8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Återigen, det är helt ok att media granskar och det är precis så det ska vara.

Men vinklar de bilden till att den ena parten har utsatts för orättvis behandling och inte delger det som talar emot att bilden stämmer, ja borde du hålla med om agerandet är lika illa som det du anklagar soc för att göra.

Jag tror i övrigt att många här har lagt av att försöka förklara för dig en alternativ förklaring till händelseförloppet. Ett förlopp där en vårdnadshavare agerar egenmäktigt, inte delger korrekt information kring födointag och inte låter vården träffa flickan för en egen bedömning. När detta ifrågasätts och genomskådas önskas en remiss till en annan vårdenhet för att kunna fortsätta oförändrat. Möjligtvis börjar orosanmälan komma på tal här varför istället skriver en 21-sidors orosanmälan för att så att säga försvara sig proaktivt.

Är det ett helt omöjligt händelseförlopp? Nej, egentligen inte.

Men det spelar ingen roll för dig. Du är så pass låst i ditt tankesätt att soc manipulerar så detta är den enda sanningen du ser.

Helt ärligt, är det så här du har agerat under dina tidigare granskningar av liknande fall (som påstådda bevis för systemkollaps) så stärker det snarast mitt förtroende för systemet som helhet.

Vad som helst kan i princip bli ett lvu. Bara man skriver in det i rätt formel ?

Har mamma den diagnosen hon blivit anklagad för ?

Nej det är snarare så att pressen inte tidigare vågat, men nu är det för många människor som uppmärksammar hur socialtjänsten beter sig, bland annat kändisar Läckberg Wahlgren osv.

Nydligen fick Lam** komma hem efter att blivit tagen.

Är det okej för dig att barn tas på felaktiga grunder där socialtjänsten bara kan använda färdiga formler för att omhänderta barn?

När är det okej att omhänderta barn enligt dig och när är det inte det?

Gumman detta var år 2021, att mamman sedan ändrar uppfattning är senare är inte konstigt ? Hon verkar ju inte arg på läkaren, hon känner bara att hon ville byta sjukhus?

Dessutom har ju läkaren ordinerat fel i näringsdroppet ?

Varför göra en orosanmälan, precis när mamman vill byta sjukhus?

Ja hon fick näringsdropp för att hon var dålig, det var alltså inte mamman som tvingade vården att dottern behövde näringsdropp.

Brukar inte alla barn växa till sig under sommaren ?

Vad menar du att matdagboken gör? Vart finns denna matdagbok? Har mamman verkligen sagt att hon inte äter något hemma?

Rätten har bedömt att MbP inte föreligger. Men jag kan förstå att orosanmälan innehöll denna formuleringen utifrån det underförstådda händelseförloppet.

Utifrån detta var det akuta omhändertagandet sannolikt fel. Men utifrån från som uppdagades efter att detta var på plats så bedömde man att det fanns risker för barnet varför LVU kvarstod. Detta kan jag förstå.

Min poäng är att det är väldigt svårt. Nu är jag inte insatt i fallet Lamine, men en del av utredningsförloppet är tyvärr ibland att skilja från föräldrar. Detta bör givetvis vara väl underbyggt.

Men jag kan också hänvisa till fall där man utifrån oklara frakturer borde ha agerat och där barnet istället dog. Var drar vi gränsen för att agera?

Det är inte lätt. Agerar man för ofta drabbas många barn och föräldrar psykiskt i onödan. Agerar vi för sällan skadas barn fysiskt.

Om man misstänker att mamman försökt tjäna pengar på att ha en sjukare dotter, då borde socialtjänsten faktiskt anmäla detta som ett brott?

Annars faller ju rättsystemet, har inte socialtjänsten anmälnings plikt om de nu tror att mamman har begått brott ?

Jag tror (och hoppas verkligen) att detta inte var en faktor i det hela.

Matdagbok var något som familjen skulle föra hemma och "redovisa " för vården för att visa en bild över hur E åt , mängd osv . Matdagbok kan ge en bild över hur och vad som äts och hur det påverkar måendet

Mamman har ofta hört av sig till vården och uppgivit en mängd problem som vården inte tyckt stämma med mätbara värden som vikt , längd och blodstatus .

