8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Bra sammanfattning av hela fallet.

Men nu gör du ju exakt det som är själva problemet: du landar i ett rent cirkelresonemang.

“Mamman har skrivit en IVO-anmälan på 21 sidor, alltså är hon kompetent nog.”

Jaha… enligt vem då? Och baserat på vad?

Var är bevisen för det du påstår?
Kan du peka ut exakt vilken dokumentation du lutar dig mot?

För det är ju här det havererar gång på gång:
Påståenden staplas på varandra utan att någon visar var de faktiskt kommer ifrån.

En lång anmälan är inte ett bevis på någonting i sig. Det säger inget om vare sig riktighet, sammanhang eller kvalitet. Det enda som spelar roll är vad som kan styrkas i underlaget.

Så visa källan.
Visa journalanteckningen.
Visa originaldokumentet.

Annars är det bara ännu ett narrativ som snurrar runt i samma gamla cirkel.

Nu fortsätter du bara med ännu ett cirkelresonemang.

Var är beviset för det?

Du verkar felaktigt tro att påståenden i sig är bevis. Det är de inte. Och det är exakt där tankevurpan sker. Du gör i princip samma misstag som den utredande socialsekreteraren och framför allt samma misstag som domstolen när den inte ser att detta saknar egentligt bevisvärde.

Det här är inte bevisning. Det är lösa påståenden, tolkningar och i många fall helt absurda anklagelser som bara tillåts glida igenom som om de vore fakta.

Och en sak ska man komma ihåg: många av de här anklagelserna är i praktiken klipp-och-klistra-produkter från andra utredningar. Samma formuleringar, samma standardanklagelser, samma cirkelargument återkommer gång på gång. Socialsekreterare sitter och återanvänder samma mallar i utredning efter utredning.

Det vet alla som faktiskt har läst några LVU-domar.

Där ser man snabbt ett tydligt mönster: samma typer av anklagelser upprepas nästan mekaniskt, oavsett om det finns riktig bevisning bakom dem eller inte. Och när domstolen sedan nöjer sig med att återge dessa påståenden utan att granska vilket underlag som faktiskt finns, då förvandlas rena antaganden till något som ser ut som sanning.

Det är precis så rättsosäkerhet byggs.

Det är inga förutfattade meningar. Till skillnad från dig känner jag flera, av varandra oberoende familjer som har råkat ut för den här myndigheten och det är inget man ens önskar sin värsta fiende.

Sättet de agerar på får enorma konsekvenser, både för barnen och för samhället i stort. Det handlar om skador som inte går att reparera, och samtidigt om miljardbelopp i onödiga kostnader som i slutändan landar på skattebetalarna.

Det här resonemanget bygger återigen på socialtjänstens egna påståenden. Det är inte fakta. LVU-domar är inte fakta, de bygger på berättelser.

Hur vet jag det? För att du inte kommer kunna visa något faktiskt bevis, annat än att hänvisa till domarna. Och domar är per definition inte bevis i sig, eftersom de vilar på de uppgifter socialtjänsten lämnat till domstolen och uppgifter som dessutom har tolkats i flera led.

Problemet är bara att vården hoppat över all spårbar dokumentation om saken, vilket bryter mot så många lagar och regler att det kräver en egen tråd för att diskutera.

Bra sammanfattning av socialtjänstens alla påståenden och cirkelresonemang snarare.

Exakt. Det domstolen i praktiken bedömer är socialtjänstens berättelse, som i sin tur bygger på bedömningar och tolkningar.

En socialtjänst som helt saknar vårdutbildning, som levererar utredningar baserad på avancerade medicinska journalanteckningar som lämnas över till en domstol som heller har vårdkompetens.

Det är just därför LVU-processen blir så problematisk ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Och det är också därför det är bra att Uppdrag granskning faktiskt börjat syna vad som sker bakom kulisserna.

