Hur ska jag förhålla mig till min partner?

Jag har under tiden jag varit i mitt nuvarande förhållande ofta fått kritik för att jag inte gör tillräckligt, och det jag gör oftast blir fel. Tex tar fel matlåda, som inte var äldst. Tvättar fel saker etc.

Nu har det gått så långt att jag är belagd med förbud att utföra saker i hemmet. Samtidigt får jag mycket kritik att jag inte hjälper till. Men när jag tar egna initiativ, så säger min partner att jag genast ska sluta göra det. Om jag fortsätter så lyssnar jag inte, och då blir även det ett argument emot mig. Någon annan i samma sits, hur löste ni det? Som det är nu känner jag mig bakbunden.

Min fråga lyder egentligen. Hur hjälper man till när man inte får göra något?

Be slynan att hålla käften
Om det inte duger det gör så kan hon göra det själv

Du blir psykiskt misshandlad och gaslightad.

Din kvinna har helt enkelt förvandlats till en "satkärring" Beklagar!

Hur vet ni könet på partnern?

Du blir psykiskt misshandlad.
Jag skulle försöka ta mig ur den relationen om jag var Du.

En gissning

Vad menar du med #tvättar fel saker”?
Är det att du lägger vitt och svart i samma tvätt?
Det låter rimligt att ta matlådan som är äldst för att slippa att kasta mat ifall det hinner bli gammalt.
Kommer du ihåg vilka matlådor som är äldst när det är du själv som lagat maten?
Har ni något system så att du ser vilka som är äldst?
Ex. tejp med datum eller placering i kylen.

Kan ett system så att ni turas om vara möjligt?
Varannan dag eller uppdelning av dom olika sysslorna?

Detta förhållandet kan inte må bra och sluta bra heller. Hur länge har ni varit tillsammans och har ni barn tillsammans?
Man kan acceptera mycket saker men det känns som att detta är ganska överdrivet.
Det brukar börja med småsaker och fyllas på efter hand. Det känns som att redan är för mycket fel på vägen i detta förhållande.
Det brukar alltid finnas två sidor av ett mynt så att man vet ju inte hur det läget ligger till.
Om ni inte har några barn och varit tillsammans en längre tid skulle jag nog faktiskt Backa.

Låter osunt. Hade en donna som höll på lite så för många år sedan. Man känner sig som ett barn när man blir tillrättavisad och förminskad stup i ett.

Det blir plågsamt i längden.

Viss saker bara vet man.

Nej, det kan handla om att jag startat tvättmaskinen på förmiddagen innan jobbet, men att det skulle komma tvättdd hem från förskolan på eftermiddagen. Jag resonerar väl typ, och? Det kan tvättas dagen efter. Vem bryr sig.
Eller att det var fel tidpunkt för elen var lite dyrare.

Nu sätter hen delay på tvättmaskinen så den inte hinner bli klar innan jag åker till jobbet. Så jag inte får möjligheten att hänga upp den. Så hen får göra det själv. Sen klagas över att man inte hjälper till.

Jag tycker detta är jobbigt, vet inte vad jag ska göra.

Jag skiter i vilket kön ditt partner har men som sagts tidigare i tråden: Du blir psykiskt misshandlad och gaslightad... Och nedvärderad å de grövsta.