Det var inte fråga om att växa under sommaren utan att kunna äta mer under sommaren , äta så pass mycket att de valde att dra ned droppet till 600 ml , Läkarna var fundersamma över detta med förmåga att äta betydligt mer sommartid eftersom det inte överensstämmer med sjukdomen att det skiftar med årstid .
Hade denna dagbok förts så hade det för vården visats hur stor skillnad det var med maten i perioder

Precis så är det.
Socialsekreteraren har totalt fria tyglar och klipper filmen precis som hen vill. Precis vilket barn som helst kan LVU:as utan konkreta bevis. Finns det inget att skriva kan man alltid köra på klassikerna:

"Föräldern saknar insikt."
"Beslut fattat utifrån barnets bästa."
"Påtaglig risk för barnets hälsa och utveckling."

Samma formuleringar. Samma mall. Gång på gång.
Och det är just det svenska folket inte förstår. De har förts bakom ljuset av den påhittade "LVU-kampanjen", en serie halmgubbar konstruerade av svenska staten för att slippa utstå fullt rimlig kritik.

Men kritiken handlar inte om att avskaffa barnskyddet. Den handlar om att socialtjänsten begår de mest vidriga brotten en stat överhuvudtaget kan begå mot sina medborgare, dvs att med tvång skilja barn från sina familjer på bristfälliga grunder och det sker betydligt oftare än vad svenska folket tror.
Och det sker i det tysta. Bakom sekretess. Utan insyn. Utan personligt ansvar. Utan konsekvenser.

Medan staten pekar på "LVU-kampanjen" och utländska desinformationskrafter, istället för att svara på den enkla frågan:

Varför kan ett barn i Sverige tvångsomhändertas baserat på en socialsekreterares magkänsla, utan oberoende granskning och utan att mildare alternativ prövats?

Det är frågan ingen politiker vill svara på.
Och det är frågan som inte försvinner.

Återigen, det du anklagar föräldrarna för är vardagsmat i barnutredningar.
Att media utelämnar vissa vinklar är fullt normalt och tillåtet. Så fungerar journalistik. Men vad som däremot varken är lagligt eller tillåtet är när socialtjänsten gör likadant, dvs utelämnar sådant som talar mot en placering, vinklar vittnesmål och saltar beslutsunderlaget med egna tolkningar.

Det är inte samma sak. Det ena är journalistik. Det andra är myndighetsutövning, med ett barns öde i vågskålen.

Och frågan kvarstår: varför tar ni systemriddare alltid statens parti?
Om ni läst LVU-domar, gått igenom barnutredningar, studerat rådata och jämfört med beslutsunderlaget, då hade ni förstått vad problemet är. Men det har ni inte gjort. Ni läser domen och tror att det är verkligheten.

Jag har läst domarna. Jag har gått igenom utredningar. Jag har jämfört rådata mot beslutsunderlag. Och jag har sett exakt samma mönster varje gång.

I fallet Elsa innehåller domarna samma absurda cirkelresonemang som alla andra LVU-domar, men på en nivå som är anmärkningsvärd även i LVU-sammanhang. Anklagelser om att mamman borde känt till ett läkemedels dosering för att hon skrivit en IVO-anmälan. Anklagelser om att pappan saknar insikt för att han stödjer mamman.

Och "bristande insikt", den eviga klassikern. Håller du inte med socialtjänsten till hundra procent saknar du insikt. De sa det om Elsas mamma. De sa det om Elsas pappa.
De sa det om Adams pappa i sju år, när han vägrade acceptera att hans son och han själv var pedofiler.

Det är inte individuella bedömningar. Det är en mall.
Och den mallen förstör liv.

Det här är påståenden som kommer från socialtjänsten och vården. Inte fakta. Påståenden.

Samma socialtjänst som snabbt som ögat spärrade alla journaler så att mamman inte skulle ha en chans att försvara sig. Men mamman var listig, för hon kände till spelreglerna och laddade ner hela dokumentationen fort som tusan innan den låstes.

Och vad hände sedan? När mamman ville se bevisen, se dokumentationen, förstå vad hon anklagades för, då sa socialtjänsten att hon hade "bristande insikt."

Förstår du vad det är för kafkaprocess den här familjen gått igenom?

Socialtjänsten gömmer bevis bakom sekretess. Mamman begär ut dem. Det tolkas som bristande insikt. Mamman ifrågasätter beslutsunderlaget. Det tolkas som bristande insikt. Mamman anlitar en oberoende överläkare. Det ifrågasätts. Mamman går till media. Det kallas mediadrev.
Det finns ingen väg ut.

