8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Har innan tänkt som dig, men har ändrat mig lite utifrån hur många aspekter av MBP som faktiskt stämmer in på mammans agerande. Jag tror inte att mamman medvetet skadat Elsa eller gjort henne sjuk, men det är bara en liten del utav MBP-fallen som innefattar att föräldern faktiskt skadar barnet aktivt.
Om MBP från Wikipedia:

"Den primära drivkraften bakom tillståndet antas vara den uppmärksamhet och bekräftelse som förövaren får genom den "hjälteroll" hen manipulerat sig till från vårdpersonal och omgivning. Det finns en tydlig koppling till modersrollen och en identitet som "supermamma" även om förövaren inte alltid är mor eller av kvinnligt kön, ca 95% av förövarna är mödrar. Orsaken bakom kopplingen till modersrollen är inte fastställd men antas vara att modern oftast står närmast under nyfödd- och spädbarnsperioden samtidigt som hon själv kan ha olika psykologiskt rotade behov. De beteenden som associeras med Münchhausen by proxy börjar oftast redan under den tidigaste perioden av barnets liv. Tillståndet är skilt från, men kan samexistera med bedrägeriformen "malingering by proxy" (förälder/ombud som simulerar, manipulerar barnet till att simulera eller som överdriver barnets behov för ekonomisk vinning, exempelvis olika former av vårdbidrag)


Det är annars vanligt att dessa föräldrar förfalskar barnens historik och uppger att barnen brukar kaskadkräkas, ha anfall, och/eller andningsuppehåll men symptomen kan vara svåra att objektivt verifiera på sjukhuset. Detta glapp leder lätt till förvirring hos vårdpersonalen samtidigt som uppgifterna måste tas på allvar, givet allvaret i dem. Barnen kan med tiden överta föräldrarnas verklighetsbeskrivning.

Samspelet mellan barn och förälder är i grunden stört men kan framstå normalt och den andra föräldern och vårdgivaren kan vara ovetande om vad som egentligen försiggår.


Exempel på varningssignaler kan vara att ett barn har en oklar symptombild med motsägelsefulla utredningsresultat, att föräldern är överengagerad eller tycks vara alltför sjukvårdskunnig samt ogärna lämnar barnet ensamt. Akuta tecken och symptom på sjukdom kan försvinna när föräldern separeras från barnet.

Förälderns beteende är i allmänhet mycket manipulativt.
Föräldern kan vara tacksam och stötta vårdpersonalen (som ibland kan få mer stöd än vad barnet får) men om personalen nekar fler undersökningar, ingrepp eller andra insatser, eller de insatser föräldern vill ha, kan denne dock skifta snabbt. Föräldern kan gå över till att försöka manipulera genom att exempelvis framställa vårdsystemet som svikare som inte vill hjälpa ett sjukt barn och en kämpande förälder, ta tillbaka leksaker som donerats till sjukhuset eller demonstrativt lämna sjukhuset med barnet för att markera. Obehaget inför risken att råka i konflikt kan av vårdpersonalen upplevas som starkt. Vidare leder inte alltid sjukvårdsinsatser till den lättnad och det mottagande personalen hoppats på utan det kan lätt övergå i nya krav.

"Sjukhusshopping" (att byta läkare eller sjukhus) är vanligt, något som också försvårar upptäckt.


Symptom och varningssignaler inkluderar:

- Ett barn som har ett eller flera medicinska tillstånd som inte svarar på behandling, har ett till synes ovanligt och/eller svårbegripligt sjukdomsförlopp.

-Kliniska fynd som är mycket ovanliga eller omöjliga, avvikande och/eller sådana som inte går ihop med barnets nuvarande tillstånd eller historik.


- En förälder som framstår som medicinskt kunnig, kanske även fascinerad av sådan information

- En förälder som kan upplevas lugn i situationer som normalt hade varit mycket påfrestande och som samtidigt är stöttande gentemot läkaren, eller en som upplevs arg, nedvärderar vårdpersonalen och som kräver fler insatser, fler ingrepp, second opinions, och/eller förflyttning till mer specialiserade eller sofistikerade vårdgivare.

