8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Ingen av oss kan veta exakt vad som hände. Men utifrån vad läkaren sade under ed i domstolen går det att dra en tydlig slutsats: det är vården som brustit grovt och det är erkänt. Det förklarar varför Elsa också blev sämre och varför mamman larmade gång på gång att något inte stämde.

Det är inte svårt att förstå varför Elsa blev sämre när mamman fick fel information av de som borde ha hjälpt henne.

MBP avskrevs som troligt av domstolen. Ändå lever narrativet om omsorgsbrist vidare. Men tänker man logiskt finns svaret redan där i det som faktiskt är dokumenterat.

Ändå fortsätter du och dina vänner att ge er på mamman och plockar ut socialtjänstens utklippta citat och delar dem för att få ihop er logik och era misstankar. Vad är det som driver er till denna häxjakt?

Barn far illa av att behandlas på detta sätt. Riktigt illa. Vi pratar livslånga mentala skador.
Det här går inte ihop med vad nya SoL säger och därför måste Örebro kommun nu göra en omorganisation. Det gäller inte bara det här fallet. Det finns flera familjer som drabbats av liknande galenskaper.

Det ska bli spännande att läsa den externa utredningen när den kommer och det kommer sannolikt få tyst på dig och dina vänner i den här tråden.

Folk som inte vet något om vården tror att det är möjligt att mäta allt. Det går inte. En läkare är beroende av att patienten/den anhöriga lämnar rätt anamnes.

Exempelvis om inget objektivt hittas som i detta fall. Ska läkaren säga att patienten ljuger om sina symtom? Vill du ha en sådan vård?

Ja, jag tror vi får enas om att vara oense och se vad som kommer fram framöver. Man får enbart hoppas att de fattar ett oberoende objektivt beslut och inte blir påverkade av sin åsikt av den allmänna opinionen.

Det kan aldrig bli helt objektivt, det är fortfarande socialtjänsten som skött dokumentationen i journalutdragen. Om uppgifterna är fullständigt korrekt återgivna, och om varje vittnes uppgifter verkligen gåtts igenom, förtäljer inte historien om den externa utredningen.

Men vad vi vet är att det finns flera liknande fall som alla bottnar i samma typ av systemfel. Dit hör även fall som Lilla Hjärtat, fast där är systemfelet det omvända.

Allt kokar ner till att socialtjänsten inte klarar av att tolka och praktisera gällande lagstiftning. Och i synnerhet inte den nya socialtjänstlagen, som faktiskt är en kraftigt förbättrad lag och som åtminstone i teorin ska fungera som ett stopp för extrema åtgärder och istället styra mot förebyggande insatser.

Utifrån de uppgifter som framkommit i de öppet tillgängliga domarna kan jag inte se att det gjorts i fallet Elsa, eller att en tvångsplacering var nödvändig. Det verkar bygga på klassikern: socialtjänsten har klippt och klistrat i historien för att få ihop narrativet om "omsorgsbrist".

Och fortfarande håller ni på och spekulerar om amputerad tarm och att mamman skulle vilja skada sin dotter. Det är ett typiskt socialsekreterartrick, dvs att ta ett citat ur sitt sammanhang och presentera det som fakta inför domstol och nämnd.

Det stämmer att läkare är beroende av anamnes. Men i det här fallet vittnade läkaren själv under ed om att vården gett fel information till mamman. Det är inte mamman som ifrågasätts av läkaren, utan det är snarare vården som erkänner sin egen brist. Och domstolen avskrev MBP som troligt.

Så frågan är inte om läkare kan mäta allt. Frågan är varför du fortfarande driver ett narrativ som domstolen redan har prövat och lämnat.

Flashback från tidigare i tråden:
Kanske något för systemriddarna att reflektera över. Det låter knappast som konspirationsteorier.

För att mammans agerade gjorde att flickan fick onödig vård.

Vad då mammans agerande?
Det var inte mamman som ordinerade droppet. Det var inte mamman som bestämde dosen. Det var inte mamman som skrev felaktiga uppgifter i journalen. Det var inte mamman som underlät att koppla in nutritionsteamet. Det var inte mamman som struntade i regionala rutiner för tarmsviktsbarn.
Det var vården och bara vården som gjorde det.

Samma vård vars läkare under ed erkände att journalen innehöll felaktiga uppgifter. Samma vård vars läkare under ed sade att det inte är familjens ansvar att kontrollera kaloriintaget.

Mamman rapporterade symtom precis som alla föräldrar till kroniskt sjuka barn förväntas göra. Vården agerade på de rapporterna utan att använda sina egna objektiva verktyg för verifiering.
Det är inte mammans fel. Det är vårdens.

Och om vården ordinerade onödig vård baserat på sin egen bristfälliga bedömning, ja, då är det vården som gett onödig vård. Inte mamman.

