Citat:
Ursprungligen postat av
proconsul
Det går inte att välja vem man attraheras av.
Citat:
Jag har älskat flera stycken jag inte varit gift med och legat med. En ceremoni betyder inte ett skit när det gäller kärlek.
Man pekar på kyrkor, historia, övergrepp, moralpanik och tror att man därmed har sagt något avgörande om
Gud.
Men att
människan har förvrängt något
är inte samma sak som att det aldrig fanns något sant där från början.
Det är snarare vad människan alltid gör.
Det levande blir till ord.
Orden blir till system.
Systemen blir till makt.
Och till slut står makten där och kallar sig själv sanning.
Så när man avfärdar allt genom att peka på det som gått snett,
då riskerar man att missa själva kärnan helt.
Kärlek är inte en ceremoni.
Det håller jag med om.
Men
kärlek utan ansvar,
utan sanning, utan samvete
blir heller inte det den utger sig för att vara.
Och kanske är det där det egentligen avgörs:
Inte mellan
ateist och
kristen
utan mellan den som nöjer sig med att slå på det förvridna
och den som fortfarande undrar
om något sant ändå finns kvar att upptäcka.
Du säger själv att något kan finnas bortom det rent materiella
men när det närmar sig en
personlig riktning, en
vilja, en
kärna
är det där du drar gränsen.
Varför just där?