Hur hanterar ni svår frustration efter en svekfull blockering?

Ursäkta att svaret kommer så här sent men vi hade bara en kortvarig romans (någon månad). Ändå hann den få mig att älska henne mer än någon annan jag har träffat i mitt liv. Tyvärr så visade det sig snart att jag bara hade varit ett attraktivt ligg för henne och ingenting annat.

Låter som att du är lite av en stalker. En månad? Lämna kvinnan ifred.

Nej för en stalker förföljer och spanar m.m. medan jag bara har försökt rensa luften och bli sams igen. Tolkningen du gör är rimlig eftersom det kan tyckas märkligt efter så kort tid men jag har aldrig varit så djupt förälskad i någon plus att vi fortsatte råka på varandra på olika ställen Det hade varit lättare att glömma och släppa det som varit om kontakten helt hade brutits under en längre period.

Låt säga att du har bemött din partner på ett vänligt och tillmötesgående sätt under hela er relation och ni har i stort sett bara haft det bra tillsammans men så råkar ni hamna i tjafs över något ganska oviktigt som ändå leder till bråk vilket slutar med att du blir blockerad i impulsiv affekt. Du inser att det handlade om ett missförstånd men har inte längre möjlighet att prata ut med din älskade partner. På nätterna kan du inte somna på grund av stor ångest och frustration och på dagarna kan du knappt fokusera på jobbet eller så är du arbetslös och ensam med dina olyckliga tankar. Själv har jag inte kunnat motstå den stora frestelsen att skriva ett välformulerat brev för att förklara den situation som uppstod före blockeringen men jag vet sedan tidigare att många är 100 % emot att skicka brev som blockerad (av integritetsskäl). Min inställning är dock att det är den som sviker relationen på grund av en struntsak som bär det största ansvaret och att den som söker en klargörande dialog för att kunna försonas är seriös och välvillig men efter ett uteblivet svar måste man dock inse att intresset saknas och försöka släppa taget.

Av någon för mig konstig anledning tycker somliga att brev är någonting läskigt i sig i dagens digitala samhälle och att det därför är creepy att få ett sådant även om det är vänligt och hänsynsfullt skrivet. Jag kan bara inte förstå detta eftersom det fram till början av 2000 var helt normalt att skriva brev mellan partners och vänner. Att "kämpa för kärleken" betraktas också som något fult idag eftersom det kan gränsa till besatthet och stalking. Man ska helst bara ge upp direkt utan att göra någonting för att rädda en egentligen fin och bra relation.

Snälla låt oss skippa diskussionen om brev eller inte efter en blockering för jag vill bara veta vad ni har gjort med er svåra sorg och frustration efter att ha blivit dumpade på ett svekfullt sätt, blev blockade på alla sociala medier och inte fick någon möjlighet att reda ut ett missförstånd? När man har förtvivlat starka känslor för sin partner är det ju inte så bara och bara att gå vidare även om varenda vän och bekant säger att man måste glömma henne eller honom.

1. Jag tänker inte svara på kritik och ifrågasättanden utan vill bara läsa om dina egna erfarenheter.

2. I din beskrivning är det intressant att få veta om du är en man eller kvinna.

Det har du väl rätt i. Tror ändå du bara ska släppa det. En förälskelse av det slaget du drabbas av är inte kärlek utan mer av en psykos.

Om du mår dåligt över en block, så har du blivit beroende av sociala medier. Ingen ska behöva må dåligt över en sådan sak, då har det gått för långt. Internet är inte irl, det är stor skillnad.

Vad hade du gjort om inte Internet existerade och personen vägrade att svara i telefonen?
Skicka brev
Åk hem till personen

Fungerar inte det så är det bara att gå vidare.

Jadu...

Om någon är villig att göra slut över en skitsak så kanske det känns som att det vore lätt att laga relationen. Problemet var ju trots allt hanterbart.

Så är det lätt att tänka och ja helt fel är det väl inte heller. Men att personen var så snabb att kasta bort ert förhållande över en struntsak förändrar något grundläggande.

Det går ju inte att vara tillsammans med någon som är redo och vill dra vid minsta problem. Hur ska du känna dig trygg att investera dina känslor i relationen om nästa gång hennes hormoner/humör svajjar så kan det ta slut?

För du vet att det kommer uppstå problem förr eller senare. Är hennes respons då att lämna dig och stänga ner kommunikationen så vet du ju hur det kommer sluta.

Det du söker här blir således mer övertid, en tillfällig förlängning.

Tänker inte svara på kritik? Känns som att du själv är inne på blockspåret.

Kan inte hjälpa det men känns som du definitivt är en kärring, ja alltså inte tvunget kvinna utan en med penis som inte riktigt förstår.

Du kan göra det väldigt enkelt, om någon blockar dig så är det en tydlig markering.

Denna person vill inte ha med dig att göra så all kommunikation du försöker tvinga på den andre kommer bara öka på den känslan.

Sen skriver du om hur ert förhållande varit fram till denna punkt, det är din upplevelse, verkligheten kan vara en helt annan.

Blocka gör man om förtroendet är helt bortblåst och blivit bedragen el liknande.

Han vill inte veta av dig, du vill säkert ”förklara” men han har fått och vill inte ha en dum ”de bara hände jag är ledsen ”

Du har gjort bort dig, så lev med det.
Skicka ett brev som man gjorde förr, men lär rivas när han ser din handstil