Om socialtjänsten tvingades arbeta med fullt spårbar dokumentation, om föräldrarna fick full insyn i underlaget och om domstolarna faktiskt prövade uppgifterna genom riktiga korsförhör, då hade utfallet sannolikt sett helt annorlunda ut.

Grejen med cirkelargument är att de alltid landar i samma sak: utredningen. Att det finns en utredning blir "beviset" mot mamman och inte att det finns något faktiskt bevis bakom, backat av originaldokumentation.

Det är precis därför systemriddarna kör fast. De tvingas hela tiden hänvisa tillbaka till domen, istället för till konkret underlag i originaldokumentationen.

Vi får se om de själva inser problemet, dvs att de bara snurrar runt i samma cirkel som de själva lutar sig mot.

För någon originaldokumentation kommer de inte att kunna peka på. Den är nämligen spärrad. Precis som i Kafkas kända roman.

Precis, det är tillämpad Kafka-process: Utredningen ”visar” att behovet finns och allt som inte står i utredningen är irrelevant.

Såhär definieras cirkelresonemang:

Cirkelresonemang eller cirkelargumentation är en typ av felaktigt logiskt resonemang[1] av typen "Om A så B, och om B så A. Alltså A och B". Resonemanget använder sitt eget påstående för att bevisa sin validitet. Man kan lika gärna säga: "A gäller inte. Då gäller inte B, alltså inte heller A." Inget är alltså egentligen bevisat. Cirkelresonemang kan leda till argumentationsfel.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Cirkelresonemang

Resonemanget använder sitt eget påstående för att bevisa sin validitet – inget är alltså egentligen bevisat.

Att de använder formuleringen "bristande insikt" när en förälder försöker förstå och faktiskt ta reda på vad exakt som ligger till grund för beslut verkar vara ett vapen för att inte behöva bli ifrågasatt.

Om en myndighetsutövare har makten att ta ditt barn ifrån dig, placera det på en plats och i en miljö du inte har någon inblick i eller kontroll över är de flesta föräldrar förmodligen beredda på att göra vadsomhelst för att inte stöta sig med myndigheten.
Om de ifrågasätter och får tillbaka ett svar som antyder att ifrågasättanden kommer minska oddsen att få behålla vårdnaden om barnen kommer förmodligen 99 av 100 föräldrar lägga sig platt.
Acceptera vad som helst, bara inte barnen omhändertas. Speciellt om de har vetskapen om hur många barn som far illa där de hamnar.

Det var precis det här Franz Kafka beskrev i Processen för över hundra år sedan. Att vi inte kommit längre år 2026 inom svensk socialomsorg är bara sorgligt.

Ok, men hur gör du den bedömningen? Du resonerar som att hon har ett typiskt beteende för en viss typ av petsonlighet, du vidhåller att hon "sannolikt" har bristande insikt o.s.v. Men hur kan du göra denna bedömning? Det enda du egentligen lutar dig mot för att fastställa att hon är olämplig som förälder är en dom byggd på slutsatser ifrån socialtjänst där delar av underlagen är sekretessbelagda.

Det är väl snarare du som skall se bortom din blinda tro på att systemet i princip är felfritt, låt vara med några smärre missbedömningar som du tillskriver den mänskliga faktorn. I själva verket handlar det ju om att hela processen är rättsvidrig. Allt är riggat till förälderns nackdel. Ser du inte det?

Det blir mer och mer skrämmande ju mer man inser hur socialtjänsten arbetar.

Att godtyckligt använda formuleringen "bristande insikt" är att missbruka myndighetens makt på ett sätt som inte kan skiljas från ren ondska.

Det är till 100 % ett problem som beror på den enskilde myndighetsutövaren. Enda sättet att lösa sådana problem är att säkerställa att sådana människor inte har den här typen av arbete.

Jag tror det blir svårt att säkerställa, precis som att vi har poliser som är uppenbart olämpliga för sitt yrke.
Däremot måste beslutsprocessen förändras. Det skall inte vara så enkelt för en "ond" människa att avgöra huruvida ett barn skall separeras ifrån sin familj.