Men bara sluta.
Det är givetvis fullt möjligt att bedöma situationen som rimlig utifrån vad som är känt och samtidigt inte veta om allt har gått rätt till eftersom jag inte vet allt i ärendet.
Läs det DU skriver en gång till så inser du hur inskränkt du uttrycker dig.
Du har absolut samma rätt att bedöma situationen som orimlig, har aldrig sagt något annat.
Det jag vänder mig emot i ditt sätt att argumentera och uttrycka dig är att du aldrig slutar en enda mening med ”anser jag” eller ”tycker jag” eller ”enligt min bedömning” utan hela tiden lyfter dina väldigt subjektiva åsikter som vederhäftiga och objektiva sanningar, trots att du aldrig lyckas backa upp dem med några som helst konkreta bevis som säger det du påstår. Dessutom gör du det inom områden där du uppenbarligen inte besitter ens grundläggande kunskaper om mer än vad som står i tidningen och vad kompisar säger att de varit med om.
Vi andra försöker gång på gång förklara komplexiteten inom sjukvården, socialtjänsten och rättsväsendet och de bedömningar som man inom dessa områden ofta måste göra på ibland osäkra underlag. Och att vi dessutom ibland måste ta till skyddslagstiftning för att skydda de som behöver det mest.
Det är därför du upplever att vi inte bemöter dina argument, det går inte att argumentera med någon som inte förhåller sig till objektiva fakta eller verkligheten på ett rimligt sätt. Det spelar liksom inte roll vad vi säger eller bevisar, du har ändå, per definition, rätt.
Ett exempel är när du påstår att det fanns mindre ingripande vård att ta till än placering i jourhem med umgängesbegränsning som att det absolut inte skulle kunna vara rätt beslut. Hade du jobbat med människor och skyddslagstiftning så tror jag att du sett litet annorlunda på det beslutet. Det finns nämligen ganska få andra sätt att stoppa farliga situationer som man vet är effektiva.
Samma gäller ditt eviga tjat om traumat som en placering alltid innebär. Hade du sysslat med intellektuellt hederlig debatt hade du stoppat in ett ”kan” i den meningen. Alltså att skiljas från sina föräldrar kan i vissa fall skapa trauman som är farligare än omständigheterna som ligger till grund för placeringen. För så är det absolut. Och det är det ingen invänder emot. Det är därför det är en insats som man får och vill ta till i absolut sista hand. Men du gör ett blankt påstående om att 200 års trauma forskning visar (utan att kunna ens skicka en enda länk som stödjer ditt påstående) att användandet att medeltida metoder förstör alla barn som utsätt för detta så dör debatten en aning.
Eller påståendet om att alla utredningar är vinklade. Tror du ens på det själv? Vad har du för människosyn egentligen om det är din världsbild?
En nyanserad debatt utan överdrifter som förhåller sig till verkligheten och tar hänsyn till objektiva fakta är kul och givande men det du håller på med är något helt annat.
Och jag kallar dig till slut för rättshaverist precis som du kallar mig systemriddare.
Citat:
Ursprungligen postat av
kurt-sune
Läs det du just skrev en gång till.
Först säger du att situationen för barnet är rimlig baserat på domar och föräldrarnas utsagor..
Sedan säger du att varken du eller jag har tillräcklig insyn för att ens ha en åsikt om allt gått rätt till.
Hur ska du ha det? Man kan inte välja båda alternativen..
Antingen har du tillräcklig insyn för att bedöma att situationen är rimlig och då har jag samma rätt att bedöma att den inte är det.
Eller också saknar vi båda tillräcklig insyn och då kan du inte heller påstå att det är rimligt.
Du kan inte hävda att du vet tillräckligt för att försvara systemet, men att jag inte vet tillräckligt för att kritisera det.
Det är exakt den dubbelmoral som genomsyrat hela den här tråden. Systemriddare ger sig själva tolkningsföreträde baserat på samma begränsade information som alla andra har tillgång till.
Och det är faktiskt hela problemet i ett nötskal. Ingen utomstående har full insyn. Bara socialtjänsten vet vad som faktiskt hänt bakom sekretessen.
Skillnaden mellan oss är att jag erkänner den begränsningen medan du använder den selektivt.