtalas för vållande till kroppsskada återstår att se. För att veta detta måste man ha tillgång till journalerna för att bedöma exakt hur interaktionen med vården har sett ut. Hela journalen har varken du eller jag.

Du erkänner själv att du inte har tillgång till journalerna, men är ändå helt säker på att mamman skadat sitt barn.

Ditt enda "bevis" är att Elsa blev bättre under placeringen. Men du har just erkänt att vi inte kan veta hur det gick till eller vad som faktiskt orsakade förbättringen.

Att vi utomstående inte vet det är helt ok. Vi är inte part i målet. Vi bär inga konsekvenser.
Men mamman är part. Hon är den som anklagas. Hon är den som förlorat sitt barn. Och hon nekas samma insyn som du och jag saknar, fast med den avgörande skillnaden att det är hennes liv och hennes barns liv det handlar om.

Det är inte ok i ett demokratiskt rättssamhälle. Det är inte ok när följden av en felaktig bedömning är att ett barn skiljs från sin familj på obestämd tid. Det är inte ok när bevisen för anklagelsen är hemligstämplade för den anklagade själv.

Det logiska tankevurpa du gör kallas för confirmation bias. Man bestämmer sig för slutsatsen först och letar sedan efter det som bekräftar den. Allt som talar emot ignoreras eller omtolkas.

Det är inte logik. Det är ett av de vanligaste och mest dokumenterade logiska misstagen som finns.
Och det är exakt samma misstag som många socialsekreterare gör när de utreder barn. De bestämmer sig tidigt för en bild och sedan klipps filmen därefter.

Du har precis demonstrerat live i tråden hur felaktiga LVU-placeringar uppstår. Jag hoppas verkligen att du inte jobbar inom socialtjänsten, för det här är ju ett totalt hjärnsläpp som du kommer med nu.

Enda sättet för vården att kunnat få den där direktkontakten hade varit att orosanmäla långt tidigare och att myndigheter då ansett att det funnits skäl att se till att förälder inte hade inflytande över vårdkontakter något som knappast hade varit aktuellt .
Nog för att många barn mer eller mindre självständigt kan prata och berätta om sitt mående redan från 5-6 år vid sjukdom med lite stöd och hjälp men det gäller inte alla , en del är bara tysta och obekväma i situationen . Orosanmälan kom efter att hon själv pratade och uppfattades vältalig och adekvat

Så du erkänner alltså att enda sättet att få direktkontakt med E hade varit att orosanmäla långt tidigare. Tänk på vad du just sa.

Vården hade oro. Den oron fanns dokumenterad i referenssamtalen under lång tid. Men ingen orosanmälde. Ingen krävde direktkontakt. Ingen eskalerade. I stället fortsatte man att fatta medicinska beslut baserade på mammans beskrivningar år efter år efter år.

Och sedan, när E vid ett mottagningsbesök i maj 2025 äntligen pratar själv och uppfattas som vältalig och adekvat, då orosanmäler man. Då blir det plötsligt akut.

Vad hände egentligen i maj 2025? Jo, E fick en egen röst som vården kunde höra direkt. Och det förändrade hela bilden.

Det är inte ett argument för att mamman ljög. Det är ett argument för att vården under åtta år underlät att skaffa sig det oberoende underlag de behövde och sedan lade ansvaret för det på föräldern.

Om systemet är konstruerat så att direktkontakt med ett sjukt barn kräver en orosanmälan för att vara möjlig, då är det systemet som är trasigt. Inte mamman.

Jag vet en f d enhetschef och en f d socialsekreterare i Gbg som sprang runt och påstod att mamman (-till ett mycket välfungerande mellanstadiebarn) var psyksjuk. En barnpsykolog knuten till BUP bekräftade att den ambitiösa enhetschefen sagt så.
Men mamman har aldrig varit psykiskt sjuk.
Socialsekreteraren + enhetschef hade fört barnet till BUP...
men överläkaren där kunde inte finna något sjukt eller konstigt med barnet. Överläkaren sa att barnet sa att hen ville hem och bo hos sin mamma.
Så socialsekreteraren och hennes enhetschef sopade undan barnet till en stiftelse utan insyn - för "behandling" och familjehemsplacering.
Mellanstadiebarnet rycktes upp från allt han höll kärt, mot sin vilja. Hen hindrades att ha kontakt med mamman, syskon och morföräldrar.
Socialsekreteraren och stiftelsens terapeuter sa till barnet att om/när mamma "kommer till möte" så får han träffa mamma. Men mamman erbjöds enbart möte med stiftelsens terapeuter, så mamman valde att inte träffa dom.


Tillsynsmyndigheternas kritik sket socialsekreteraren och hennes enhetschef högaktningsfullt i.

Det förvånar mig inte. Legitimerade skvallerkärringar är de, fast utan legitimation med rätt att ta barn utan bevis.

Magkänslor och oro räcker. Se bara på Adam som de tog i sju år totalt felaktigt och olagligt. Toppen på ett isberg detta.

