Varför vill du vara kvar här?

För mig har det blivit en önskan att bli fri från begäret. Att filosofera och meditera. Att bli helt fri från samhällets makt över mitt inre själsliv och återta kontrollen. Att överstiga rädslor och att känslorna tar över och styr handlingar. Kort och gott: bli Buddha, och det borda alla människor försöka.

Det absolut finaste hade varit att sitta här med stängda ögon och ett halvt leende på läpparna när bomberna regnar, naturen dör och total panik sprider sig överallt. Rubba inte mina cirklar

Jag är där (minus att meditera, sånt trams orkar jag inte med). Det är inte eftersträvansvärt.

Det är enligt min mening det högsta. Inte att bli misantrop eller likgiltig, utan att släppa alla begär. Släppa känslornas och det omgivande samhällets kontroll över vårt inre. Bara existera och låta allt som sker, ske. Kanske dör vi om 10 minuter, kanske om 50 år, det spelar ingen roll. Släppa begär efter prylar, pengar, status, makt osv. osv. - det betyder ingenting.

Men det är ju det som är likgiltighet. På sätt och vis skönt, men trist.

Jag behöver på riktigt inte bry mig om någonting. Blir det för segt att leva har jag förberett en smärtfri sorti, så jag kan kosta på mig lyxen att bara göra det som faller mig in. Men det är tomt när man inte har några mål eller önskningar.

Jag vill veta hur det ska gå.
Hur det ska sluta,
Sedan tänker jag att självmord inte gör mig fri.
Jag får bara börja om.

Förhelvete nu förstörde du ju mina självmordsplaner🤔
Vem fan vill börja om inte jag

Det sägs att den stora filosofiska frågan är om man bör begå självmord eller inte. Om man bortser från själva självmordshandlingen och tänker sig att det enbart skulle bestå i ett val, och då bara ställer sig själv frågan:

”Vad är det som gör att jag vill vara kvar här?”

Vad kommer du då fram till?

Jag är då alltså inte ute efter god mat, sex, intressanta konversationer eller liknande. Dom kommer och går, men ändå är du här.

Det jag i så fall tänker mig är god mat/sex/konversationer och längtan efter det, kanske begäret efter det, eller något i den stilen. Något som ständigt råder inom dig, som väljer liv framför död.

Det är något av en filosofisk frågeställning, men för mig är den direkt kopplad till psykisk hälsa, och egentligen bara intressant ur den aspekten.