8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Inlägget i sin helhet finns på mammans Instagram, skrivet den 17e februari 2021.

Det är sjukvården som lär ut föräldrar hur de ska göra när de ska sköta sjuka barn.

Om flickan under skolan bara åt så lite vad tror du det beror på? Att hon var dålig i sin sjukdom? Det är väll det mest troligaste ?

Om man behöver veta hur näringsdropp ska doseras behöver man antagligen veta med säkerhet hur mycket flickan äter.

Behöver man näringsdropp är det inte konstigt att ligga inne och att sjukvården väger maten eller hjälper föräldrar som har svårt att få överblick över exakt mängd.

Och du säger ju att flickan åt lite på skolan enligt de som jobbade där.

Om matdagbok, kurva och drop inte stämmer överens borde detta uppmärksammats av sjukvård ganska snabbt.

Om flickan behöver näringsdropp från början borde det tyda på att hon hade dålig näring på prover, detta borde följas upp kontinuerligt.

Oavsett bristen på länk och därmed sammanhang så är inlägget skrivet långt innan nuvarande problem började. Jag kan överhuvudtaget inte se någon relevans i ett flera år gammalt inlägg på Instagram.

Låt dig inte dras med i rundgången som dessa personer försöker skapa. De vill bara misstänkliggöra mamman och avleda tråden. De skapar sina egna godtyckliga ”berättelser” och använder sedan dessa som ”sanning”. Precis som vården och socialtjänsten. (Mata inte trollen.)

Hon fick näringsdropp pga oförmåga att äta tillräckligt för att motoriken i tarmen var nedsatt .

Någon ordentlig matdagbok fördes inte , tillväxt och blodstatus var normala med det dropp hon fick och den okända mängd mat hon åt .

Ett viktigt skäl för matdagbok var också att försöka se mönster kring alla de problem mamman anmälde som illamående , dåligt ork och smärtor samt att hon periodvis åt mer särskilt under sommaren .
Läkarna var fundersamma över bla saker som att det gick att äta mer under sommaren så pass att dropp kunde dras ned till 600 ml , där hade en ordentlig matdagbok kunnat ge ledtrådar till detta

En liten flashback från början av tråden. Det här måste vara bland det galnaste jag läst.
Lilla My skriver att det som framkommer i domarna är "svart på vitt" och "fakta."
Nej. Nej. Nej.

Nummer ett: Det som framkommer i domstol är inte fakta. Det är påståenden. Påståenden från socialtjänsten, filtrerade genom socialsekreterarens tolkningar, baserade på uppgifter från en vård som feldoserat ett läkemedel och erkänt att journalen innehöll felaktiga uppgifter.
Det är inte fakta. Det är en berättelse.

Nummer två: Hur Elsa faktiskt mådde i sin placering framgår inte i domarna överhuvudtaget. Det framgår i hennes egna handskrivna brev.
"Jag vill inte va här!! Jag hatar det här!!!!!"
"Jag står inte ut med att vara här."
Det står inte i någon dom. Det står i brev skrivna av en nioårings egen hand, från en placering hon aldrig bad om.

Lilla My läser domar och kallar det fakta. Vi andra läser Elsas brev och ser verkligheten.
Och de två bilderna kunde inte vara mer olika.

Det är hela problemet med LVU-processen i ett nötskal. Domen beskriver socialtjänstens version av verkligheten. Elsas brev beskriver Elsas verklighet.
Och det är bara en av dem som är sann.

Nej du. Det är en halmgubbe.

Relevansen var att läkaren haft en god kontakt och god insikt i både Elsas och mammans situation. För min del talar det i alla fall för en tyngd bakom anmälan. Till skillnad för narrativet ”någon som aldrig träffat Elsa har gjort anmälan” - vilket också är sant, men bara halva sanningen. Ska man tala som Kurt-Sune så väljer ju familjen också att bara berätta om delarna som gynnar deras narrativ:

”Någon som aldrig träffat Elsa gjorde en anmälan helt utan anledning och plötsligt stod polis och socialtjänst i vår trädgård.”

Ja, det är klart att en familj väljer hur de berättar sin historia. Det gör alla i en pressad situation.
Men vad är mest allvarligt här?

Att en familj inte berättar allt, eller att socialtjänsten vinklar och manipulerar utredningar? Att en mamma inte kan försvara sig med Elsas läkarjournaler som fortfarande är spärrade? Att hon bara hade ett försvar överhuvudtaget för att hon råkade vara socionom och hann ladda ner hela vårdhistoriken innan den låstes?