- En förälder som är mycket uppmärksam och engagerad och ovillig att lämna barnets sida och kan själv behöva konstant uppmärksamhet.

- En känslomässig distans föräldrarna emellan och den andra föräldern kan ofta lysa med sin frånvaro trots att barnet är eller uppges vara svårt sjukt.

- Barnets symptom kan minska eller rentav försvinna när föräldern är frånvarande.

(Det fetade är sådant jag tycker stämmer väldigt väl in på mammans beteende)

Om man har läst några LVU-domar så ser man mönstret ganska snabbt. Det här är ett typiskt cirkelresonemang som återanvänds flitigt och som i princip dyker upp i alla LVU-domar jag har läst.

Det finns flera liknande formuleringar som återkommer gång på gång. “Barnets bästa” är en klassiker, för om en förälder försöker komma med ett motargument kan det alltid avfärdas med att "det är för barnets bästa".

En annan återkommande variant är:
"Föräldern håller inte med socialtjänsten om att tvångsvården ska fortsätta."
"Föräldern saknar alltså insikt i sitt barns vårdbehov."
"Således ska tvångsvården fortsätta."

Och så rullar det vidare i samma spår. Den som har läst några LVU-domar ser hur absurt det blir i praktiken.

Lägg dessutom till att föräldrarna, nämnden och ibland även domstolen inte ens får full insyn i handlingarna som låg till grund för utredningen och då är vi inte långt ifrån en renodlad kafkaprocess för den förälder som hamnar där.

Att så kallade systemriddare skyller på "den mänskliga faktorn" är nästan svårt att ta på allvar. I de utredningar jag har gått igenom handlar det inte om misstag, utan om mönster som framstår som fullt medvetna, där situationer beskrivs på ett sätt som gör dem värre än de faktiskt är.

Att detta fortfarande får fortsätta år 2026, utan tillräcklig kontroll eller extern insyn, är ytterst anmärkningsvärt.

Och att ett så här ingripande system i praktiken hanteras av fritidspolitiker, socionomer och domstolar utan tydlig specialistkompetens inom vård och barnfrågor är det enligt min mening, långt över gränsen för vad man rimligen kan acceptera i ett demokratiskt samhälle.

Har innan tänkt som dig, men har ändrat mig lite utifrån hur många aspekter av MBP som faktiskt stämmer in på mammans agerande. Jag tror inte att mamman medvetet skadat Elsa eller gjort henne sjuk, men det är bara en liten del utav MBP-fallen som innefattar att föräldern faktiskt skadar barnet aktivt.
Om MBP från Wikipedia:

Du förstår inte att mamman bara vill hjälpa barnet att få den bästa vården


"Den primära drivkraften bakom tillståndet antas vara den uppmärksamhet och bekräftelse som förövaren får genom den "hjälteroll" hen manipulerat sig till från vårdpersonal och omgivning. Det finns en tydlig koppling till modersrollen och en identitet som "supermamma"

Att vilja att sitt barn får bästa vården är ingen sjukdom, i Sverige har vi rätt att byta vård, vi har också rätt att känna oss missnöjda med den vård insats som finns. Även för barnen


även om förövaren inte alltid är mor eller av kvinnligt kön, ca 95% av förövarna är mödrar. Orsaken bakom kopplingen till modersrollen är inte fastställd men antas vara att modern oftast står närmast under nyfödd- och spädbarnsperioden samtidigt som hon själv kan ha olika psykologiskt rotade behov.

Det är snarare du som är besatt av att hitta en förklaring för socialtjänstens agerande, på SVT idag kan du läsa om vilken brist på kompetens socialtjönshen faktiskt har.

De beteenden som associeras med Münchhausen by proxy börjar oftast redan under den tidigaste perioden av barnets liv. Tillståndet är skilt från, men kan samexistera med bedrägeriformen "malingering by proxy" (förälder/ombud som simulerar, manipulerar barnet till att simulera eller som överdriver barnets behov för ekonomisk vinning, exempelvis olika former av vårdbidrag)

Om mamman har detta tillstånd borde en läkare isåfall bedöma detta och inte du och socialtjänsten, eller har inte alla rätt att diagnostiseras av en läkare ?


