Varför fattar inte ni sparfantaster att ni får ränta på ränta på upplevelser?

Ja så tänker ofta den lila människan som är generellt missnöjd med livet, relationer och sitt jobb att man "måste unna sig" Detta som någon sorts kompensation för att livet inte är så kul alla gånger.

Det är jättekonstigt, det där att man ska unna sig något innan man gjort sig förtjänt av att få unna sig.

Tänker på den där marshmallowstudien, men den handlade om små barn och deras iver att få belöningen snabbt,

En marshmallow erbjöds de fyraåriga barn som deltog i studien. Ledaren för försöket berättade för barnet att om hon eller han kunde motstå att direkt äta den erbjöds han eller hon istället två. Forskarna analyserade hur länge varje barn kunde motstå frestelsen att äta marshmallowen och om detta korrelerade med barnens framtida framgång.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Marshmallowexperimentet_vid_Stanfords_universitet

Ja livet är nu! Skulle inte hellre avstå från att resa för att spara dessa pengar. Men som redan skrivet kan man ju göra både och. Det är inte automatiskt så att dyrare resor ger bättre upplevelser.

Det måste vara en balans mellan att unna sig saker och att spara undan så man inte blir ett fattighjon på äldre dagar.

Där har vi den största pengaslukaren av alla. Hus.

Om du tittar på hur det har varit, så är det snarare hus och bostäder som gjort många skapligt rika.

Missnöjd är jag inte men det är klart att det kan vara slitigt med jobb och barn men du kanske lever på soc och har barn vars största intresse är att scrolla fem timmar med luren?
Känner man sig nöjd med läget förtjänar man en vecka på Mallis. Tycker du inte det?

Jo, men inte om man köper resan på kredit.

Tror många missar den viktiga biten, att om man ska unna sig något så ska man först göra sig förtjänt av det.

Sant. Tyvärr missade jag det tåget och ser bara hur dyrt ett hus är i drift.

Det håller jag med om. Boomergenerationen behöver inte unna sig det där lilla extra på ålderns höst efter att ha glidit genom livet på en räkmacka.

Har rest så mycket så att jag blivit trött på det. Sparar intensivt för att gå i pension runt 50-årsåldern.

Tid är det viktigaste jag har och tänker lägga så lite som möjligt av den på mitt arbete. Har en kompis med samma mål och vi båda är på spår.

Riktiga sparfantaster kommer aldrig att ta sig ur sitt extrema sparande, så de kommer att lämna livet med pengarna på kontot efter att ha levt ett liv i tanken att de behöver pengarna ”senare”. De är de allra största förlorarna, eftersom de går miste om nästan allt i livet.

Sen finns det livsnjutarna som alltid unnar sig, oavsett om de har råd. Dessa människor lever gott på ytan men har också (ler borde ha) ekonomisk stress eftersom de alltid lever på (eller över) sin intjäningsförmåga. Hur dessa klarar pensionen beror på om de klarar sig dit utan stora skulder, och om de klarar av att rätta munnen efter matsäcken.

Sen finns det vissa som tjänar bra och både kan unna sig och spara. Dessa kan leva bra utan att behöva göra några större förändringar i sitt konsumtionsmönster på ålderns höst.

Så allt beror på hur man lever och vad man värderar i livet. Men jag håller generellt med TS att det är mer värt att uppleva saker under hela det korta liv vi har, än att desperat försöka spara pengar för att ”göra av med dem senare”. Risken är stor att man väntar för länge.

Ja, det finns ju ingen anledning att göra samma sak år ut och år in. Variation ska det vara.
Vad ska du göra när du gått i pension då?