Och det är för mig helt obegripligt att det finns människor som tar en myndighet i försvar som beter sig på det här sättet. Som gör det totalt omöjligt för föräldrar att försvara sig. Som gömmer undan hela dokumentationen bakom sekretess och sedan fritt komponerar ihop historier med de mest absurda anklagelserna.

Utan att mamman ens får se det material som anklagelserna bygger på.
I vilken annan rättsprocess i ett demokratiskt land hade det här accepterats?
Svaret är ingen.

Det kan vi inte veta.
Och varför kan vi inte veta det? För att socialtjänsten gömt bevisen bakom sekretess.
Inte för att skydda Elsa. Utan för att skydda sin egen berättelse.
Det är totalt vansinne. Och det är så typiskt för hur LVU-processer går till. Sekretessen används inte som ett skydd för barnet, utan den används som en sköld mot granskning.
Och i det läget förväntas vi lita blint på att socialtjänstens berättelse är korrekt. Utan insyn. Utan möjlighet att kontrollera. Utan motbevisning.
Det är inte bara jag som har den här kritiken.
Advokater, forskare, experter, visselblåsare inifrån kommunerna själva, alla säger precis samma sak. LVU-processen brister fundamentalt i rättssäkerhet.

Thomas Bodström Elsas mammas advokat konstaterar att mammans kamp för sin dotter vändes mot henne. En nämndsekreterare i Örebro lämnade in en visselblåsaranmälan om att material undanhölls socialnämnden. Forskare vid Örebro universitet har granskat utredningen och reagerat. IVO och JO dokumenterar samma brister år efter år.

Det är inte en konspirationsteori från en ensam rättshaverist på Flashback.
Snarare undrar jag hur ni systemriddare orkar fortsätta. Mängden bevis som kommer fram talar konsekvent mot era fantasier om att LVU-processen skulle vara rättssäker.
Den är det inte.
Inte ens i närheten.


Det är för att du inte satt dig in i några fall och läst några LVU-domar ordentligt.
Och jag vill vara tydlig: jag förstår mycket väl att socialtjänsten gör rätt i majoriteten av fallen. Det är inte de fallen jag pratar om.

Jag pratar om fallen när de är helt fel ute. Och när de istället för att erkänna misstaget gömmer bevisen bakom sekretess.

Det sker oftare än vad man kan tro. Och när det sker finns det ingen som kommer åt vad de håller på med. Ingen extern granskning. Ingen oberoende insyn. Ingen kontrollmekanism.

Ett barn kan sitta felplacerat i år som Adam i sju år utan att någon utomstående har möjlighet att upptäcka det.

Det är inte ett handhavandefel i enstaka fall. Det är en strukturell brist i systemets konstruktion som gör att fel inte kan upptäckas och korrigeras.

Och det är ett av de största hoten vi har mot demokratin just nu. Inte för att socialtjänsten alltid gör fel. Utan för att när de gör fel finns det ingenting som stoppar dem.

Vad hade du sagt om det var ditt barn?
Om socialtjänsten MISSTÄNKTE att ditt barn for illa. Om du anklagades för MBP. Om du försökte försvara dig, men socialtjänsten spärrade bevisen och du plötsligt stod där utan dokumentation och var tvungen att försvara dig mot deras BERÄTTELSE.

En berättelse du inte fick se hur den satts ihop. Inte fick veta vad som klippts bort. Inte fick kontrollera mot originaldokumentationen.

Förstår du inte problemet? Förstår du inte varför LVU-processen är extremt farlig att hamna i? Varför det i praktiken är omöjligt att försvara sig mot socialtjänsten, även när de har HELT FEL?

Jag bara undrar. För det verkar alltid vara andras barn som ska "skyddas" med de här metoderna.
Aldrig de egna.

Jag kan inte i min vildaste fantasi tänka mig att du hade accepterat samma spelregler om det gällde ditt eget barn. Att du lugnt hade suttit och försvarat systemet medan ditt barns journaler spärrades, ditt försvar omöjliggjordes och en socialsekreterare utan medicinsk utbildning avgjorde ditt barns öde.
Det hade du aldrig accepterat.

Och det är hela skillnaden mellan en systemriddare och en förälder.
Systemriddaren försvarar processen.

Föräldern försvarar sitt barn.