8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Sjukhusets formulering är väldigt konstigt, man skyller på mamman indirekt utan att förklara vad man gjort, vad mamman hindrat de från att göra osv.

Flickan har ju ätit hemma också, vi vet ju inte hur mycket.

Man kan exempelvis vilja gömma undan information om felaktigheter genom att anklaga mamman för att gömma undan vilken insats flickan fått som hon inte fått tidigare.

Hade flickan bytt sjukhus kanske de hade uppmärksammat detta

Inget säger att Sahlgrenska hade velat ta emot flickan som patient , de hade inte möjlighet när remiss kom dit. Specialistvård för ovanliga diagnoser finns på få platser i landet gällande denna sjukdom på 4 ställen där Akademiska i Uppsala är den som har upptagningsområde där E bor

Det verkar som rekommendationen är att barnet själv i väldigt unga år ska bestämma hur mycket de kan äta. Jag undrar då om det inte kan bli så att vid viss läkning, att barnet då missar att det kan äta mer? Att föräldrar och barn blir rädda för att barnet ska äta så mycket att det får tarmsmärtor. Vad jag förstår är det en sjukdom som i få fall kan bli mycket bättre med tiden. Om man då inte testar med mer mat, då får man ju aldrig veta om sjukdomen backat.

Känns inte som om vården vet vad de gör med denna sjukdom.

Tror också att MBP egentligen inte finns. Jo klart att vissa föräldrar har gjort illa sina barn så, men att det har blivit sin egen diagnos är skitkonstigt. Varför finns inte andra former av barnmisshandel som diagnos? Det gör ju att sjukvården tror att MBP är relativt vanligt och att andra former av barnmisshandel skulle vara mindre vanligt än det är. Det kan bli spännande för dem att avslöja MBP vilket blir helt fel.

Blir som när Sverige så gärna ville ha barn som mördar, och hittade på detta om kevinmordet.

När det blir fel i vården tror jag det handlar om helt andra saker. Man kommunicerar inte på rätt sätt. Man klarar inte av jobbiga människor och straffar dessa. Vården är väldigt oflexibel så.

Jag tror att mamman kan gjort dottern illa för att hon försökt avlasta dottern från smärta för mycket. Om man då inte från vården förklarar eller vet att man kanske ska testa ibland med lite mer mat, då blir det ju såhär. En fostermamma kan nog på ett helt annat vis bortse från barnets smärtor. Det kan också vara så, fast ingen nämnt det, att barnet blivit "helat" i kyrkan och att detta lett till större mod att äta.

När man läser om sjukdomen inser man att återkoppling med specialist ska ske, vilket de aldrig fick, man lämnade alltså ett barn med en svår och ovanlig sjukdom i händerna på vanliga klantvården.

Jag vet att det här är en förbjuden tanke för systemriddare. Men den som förstår vad som händer i ett barns huvud när det utsätts för det Elsa utsattes för, förstår mycket väl vad som kan ha hänt.

Ett svårt traumatiserat barn skiljs från sin familj med tvång. Placeras hos främlingar. Isoleras totalt från mamma, pappa och syskon. Får kommunicera enbart via övervakade brev.

Och sedan får hon veta att allt kretsar kring maten. Att oron handlar om att hon inte får i sig tillräckligt med näring.

Vi vet att hon var undernärd. Vi vet att näringsdroppet täckte 40% istället för 100%. Vi vet att vården gett mamman felaktig information.

Och vi vet att Elsa är ett starkt barn som desperat ville hem.

Lägger man samman allt det som ni systemriddare själva tar upp, att läkemedel avvecklats, att droppet trappats ner, att Elsa nu äter vanlig mat, ja då är förklaringen inte särskilt mystisk.

Elsa fick äntligen rätt information om kostens betydelse. Elsa fick motivation starkare än något annat, att komma hem. Och Elsa kämpade sig igenom det.

Det är inte ett mirakel. Det är inte bevis mot mamman. Det är ett barn som gjorde allt för att återförenas med sin familj.

Men för att se det måste man våga tänka den förbjudna tanken:

Tänk om socialtjänsten och vården har fel?
Jag vet att det är svårt för er systemriddare. Men försök. Bara en gång.