Och du hoppar som vanligt över de delar som inte passar dig. Du är rätt förutsägbar.

Håller du på likadant på ditt jobb som här?

Vad exakt är det jag hoppat över?

Du svarar inte på något av det jag skrivit. Det kommer bara de extremt förutsägbara glåporden och etiketterna. Aldrig ett enda sakargument.

Och jag har fortfarande inte fått en enda kommentar på det jag förklarade om den nya socialtjänstlagen och hur den skiljer sig från den gamla och varför Örebro kommun nu tvingas till en total omorganisation med utköpta chefer.

Varför inte? För att svaret är obekvämt?

Den nya lagen ställer krav som Örebro kommun uppenbarligen inte klarar av att leva upp till. Det har gått från "bör" till "ska" på avgörande punkter. Vetenskaplig grund. Dokumenterade mildare alternativ. Proportionalitet. Förebyggande arbete.

Inget av det har funnits i fallet Elsa. Och du har inte bemött det med ett enda ord.

Kom med sakargument. Eller erkänn att du inte har några.
Jag håller mig till fakta och dokumentation på mitt jobb ja. Det är jag stolt över.

Om du tittar runt på lite olika kommuner så sker rätt mycket förändringar på olika ställen just nu. Det är exakt noll dramatik bakom det. Örebro har en politisk organisation med tre olika nämnder som ansvarar för socialtjänstlagsfrågorna, en förvaltning med tre områdeschefer och mängder med enheter där under.

Den stora skillnaden med ny SoL är att dels ska flera insatser kunna ges utan behovsprövning. Då krävs betydligt fler människor som jobbar med verkställigheten än med utredning som man gör idag. Dels ska trösklarna generellt bli lägre, vilket innebär fler tidiga insatser och förebyggande arbete, något som också kräver helt annat upplägg organisatoriskt och uppsökande verksamhet som i praktiken inte funnits tidigare mer än i mycket begränsad omfattning.

Det traditionella upplägget med enheter som jobbar med myndighetsutövning (beslut) och andra som jobbar med verkställighet kommer säkert bli kvar inom t ex LSS men passar nu rätt dåligt inom familjeomsorgen, missbruk osv.
Vissa områden kommer säkert bli mer effektiva om enheterna nu slås ihop för att ta bort lite stuprör och underlätta vissa vanliga kombinationer av problematik.

Därav ser man över sin organisation, det är inget konstigt när förutsättningarna radikalt förändras genom en så pass omfattande lagändring.

Men problemet med det jag skriver ovan är att du redan har bestämt dig för att omorganisationen beror på bristande kompetens så då blir ditt svar att jag inte ser verkligheten som den verkligen är utan är en systemriddare. Det går inte föra en saklig diskussion med dig för du ser inte verkligheten på ett realistiskt sätt och därför påpekar jag och bara dina logiska brister och felslut eftersom diskussion därefter är fullständigt meningslös. Du har visat så många gånger att du inte är mottaglig för sakliga argument från människor med uppenbart överlägsen kunskap inom ett område att du liksom har försuttit den rätt till att bli bemött. Din världsbild blir inte sann i den riktiga världen bara för att du upprepar dina felaktiga teorier fler gånger.

Att diskutera samhällsfrågor med kurtsune är väldigt likt att spela schack med en duva. Duvan sprätter runt på schackbrädet och välter pjäserna men vinner aldrig några partier. Och så låtsas den att den har vunnit.

Du gör precis som alla systemriddare gör.
Pratar om LSS, organisationsförändringar och stuprör och kommer inte med ett enda konkret motargument i sakfrågan. Inte ett.

Det är närmast förutsägbart vid det här laget. Systemriddare fungerar likadant varje gång. Lever i egna filterbubblor där de slipper se det elände systemet ställer till med.

Och ni missar helt det centrala: att även den mest professionelle kan göra en avgörande felbedömning.

Precis som domaren i VM 1986 som inte såg att Maradona gjorde mål med handen. Det spelade ingen roll hur erfaren domaren var, hur bra reglerna var skrivna eller hur väl matchens organisation fungerade. Han missade. Och resultatet blev fel.

Samma sak händer i LVU-processen. Det spelar ingen roll hur bra lagstiftningen ser ut på pappret eller hur professionella tjänstemännen påstås vara. När fel information kommer in i systemet, som.exempelvis ett felaktigt doserat läkemedel, en felaktig journal, en orosanmälan baserad på oro istället för fakta, då blir resultatet fel.

Och precis som i fotboll finns det ingen VAR i LVU-processen. Ingen oberoende granskning. Ingen nödbroms. Ingen som kollar repriserna.
Bara en domare som sett vad socialtjänsten visat honom.

Och ett barn som betalar priset för felbedömningen. I detta fall Elsa