Många inom socialtjänsten som jobbat där länge har sannolikt egna psykiska problem pga sin egen arbetsmiljö de vistats i alldeles för länge. Det är därför de till slut blir helt koko. Tyvärr är de i princip omöjliga att sätta dit, trots att de egentligen borde sitta i fängelse för vad de gjort mot så många barn och deras föräldrar. Sjukt är det.

Och vad som är mer sjukt är att de har flera fans i denna tråd.

SR lyder under radio- och tv-lagen och ska iaktta saklighet och opartiskhet. Det innebär bland annat att; 1) uppgifter som sänds ska vara sanna och relevanta fakta får inte utelämnas samt 2) om ett fel smyger sig in måste det rättas så snabbt som möjligt.

Att SR Kaliber och Ekot skulle ljuga om journalerna faller på sin egen orimlighet. Det har alltså inte framkommit några journaluppgifter som talar mot mamman enligt SR:s granskning.

Om du anser att ett program varit partiskt kan du anmäla det till Granskningsnämnden för radio och tv (GRN). Om nämnden anser att SR brutit mot reglerna fälls programmet, vilket innebär att SR måste offentliggöra beslutet i sina egna sändningar.

Öh, nej. Vad pratar du om? Socialtjänsten ägnar sig inte åt medicinska bedömningar. Varför skulle dom göra det?

Var och hur menar du att de har gjort en medicinsk bedömning i detta ärende?

De verkar bara ha presenterat alla de olika läkarnas splittrade bild av barnets mående och deras uppfattning om hur kontakten med föräldrarna fungerat över tid. Den sista delen av meningen är den viktiga för rättens beslut. Och helt utanför ”kompisdoktorns” frågeställning eftersom han bara var där för att intyga att det verkligen finns, eller i alla fall fanns, en sjukdom. Han har ju rimligen exakt noll uppfattning om hur vårdkontakterna skötts som blev den enda relevanta frågan egentligen. Dyrt och dåligt vittne kan man tänka.

Finns vidare absolut inget krav på att ett omedelbart omhändertagande ska grundas i att en situation är akut. Då har du missuppfattat igen. Eller inte läst lagtexten. Eller båda. Det finns två rekvisit. Det ska vara sannolikt att den unge behöver beredas vård och rättens beslut om vård kan inte avvaktas med hänsyn till risken för den unges hälsa eller utveckling eller till att den fortsatta utredningen allvarligt kan försvåras eller vidare åtgärder hindras.

Eller du kanske menar något annat med akut än resten av världen?

Hur menar du att mamma har skyddat barnet genom att ladda ner journaler? Det saknar ju helt relevans för skyddsfrågan för barnet? Förvaltningsrätten kom fram till att uppsåt inte kunde styrkas när det gäller MbP men beslutade om LVU på grund av omsorgsbrist.

Om ”skydda barnet” i din värld betyder ”inte LVU” var framgången även i sådan mening begränsad. MpB eller ej saknar helt relevans just nu skulle jag vilja påstå, alltså både för barnets situation och vård. Varför tjatar du om detta?

Hur tänker du att en domstolsprövning ska gå till med det du kallar ”all rådata” på bordet?

Varje domare kommer kanske klara av 1/10 av mängden prövningar och processerna tar 3 dagar per ärende. Det låter säkert som en dröm för dig men jag är helt övertygad om att barnen inte tjänar på detta.

Du verkar fortfarande inte förstått att det väldigt sällan är konkreta, historiska händelser som är grund för LVU utan hur det blir framåt för barnet om inget görs. Det som står i journalerna för de inblandade vägs samman i en utredning som aldrig kan vara bättre än en prognos om framtiden, det vet alla som är inblandade och det också så det hanteras. Och så måste det få vara för att kunna hjälpa barn som riskerar att fara illa, annars får man nöja sig med de som redan farit illa.

Alla parter (utom nämnden) har rätt till ett offentligt biträde i en LVU process. De kan ibland också vara ombud för sin huvudman men inte alltid. Du får själv fundera på vilken betydelse det kan ha.

Hela din vägg av text är meningslös eftersom problemen gäller det fortsatta omhändertagandet, efter att hotet om livsfara avfärdats. Det går inte att föra en diskussion när du babblar om annat hela tiden.

Fast det är mer sannolikt att Adina version stämmer. Barnet har blivit friskare av att inte vara i sina föräldrars vård en tid. Oron har därmed visat sig välgrundad. Visst, man kunde sannolikt ha orosanmält tidigare det var väl först när bilderna tydligt inte gick att få ihop som man förstod de olika omständigheterna och hur de samverkade. Inget konstigt med det heller med andra ord.

Du snälltolkar ju allt som föräldrar gör och fultolkar konsekvent alla myndigheters inställning och förmåga. Det blir lite fattigt när du endast har anekdotiska bevis för att du har rätt i din uppfattning.

Vi andra inser att ett system kommer innehålla svagheter och problemen som svagheterna innebär ska vägas mot fördelarna som systemet ger. Jag blir allt mer övertygad om systemets fördelar ju mer jag lyssnar på dig och andra som osakligt, anekdotiskt och utan relevanta förslag till förbättringar slåss mot väderkvarnar.

Jag svarar bara på kurtsunes osedvanligt insiktslösa analyser. Förlåt.