Utan den kunskapen hade hon inte haft ett enda dokument att försvara sig med i domstol.
Och du talar om att familjen väljer att berätta det som gynnar deras narrativ. Men socialtjänsten gör exakt samma sak, med den avgörande skillnaden att de har makten att dölja det som inte passar bakom sekretess.

En familj som väljer sitt narrativ i media har ingen makt. De försöker desperat bli hörda.
En socialtjänst som väljer sitt narrativ i ett beslutsunderlag har all makt. De avgör ett barns öde.
Det är inte jämförbara situationer. Inte ens i närheten.

Och till sist: läs Elsas egna brev. Ett barn som mår bra i sin placering skriver inte "jag vill inte va här, jag hatar det här" och "jag står inte ut med att vara här."
Det är inte mammans narrativ. Det är inte pappans narrativ.
Det är Elsas.

Jag har också läst domarna. De ser precis likadana ut som alla andra LVU-domar med samma cirkelresonemang. Har man läst en LVU-dom så har man i princip läst alla och det här var ju inget undantag.

Här är några klassiska cirkelresonemang som jag hittade i domarna, som är oerhört vanliga i LVU-sammanhang:

1. Kammarrätten konstaterar att V är "aktiv och påläst" och använder det som bevis för att hon borde ha förstått att droppet var feldoserat. Samma kompetens som hon använde för att larma om att något var fel, via en 21-sidig IVO-anmälan vänds alltså mot henne.

2. Elsa mådde bättre i jourhemmet. Domstolen tolkar det som bevis mot mamman. Men den korrekta slutledningen är omvänd: Elsa mådde bättre för att hon äntligen fick rätt nutritionsinformation. Det är bevis för att vården hade fel, inte för att mamman var farlig.

3. V ifrågasätter socialtjänstens bedömning och det tolkas som bristande insikt. Hon försvarar sig: bristande insikt. Hon kräver dokumentation: bristande insikt. Pappan stödjer mamman: han saknar också insikt.

4. Vården höll inne med fungerande behandling under tiden Elsa bodde hemma. Läkaren medgav i vittnesförhör att de insatser som gjordes i jourhemmet aldrig erbjudits föräldrarna. Sedan användes Elsas förbättring i jourhemmet när behandlingen väl gavs, som bevis mot mamman.

5. Domstolen skriver att barnperspektivet saknats och att mammans kontroll hindrat Elsas egen röst. Men Elsas egen röst finns i hennes handskrivna brev: brev som inte nämns i domen. Barnets röst ignoreras i samma dom som kritiserar att barnets röst inte hörts.

Alltså förstår inte systemriddarna i tråden att det här är rena rama kafkafasonerna?

Man behöver bara läsa domen för att förstå vad som är galet.
Och det mest bisarra är att domen är en karbonkopia av andra LVU-domar. Samma typ av helt absurda anklagelser. Samma cirkelresonemang. Samma mall.

I fallet Elsa menar socialtjänsten att mamman borde ha känt till att doseringen bara täckte 40% av näringsbehovet. Ett läkemedel. Ordinerat av specialistläkare. Vars dosering är läkarens ansvar enligt lag.

Och skälet till att hon borde ha förstått det? Att hon skrivit en 21-sidig IVO-anmälan.
Hör du inte hur galet det låter?

En IVO-anmälan kräver noll medicinsk kompetens. Vem som helst kan skriva en. Men i socialtjänstens beslutsunderlag förvandlas det till bevis för att mamman hade farmakologisk expertis nog att ifrågasätta en specialistläkares läkemedelsordination.

Det är inte en seriös anklagelse. Det är en desperat konstruktion, designad för att hålla narrativet ihop när allt annat fallit.

Och sådana här anklagelser sitter socialsekreterarna och matar på med i LVU-ansökningar. Ska de ha LVU tar de till de mest långsökta anklagelserna som finns. Ju mer absurt desto bättre, för domstolen köper det ändå.

Det här är tragikomiskt. Men det visar med brutal tydlighet hur verkligheten ser ut för de föräldrar som dras in i dessa renodlade kafkaprocesser.
Och det är inte ett enskilt fall detta.

Soc är en otäck myndighet som gör mycket fel och rycker på axlarna om det blir fel. Mycket kvinnor där och kommunal narcissism.