Det är annars vanligt att dessa föräldrar förfalskar barnens historik och uppger att barnen brukar kaskadkräkas, ha anfall, och/eller andningsuppehåll men symptomen kan vara svåra att objektivt verifiera på sjukhuset. Detta glapp leder lätt till förvirring hos vårdpersonalen samtidigt som uppgifterna måste tas på allvar, givet allvaret i dem. Barnen kan med tiden överta föräldrarnas verklighetsbeskrivning.

Finns det något bevis på detta? Att mamman förfalskat information isåfall källa på det?

Samspelet mellan barn och förälder är i grunden stört men kan framstå normalt och den andra föräldern och vårdgivaren kan vara ovetande om vad som egentligen försiggår.


Exempel på varningssignaler kan vara att ett barn har en oklar symptombild med motsägelsefulla utredningsresultat, att föräldern är överengagerad eller tycks vara alltför sjukvårdskunnigsamt ogärna lämnar barnet ensamt. Akuta tecken och symptom på sjukdom kan försvinna när föräldern separeras från barnet.


denna sjukdom är så att man kan ha ont i stunder

Förälderns beteende är i allmänhet mycket manipulativt.
Föräldern kan vara tacksam och stötta vårdpersonalen (som ibland kan få mer stöd än vad barnet får) men om personalen nekar fler undersökningar, ingrepp eller andra insatser, eller de insatser föräldern vill ha, kan denne dock skifta snabbt. Föräldern kan gå över till att försöka manipulera genom att exempelvis framställa vårdsystemet som svikare som inte vill hjälpa ett sjukt barn och en kämpande förälder, ta tillbaka leksaker som donerats till sjukhuset eller demonstrativt lämna sjukhuset med barnet för att markera. Obehaget inför risken att råka i konflikt kan av vårdpersonalen upplevas som starkt. Vidare leder inte alltid sjukvårdsinsatser till den lättnad och det mottagande personalen hoppats på utan det kan lätt övergå i nya krav[/b].

”Sjukhusshopping" (att byta läkare eller sjukhus) är vanligt, något som också försvårar upptäckt.


Att byta sjukhus kan vara väldigt positivt

Symptom och varningssignaler inkluderar:

-Ett barn som har ett eller flera medicinska tillstånd som inte svarar på behandling, har ett till synes ovanligt och/eller svårbegripligt sjukdomsförlopp.

Du glömmer att läkare faktiskt gett flickan denna diagnos genom röntgen och prover och där man antagligen sett hur tarmen fungerar.

Kliniska fynd som är mycket ovanliga eller omöjliga, avvikande och/eller sådana som inte går ihop med barnets nuvarande tillstånd eller historik.


- En förälder som framstår som medicinskt kunnig, kanske även fascinerad av sådan information

Idag kan man läsa sig till en del sjukhus kunskap, vilket är väldigt positivt

- En förälder som kan upplevas lugn i situationer som normalt hade varit mycket påfrestande och som samtidigt är stöttande gentemot läkaren, eller en som upplevs arg, nedvärderar vårdpersonalen ochsom kräver fler insatser, fler ingrepp, second opinions, och/eller förflyttning till mer specialiserade eller sofistikerade vårdgivare.

Tycker du att mamman gjort detta? Hon har snarare gjort allt på rätt sätt, att kontakta medier så att alla kan förstå hur illa det faktiskt är. Hon har inte varit aggressiv arg eller gråtit och lagt sig ner på marken.


- En förälder som är mycket uppmärksam och engagerad och ovillig att lämna barnets sida och kan själv behöva konstant uppmärksamhet.

Har du kopierat detta från någon hemsida ?

- En känslomässig distans föräldrarna emellan och den andra föräldern kan ofta lysa med sin frånvaro trots att barnet är eller uppges vara svårt sjukt.

-Barnets symptom kan minska eller rentav försvinna när föräldern är frånvarande.

(Det fetade är sådant jag tycker stämmer väldigt väl in på mammans beteende)

Du kan faktiskt lägga ner MBP-spåret direkt, då det finns noll stöd för det i domarna.

