Citat:
Ursprungligen postat av
Lawnmoverman2011
Men varför anser du att just dessa tre vittnen var icke tillförlitliga?
Tidsrymden kan det ju inte vara eftersom i helt andra fall så vill man komma i kontakt med uppgiftslämnare, tipsare och vittnen ännu längre tid efter att händelserna har ägt rum.
Jag anser att
HusvagnSvensson framför ett ytterst logiskt resonemang; och jag misstänker att du också egentligen förstår mycket väl varför fotohandlarparet, jägmästaren; och för den delen ”poliskvinnan”, är personer vars påståenden inte är var något att förlita sig på.
Skälet är - som du antagligen vet mycket väl - att personlighetstypen som drivs av ett behov av att uppfattas som viktig/intressant, kommer med påståenden som antingen är sensationella; eller placerar personen i händelsernas centrum.
”Skandiamannen” i ett annat uppmärksammat kriminalfall under samma period, var ett typexempel på detta.
Tidsrymden blir därmed komprometterande eftersom de antingen ”plågats”, alternativt ”lidit psykiskt ända sedan händelsen” (fotohandlarna), eller omöjligen kunnat missa påståendets relevans för utredningen redan från första dag (”poliskvinnan”, som ”kom ihåg” att hon sett da Costa i sällskap med rättsläkaren först när utredningen påtalar problemet för åtalet i att man inte lyckats binda den åtalade till offret.)
I regel så bygger uppmaningar från polisen till allmänheten a la
Efterlyst på att eventuella iakttagelser uppfattas som banala vardagshändelser, om allmänheten saknar kunskap om eventuell relevans för fallet ifråga.
Man kan beskylla personer med denna uppmärksamhetstörstande läggning (vilka var - som jag skrivit tidigare - vanligt förekommande på 80-talet) för att vara ”mediekåta”, fantastister, med mera; men man kan inte påstå att de under många år saknat förståelse för vikten av (den inbillade) iakttagelsen/händelsen.
Men det tror jag att du också egentligen förstår.