Citat:
Personer som inte vill ha barn ska inte ha barn - allra minst i syfte att nå ett arbiträrt demografiskt mål på nationell nivå.
Manosfärnissar må intala sig själva att de har någon som helst koll på fertilitet, men i verkligheten har de inte en uns av den intima förståelsen av både fertilitet och biologiska klockor kvinnor i regel har.
Ta till exempel det här med att de tolkar "fertiliteten minskar efter 35" som att det innebär något så när som sterilitet - minskande betyder att kvinnan går från att kunna ha blivit gravid varje månad (12/12) till mer sällan än varje (<12/12). Denna fundamentala missuppfattning SAMTIDIGT som de själva har väldigt lite koll på hurpass mycket mer drastisk försämringen av spermakvalité är med åldern.
I samma ålder pojkar får sitt sexuellla uppvaknande är ungefär samtidigt som flickor introduceras för och påbörjar sin skolning i sin egen reproduktionsapparat och allt som hör den till. När de sedan får sin mens är påminnelsen månatlig.
Att minskat barnafödande skulle handla om något slags kunskapsglapp är löjeväckande - kvinnor vill helt enkelt inte ha barn i lika stor utsträckning längre. Vill man verkligen veta varför så bör man rimligtvis lyssna till vad för kombination av anledningar kvinnor generellt uppger.
Efterfrågar man en specifik kvinnas orsaker gör man bäst i att fråga henne personligen.
De kvinnor jag har haft möjlighet att tala om saken med vittnar om att de avskräms föräldraskap till följd av vad de bevittnat sina mödrar ha utsatts för, som i kombination med en bristande tilltro till män och framtid generellt resulterar i ett rent pragmatisk val att leda de liv som utsätter dem för minsta lidande möjligt. De genomför en riskanalys och bedömer att ROI inte rättfärdigar de antaganden som krävs. Inkluderat de ekonomiska förutsättningar som existerar idag.
Vill man se trenden förändras så gör man inget annat än att skjuta sig i foten om man forsätter låtsas som om att rationella och medvetna val inte ligger till grund för att kvinnor väljer bort barnskaffande.
Lösningen är incitament, inte tvång.
Definitivt inte medicinsk och rättslig regression på de punkter som skapat valbarhet, hälsa och säkerhet, som ett annat stolpskott nämnt tidigare i tråden.
Jag tror att så länge attityden mot och framförallt framtidsutsikten för ensammammor är sämre än mot och för kvinnor som väljer bort barn, kommer bara färre kvinnor aktivt anta risken att bli det förstnämnda.
Vill man personligen ha barn får man försöka vara den person man själv skulle önskat ha som partner, vän och förälder.
Manosfärnissar må intala sig själva att de har någon som helst koll på fertilitet, men i verkligheten har de inte en uns av den intima förståelsen av både fertilitet och biologiska klockor kvinnor i regel har.
Ta till exempel det här med att de tolkar "fertiliteten minskar efter 35" som att det innebär något så när som sterilitet - minskande betyder att kvinnan går från att kunna ha blivit gravid varje månad (12/12) till mer sällan än varje (<12/12). Denna fundamentala missuppfattning SAMTIDIGT som de själva har väldigt lite koll på hurpass mycket mer drastisk försämringen av spermakvalité är med åldern.
I samma ålder pojkar får sitt sexuellla uppvaknande är ungefär samtidigt som flickor introduceras för och påbörjar sin skolning i sin egen reproduktionsapparat och allt som hör den till. När de sedan får sin mens är påminnelsen månatlig.
Att minskat barnafödande skulle handla om något slags kunskapsglapp är löjeväckande - kvinnor vill helt enkelt inte ha barn i lika stor utsträckning längre. Vill man verkligen veta varför så bör man rimligtvis lyssna till vad för kombination av anledningar kvinnor generellt uppger.
Efterfrågar man en specifik kvinnas orsaker gör man bäst i att fråga henne personligen.
De kvinnor jag har haft möjlighet att tala om saken med vittnar om att de avskräms föräldraskap till följd av vad de bevittnat sina mödrar ha utsatts för, som i kombination med en bristande tilltro till män och framtid generellt resulterar i ett rent pragmatisk val att leda de liv som utsätter dem för minsta lidande möjligt. De genomför en riskanalys och bedömer att ROI inte rättfärdigar de antaganden som krävs. Inkluderat de ekonomiska förutsättningar som existerar idag.
Vill man se trenden förändras så gör man inget annat än att skjuta sig i foten om man forsätter låtsas som om att rationella och medvetna val inte ligger till grund för att kvinnor väljer bort barnskaffande.
Lösningen är incitament, inte tvång.
Definitivt inte medicinsk och rättslig regression på de punkter som skapat valbarhet, hälsa och säkerhet, som ett annat stolpskott nämnt tidigare i tråden.
Jag tror att så länge attityden mot och framförallt framtidsutsikten för ensammammor är sämre än mot och för kvinnor som väljer bort barn, kommer bara färre kvinnor aktivt anta risken att bli det förstnämnda.
Vill man personligen ha barn får man försöka vara den person man själv skulle önskat ha som partner, vän och förälder.
Kloka ord! Lägg därtill hur förlossningsvården kämpar och går på knäna - vilket drabbar personalen där, födande kvinnor, bebisar och anhöriga... Och hur förskolor stänger och hur skolpolitiken sedan 2011 inte direkt främjar barn. Etc. Etc. Etc. Etc. Så har vi många unga kvinnor som kommer dra öronen åt sig och tänka "max 1-2 barn får det bli, det pallar jag kanske".