Finns ett antal tillstånd som tangerar Munchausen , länkar till avhandling från PubMed ? finns i tråden, dessa hade med hälsoångest att göra där den ena var att övertolka symtom och söka och kontakta vård mycket medan den andra var tvärtom att inte söka vård och ignorera symtom

Finns inte en enda uppgift om att flickan var undernärd , hon växte som hon skulle och hade inte avvikande längd- vikt- kurvor dessutom var blodprover inte avvikande , inget nämns om att hon tex B-12 , järn eller tillskott av vitaminer utöver det som kan ha funnits i dropp beräknat för en 2-åring

Det här är ju faktiskt en av få saker som som går att bekräfta. Hon var inte undernärd. Dels har mamman exponerat det här barnet extremt mycket, det finns hur många bilder som helst på flickan. Man kan kolla bilder från två-års ålder när diagnosen sattes fram tills hon omhändertogs = inte undernärd. Hon följde sin egen kurva = inte undernärd. Blodprov (du kan välja fritt mellan markörer som visar både kortsiktig och långsiktig svält som blodstatus, elektrolyter, näringsbrister, S-Albumin etc) har enligt läkaren varit bra = inte undernärd.

Jag känner verkligen att det inte är någon idé att besvara dina utsagor mer för du vägrar föra dialogen enligt de premisser du ständigt tvingar på andra. Det är bara du som får dra slutsatser, ingen annan. Jag tycker att du vissa intressanta infallsvinklar kring LVU och där finns ett värde i ditt engagemang men det försvinner under ett berg av nonsens. Trist!

Du säger att det inte finns en enda uppgift om att Elsa var undernärd. Men samtidigt säger du att droppet var beräknat för en tvååring. Tänk på vad du just erkänt.

Ett barn som växer och vars energibehov ökar med åren fick ett näringsdropp kalibrerat för en tvååring. Och ingen justerade det.

Att tillväxtkurvan ändå såg normal ut bevisar inte att hon var välnärd. Det bevisar att hon åt vanlig mat som kompenserade precis som jag sagt hela tråden. Och precis som ansvarig läkare bekräftade under ed.

Och blodprover visar näringsstatus vid provtagningstillfället, vilket kan ge missvisande resultat, särskilt hos ett barn vars kropp kompenserar genom att äta periodvis.

Men det viktigaste: mammans upprepade larm handlade just om detta. Att Elsa inte orkade. Att hon fick slut på energi. Att något inte stämde.

Hon hade rätt. Droppet räckte inte. Vården hade fel.

Och nu använder du det faktum att kroppen kompenserade tillräckligt för att hålla kurvorna normala som bevis för att allt var under kontroll.

Det var det inte. Elsas mamma visste det. Vården borde ha vetat det.

Det har sannolikt framkommit i vittnesmålen men utelämnas i domen av sekretesskäl. Du vet integritet och såna där saker.

Nej, det är inte så enkelt.
Blodprover kan vara missvisande och det var sannolikt en av anledningarna till att vården inte upptäckte sitt eget misstag. Ett blodprov är ett momentant mätvärde vid ett enskilt tillfälle. Det säger inte nödvändigtvis om ett barn är kroniskt undernärt, särskilt inte hos ett barn vars kropp kompenserar genom att periodvis äta vanlig mat.

Men vad vi vet är att Elsa var trött. Att hon orkade allt mindre. Att hennes energi sjönk successivt.
Och vad vi också vet är att droppet täckte 40% av energibehovet och inte 100% som vården trott och dokumenterat.

Vad skulle det annars bero på?
Mamman såg det och larmadе om det. Upprepade gånger. Och vården svarade att det var sjukdomens naturliga progression.

Det var det inte. Det var ett barn som inte fick tillräckligt med näring, på grund av vårdens egen felaktiga ordination.

Och istället för att lyssna på mammans larm anklagade vården henne för att överdriva symtomen.
Symtom som visade sig vara helt reella och helt förklarliga av den feldosering som vården själv var ansvarig för.



Vilket nonsens? Var specifik!
Att droppet täckte 40%? Dokumenterat.
Att regionala rutiner inte följdes? Dokumenterat.
Att nutritionsteamet aldrig kopplades in? Dokumenterat.
Att läkaren erkänt felaktiga journaluppgifter? Hans egna ord.
Att ansvarig läkare under ed sa att det inte är familjens ansvar? Vittnesförhör i domstol.
Att en visselblåsare bekräftat att material undanhölls socialnämnden i Örebro kommun? Offentligt.
Peka ut vad som skulle vara nonsens konkret tack!

Och du säger att jag inte låter andra dra slutsatser. Men dina slutsatser har bemötts med sakargument varje gång. Att du inte gillar motargumenten är inte samma sak som att du inte får dra slutsatser.

Du vet skydd av socialtjänstens narrativ och såna där saker....

Tycker du att domstolen ska strunta i lagen?

Intressant inställning till verkligheten, eller förresten, jag är inte jätteförvånad.