Citat:
Ursprungligen postat av
Totius
Jag håller med om detta till 100 % och jag har själv sett det gång på gång. Jag VET av egen erfarenhet att egna argument inte hjälper. Jag har haft tillgång till ALL dokumentation, inklusive tusentals sidor journaler, men det hjälper inte. Socialen gör sin ”bedömning” som trumfar allt. En ”bedömning” kan normalt inte heller klassas som tjänstefel.
DÄRFÖR är processerna kring de lagstadgade dokumenten vårdplan, genomförandeplan och SIP det enda som kan angripas på ett juridiskt fungerande sätt.
LVU-processen kan bara vara rättssäker om lagarna och reglerna följs till punkt och pricka, inklusive grundlagens krav på objektivitet, saklighet och opartiskhet i all myndighetsutövning.
Men varför är processen inte rättssäker i den verkliga världen?
Svaret är enkelt. Det finns i praktiken inga som helst straff när socialtjänsten bryter mot lagen.
Lägger man ihop ett plus ett förstår man precis hur kulturen inom socialtjänsten uppstått.
En socialsekreterare som vinklar en utredning: inga konsekvenser.
En socialsekreterare som utelämnar positiv information: inga konsekvenser.
En socialsekreterare som saltar beslutsunderlaget med egna tolkningar: inga konsekvenser.
En socialsekreterare som mörkar bevis bakom sekretess: inga konsekvenser.
Det blir på sin höjd en Lex Sarah med slutsatsen "hög arbetsbelastning." Och nästa dag fortsätter samma tjänsteman med nästa familj.
Den kulturen har inte uppstått i ett vakuum. Den är den naturliga konsekvensen av ett system där extrem makt getts utan motsvarande ansvar. Där ingen extern aktör kontrollerar vad som sker bakom sekretessen. Där domstolen litar blint på att underlaget är korrekt.
Ta bort konsekvenserna och beteendet följer.
Det är inte raketvetenskap. Det är grundläggande mänsklig psykologi.
Ge en människa makt utan ansvar och utan insyn och förr eller senare kommer den makten att missbrukas.
Det gäller poliser. Det gäller politiker. Det gäller läkare.
Och det gäller givetvis även socialsekreterare.
Ingen är immun.