Det här är inte en fråga om tolkning eller "vad som känns rimligt". Det är en fråga om vad som faktiskt framgår av underlaget.

För det första:
Det finns ingen diagnos, ingen misstanke och inte ens ett omnämnande av Münchhausen by proxy i någon av domarna. Inte från socialtjänsten, inte från vården, inte från domstolen.

Och vi pratar om ett av de mest allvarliga tillstånd man kan anklaga en förälder för.
Om det fanns minsta substans i det, då hade det stått i domarna.

För det andra:
Barnets egen läkare säger uttryckligen att han inte tror att mamman hittat på symptom

Det är direkt oförenligt med MBP-narrativet du försöker bygga.

För det tredje:
Domstolen skriver att mammans agerande skett "med gott uppsåt"

MBP handlar om manipulation, drivkrafter, uppmärksamhetsbehov, alltså ett helt annat psykologiskt mönster.

Det är inte "engagerad förälder som kan ha gjort felbedömningar".

Det du gör nu är ganska talande:

Du tar en Wikipedia-text, plockar ut generella varningssignaler och försöker matcha dem baklänges på ett enskilt fall.

Det är inte analys.
Det är ett klassiskt konfirmeringsbias. Precis samma psykologiska fälla som socialsekreterare brukar fastna i, när de skriver sina barnutredningar.

Med samma metod kan du få vem som helst att passa in i vilken diagnos som helst.

Och det viktigaste:

Domstolen landar inte i någon psykiatrisk problematik hos mamman.
De landar i en riskbedömning kopplad till vård och omsorg.

Det är en helt annan sak.

Så nej, det här är inte MBP.

Det här är ett exempel på hur man i efterhand försöker sätta en spektakulär etikett på något som domstolen själv aldrig ens varit i närheten av att påstå.

MBP-spåret kan du alltså släppa. Det håller inte.

Sjukhuset verkar inte direkt kompetent. Samma läkarteam gav ett annat barn fel dropp:

https://www.sverigesradio.se/artikel/barn-fick-naringsdropp-utan-vitaminer-liknar-fallet-elsa

Det verkar som det faktiskt brustit redan hos specialisten, man kanske borde KOLLA den läkaren?

Nej men vad säger du? Inte kan väl en läkare göra fel bedömningar? Det kan väl inte stämma? Var har vi systemriddarna när vi behöver dem som bäst, som kan dementera dessa uppgifter?

Att MBP inte går att bevisa i detta fallet betyder inte att det INTE föreligger extremt starka tendenser åt MBP-beteende hos mamman. MBP mönstret finns där, klart och tydligt i mammans agerande sedan veckor efter att Elsa föddes.

Man behövde turligt nog inte styrka MBP i domstolen, eftersom det förelåg andra grunder för LVU, för vilka man hade tillräckligt underlag. Att Elsa omhändertogs på grund av omsorgsbrister och inte MBP var ju rimligt, det fanns tillräckligt som styrkte omsorgsbrister. Men inte tillräckligt material för att styrka MBP i domstol. Man kan dock som lekman och utomstående ändå dra slutsatsen att en MBP-problematik verkar finnas i dynamiken mellan mamman, barnet och barnets hälsoproblem.

Det där resonemanget hör faktiskt inte hemma i en rättsstat. Det du i praktiken säger är: "Det gick inte att styrka, men jag anser ändå att det är sant." Dvs: Friad i domstol, men ändå skyldig. Det är raka motsatsen till hur ett demokratiskt rättssystem är uppbyggt.

I en rättsstat gäller en väldigt enkel princip: allvarliga anklagelser kräver stöd i bevis, inte magkänsla eller mönster man tycker sig se i efterhand. Här pratar vi dessutom om en av de mest ingripande och stigmatiserande anklagelser man kan rikta mot en förälder. Då räcker det inte med att "det verkar finnas tendenser".

