Varför fattar inte ni sparfantaster att ni får ränta på ränta på upplevelser?

Hur får man ränta-på-ränta på minnen? Du glömmer ju snarare med tiden.

Nja. det har oxå varit mångas lycka oxå. Dels ett bra boende. Billigt och en enorm värdeökning för dom allra flesta.
Den största pengaslukaren torde vara bilen. Den andra är konsumtion av billiga varor istället för högkvalikativa varor.

Om fattiga du mår bättre av att intala dig detta så för all del. Själv betalar avkastning mina resor, medans du betalar dina resor med din lön eller kanske tillåmed kritar dina resor.
Nåväl.

Jag har kommit fram till att resor inte är värda pengarna längre. När basbehoven är täckta ger tid mer lycka än prylar och upplevelseköp. Korta, frekventa småupplevelser i vardagen slår dyra resor som sker sällan. En stressfri vardag påverkar välmåendet mer än en vecka i solen, och riktig återhämtning får man oftast hemma inte på flygplatser, hotell och allt runt omkring.

Hellre 80–90 % arbetstid, hellre fler lediga dagar än fler saker, hellre närvaro än prestation, hellre natur än flygplatser.

Du har garanterat rätt. En man ska lägga alla sina pengar på resor och att hitta rätt tjej fram till 30års ålder.

Är egenföretagare och målet är kunna sluta jobba om ett par år om allt går bra.

Det är en jävla frihet och trygghet att skapa sin egen lycka och inte behöva stå till svars för någon.

Men de är klart, hade väl kunnat köpt nya prylar och apparater varje månad men jag hade personligen inte varigt lyckligare.

Mina barn, hälsa och fru ger mig allt jag behöver i livet. Jag tror många jagar materiella drömmar som inte kommer leda dom till den lyckan de söker efter.

Om man varit på 2-3 resor om året, har rätt tjej, bra bostad och 2 miljoner på banken då?

Har jag åkt på för billiga resor? Skulle jag köpt en onödig bil? 150 tums TV?

Bara idioter tror att det bara går att välja upplevelser eller pengar. Det är alltid en balans av bägge. Man måste exempelvis inte välja de absolut dyraste resmålen med all inclusive och annat skit. Man behöver inte köpa dyraste bilen osv..

Det är klart att man ska uppleva saker och skapa minnen. Få näring av upplevelser på plats, som att stå på ett berg i ett annat land och inta vyerna. Eller för den delen bara dricka öl och äta pommes vid poolen på ett all inclusivehotell om man vill det. Men man kan spara också. Har en familj fått ihop 100 k på ett år behöver de inte resa upp allt. Eller resa utomlands vartannat, var tredje år. På sommaren kan man köpa eller hyra husvagn/husbil och uppleva en äkta svensk campingsemester. Miljöombytet räcker långt.
När jag levde själv brydde jag mig inte om resande. Jag åkte mest till kompisar runtom i Sverige och söp. Annars söp jag hemikring om somrarna och varje helg i många år. Fyllan var en typ av mental resa. Sambon fick upp mitt resintresse och nu när vi har barn vill jag kunna ge barnet minnen och miljöombyte. Inget överdrivet, mer svenssonresor inom Sverige på sommaren och nån fyrstjärnig familjecharter vid Medelhavet då och då. Vi lever ganska billigt med betald och krocksäker kvalitetsbil, vi köper inte mycket kläder till oss själva och inte mycket till hemmet. Lågt bolån och låg avgift. Att bränna pengar till hemmet eller på avbetalning för en bil som bara sjunker i värde tycker vi inte är värt, att umgås och resa ibland är vad som räknas. Då kan vi spara också vilket var värdefullt vid föräldraledigheten.

Ja det mesta i livet handlar ju om balans. Men många verkar fastna i antingen eller tänket.

Vi gör alla våra prioriteringar. Jag gör mina, du gör dina TS. När jag och min exfru träffades valde vi dels att bo billigare än vad vi hade råd med. Dels valde vi att semestra i tält runt om i hela Sverige. Jag har många goda minnen av det. Efter tio år började vi semestra utomlands. Åkte på 2 st veckoresor samt 1 st 2-4 veckor per år utan att det "kostade" oss något i form av att behöva ge avkall på annat.

Jag tror på att leva under sina tillgångar i början av livet när man är lite mer flexibel i både kropp och sinne. I takt att man blir äldre jämnar man ut inkomster och intäkter och man gör saker som är mer bekväma för att till slut leva över sina tillgångar på ålderns höst och leva än mer bekvämt, t ex genom att flyga business istället för economy.

Visst, det är en risk. Man kan dö när man är ung eller medelålders men då får man titta på statistiken och göra sin prioritering. Har man barn och går bort tidigt ger man dem bättre möjligheter till ett gott liv. Det är så det fungerar över generationerna. Vi lever alla på vad våra förfäder har gjort och lämnat över till oss.

// CC

Fick mig att tänka på en bekant som sommarjobbade på postgirot på 80-talet. Det var en av de sämre somrar. Första halvan av veckan pratade de andra om vad de gjort i helgen. Andra halvan om vad dom skulle göra i helgen. Det var helt omöjligt att få någon som helst intellektuell stimulans.

TS kanske är en av dom som jobbade där. Och fick senare i livet ett längre tidsperspektiv. Första halvan av året pratar han med andra om vad som skall göras under semestern. Andra halvan av året vad man gjorde under semestern.

Därav att semestern är sanslöst viktig.

(För egen del tänker jag framåt. Så gamla semestrar är inget som poppar upp i minnet om jag inte aktivt letar).

Du vet att man gör båda va? Normala människor gör så