Det som händer i ditt resonemang är att du flyttar målstolparna. Först hävdas att det finns starka tecken på MBP. När det inte går att visa i underlaget eller i domstol, så blir argumentet istället att det "inte behövde bevisas". Det är inte ett hållbart resonemang, utan en efterhandskonstruktion som gör påståendet omöjligt att bemöta. Ditt beteende är snarlikt hur socialsekreterare tänker och agerar i LVU-sammanhang och är även detta ett slags cirkelresonemang, som den anklagade inte kan ta sig ur.

Samtidigt ersätter du faktisk bevisprövning med egen tolkning. Domstolen har haft tillgång till hela materialet: såsom journaler, vittnen, vårdpersonal och landar i omsorgsbrister, inte MBP . Du sitter utanför hela den processen och säger att du ändå ser ett MBP-mönster. Problemet är att det inte väger tyngre än domstolens prövning, det väger betydligt lättare.

Det blir också i praktiken en diagnos utan underlag. MBP är inte något man identifierar genom att känna igen vissa lösa beteenden från en Wikipedia-lista. Det är en komplex psykiatrisk problematik som kräver kvalificerad utredning. Här finns ingen diagnos, ingen expertbedömning och inte ens ett påstående i den riktningen i domarna. Att ändå landa i den slutsatsen är rättssäkerhetsmässigt mycket problematiskt.

Att något inte är bevisat betyder inte att det är sant. Det betyder att det inte finns stöd för att påstå det. Om man börjar resonera som du gör, kan man i princip tillskriva vem som helst vad som helst, så länge man själv tycker sig se ett "mönster".

Vill man diskutera vad som faktiskt framgår av domarna så finns det gott om saker att analysera. Men att som lekman sätta en så allvarlig etikett på en enskild person utan stöd i underlaget är inte analys, det är spekulation. Och det är just den typen av spekulation som rättssystemet är till för att skydda människor från.

Somliga har inte lärt sig av historien verkar det som.

Nej. Nu var det ju inte så det var. Eller hur? Mamman har fått rätt information från vården - det finns som vittnesmål från läkaren. Däremot har det stått fel i journalen.

Vad snackar du om. Du kan inte sitta och diagnostisera mammor som fått barn som har sjukdomar, när man tar reda på om någon har denna sjukdom brukar man hitta spår, tex mamman som gömde sprutor i kudden där barnet skulle fått näring och mat.

Du bara sitter här och lullar ihop massa spektakel precis som socialtjänsten gör.

Vad är det i flickans sjukvård som gjort att flickan fått diagnosen ? Flickan fick detta på sjukhuset flickan har fortfarande en sjukdom, hennes sjukdom är inte borta.

Vi har ett rättsväsende i Sverige och den ska gå rätt till, om mamman är anklagad för ett brott ska polisen utreda detta.

Själva grunden till omhändertagandet existerar inte, man har bara byggt vidare dels för att upprätthålla en enighet mellan myndighetena men också genom protest att mamman går ut med detta i medier osv.

Flickan hålls som gisslan !

Av staten!

Precis, och vi har den ordningen i Sverige av en anledning. Vi är ett demokratiskt rättssamhälle där det är polisen som utreder brott och domstolar som avgör skuld. Det är inte upp till enskilda aktörer eller en pöbel att spekulera om allvarliga psykiatriska tillstånd och använda Wikipedia-artiklar som "bevis".

Om socialtjänsten och vården verkligen hade ansett att det rörde sig om MBP, då hade det varit en fråga för rättsväsendet. Mamman hade i så fall polisanmälts och en brottsutredning hade inletts. Så var är den utredningen? Var är åtalet?

Det finns inte.

Och det säger en hel del. För MBP handlar i grunden om barnmisshandel. Det är inte en lös spekulation eller ett tolkningsutrymme, det är ett allvarligt brott. Vid misstanke om att ett barn far illa på det sättet finns dessutom en skyldighet att agera, inklusive att göra en polisanmälan.

När den kedjan saknas, faller resonemanget ihop. Då återstår inte mycket mer än just spekulationer och sådana hör inte hemma som grund för så ingripande åtgärder.

Var står det i domen? Kan du citera det avsnittet tack? Jag kan inte hitta någonstans i någon av domarna att det står så.

Tack på förhand!