Barnlösheten ökar för att kvinnor väntar för länge

Finns lika många som det finns "vuxna, mogna" kvinnor, du väljer själv mannen du ska skaffa barn med.
Valde du fel man, då har du inget bra omdöme.
Svårsre än så är det inte.
Som talesättet att du är din egen lycnas smed, det är sant, det är ditt val, ditt omdöme...

Jag har inte skaffat mina barn än och jag har ett perfekt omdöme så tala för dig själv. Hur kan det ens vara möjligt att en man som vill försörja sin kvinna kan vilja vara med just dig. För jag antar att du har en sådan man? Du är ju ett riktigt jävla bottenskrap med skev kvinnosyn som tycker att kvinnor har "dåligt omdöme" för att så få män vill försörja sina kvinnor dag.

Det beror ju på vad man lägger i begreppet "frigörelse". Här på flashback talas det bland vissa om att senaste (jag minns inte ens vilken) vågen av feminism är en del i problemen mellan könen. Och den är jag inte ens bekant med. Jag har inte en susning. Och jag skiter fullständigt i det ärligt talat. Förutom att det är så himla trist att se att kvinnor och män - eller tjejer och killar - blivit såna fiender. Jag kan verkligen inte förstå det där.

Jag har alltid haft enorm behållning av både killar och tjejer och vill nog egentligen inte sätta mig in i det för djupt. Det är inte sunt att de båda könen lyckats sätta upp såna fåniga hinder emellan varandra när vi egentligen kan ha det så härligt oss emellan.

Jag låter kanske naiv men så tänker jag.

Inte för att dina första 2 punkter var vettiga överhuvudtaget, men hur menar du egentligen att punkt 3 "gör det valfritt för mannen att betala underhåll samt stå som far till barnet" ska hjälpa?

Om punkt 3 ska finnas så måste det ju finnas en automatisk punkt 4 som säger att kvinnor själva kan välja om barnets pappa ska stå som riktig far till barnet eller inte. Då kanske det bli fart på karlarna att börja behandla sina kvinnor lite bättre, annars bli dom barnlösa män tills dom dör.

EDIT: Jag tycker inte på riktigt att denna punkt 4 borde finnas såklart, utan det var en comeback till din sinnessjuka punkt 3.

ett barn kostar i snitt 8-10 k per månad i snitt 0-20 år.
Mat: 2 000–2 500 kr/mån
Kläder, skor, hygien, mobil, småprylar: 2 000–2 500 kr/mån
Förskola/fritidsavgifter, skolmåltider, fritidsaktiviteter/idrott: 1 500–2 000 kr/månVecko-/månadspeng, kompisgrejer, småresor: 300–600 kr/mån
VAB/föräldraledighet (utslaget som inkomstbortfall): 400–600 kr/mån
Extra rum/större boende för barnet: 700–900 kr/mån
Semesterresor där barnet ”drar upp” kostnaden: 600–1 000 kr/mån

Herregud du är man? Jag trodde du var kvinna. Menar du att du är en man som är villig att försörja din kvinna? Inte en chans i världen! Du är en liten pissluffare!

Så varför tvingas kvinnor att studera och slita ut sig på jobb istället för att föda barn under sina bästa fertila år? Gör dom inte det så hamnar dom ju på gatan tillslut.

Personer som inte vill ha barn ska inte ha barn - allra minst i syfte att nå ett arbiträrt demografiskt mål på nationell nivå.

Manosfärnissar må intala sig själva att de har någon som helst koll på fertilitet, men i verkligheten har de inte en uns av den intima förståelsen av både fertilitet och biologiska klockor kvinnor i regel har.

Ta till exempel det här med att de tolkar "fertiliteten minskar efter 35" som att det innebär något så när som sterilitet - minskande betyder att kvinnan går från att kunna ha blivit gravid varje månad (12/12) till mer sällan än varje (<12/12). Denna fundamentala missuppfattning SAMTIDIGT som de själva har väldigt lite koll på hurpass mycket mer drastisk försämringen av spermakvalité är med åldern.

I samma ålder pojkar får sitt sexuellla uppvaknande är ungefär samtidigt som flickor introduceras för och påbörjar sin skolning i sin egen reproduktionsapparat och allt som hör den till. När de sedan får sin mens är påminnelsen månatlig.

Att minskat barnafödande skulle handla om något slags kunskapsglapp är löjeväckande - kvinnor vill helt enkelt inte ha barn i lika stor utsträckning längre. Vill man verkligen veta varför så bör man rimligtvis lyssna till vad för kombination av anledningar kvinnor generellt uppger.
Efterfrågar man en specifik kvinnas orsaker gör man bäst i att fråga henne personligen.

De kvinnor jag har haft möjlighet att tala om saken med vittnar om att de avskräms föräldraskap till följd av vad de bevittnat sina mödrar ha utsatts för, som i kombination med en bristande tilltro till män och framtid generellt resulterar i ett rent pragmatisk val att leda de liv som utsätter dem för minsta lidande möjligt. De genomför en riskanalys och bedömer att ROI inte rättfärdigar de antaganden som krävs. Inkluderat de ekonomiska förutsättningar som existerar idag.

Vill man se trenden förändras så gör man inget annat än att skjuta sig i foten om man forsätter låtsas som om att rationella och medvetna val inte ligger till grund för att kvinnor väljer bort barnskaffande.

Lösningen är incitament, inte tvång.
Definitivt inte medicinsk och rättslig regression på de punkter som skapat valbarhet, hälsa och säkerhet, som ett annat stolpskott nämnt tidigare i tråden.

Jag tror att så länge attityden mot och framförallt framtidsutsikten för ensammammor är sämre än mot och för kvinnor som väljer bort barn, kommer bara färre kvinnor aktivt anta risken att bli det förstnämnda.

Vill man personligen ha barn får man försöja vara den person man själv skulle önskat ha som partner, vän och förälder.

Jag tror detta beror på att kvinnor ser män efter de lyckats, sedan är deras bild av arbetslivet baserat på detta. Om vi tar ett extremt exempel så var det en amerikansk kvinna under andra världskriget som var förlovad med en soldat som skulle åka till Europa för att slåss mot nazisterna. Hon fick besked om att han träffats av artilleri och att det inte ens fanns en kropp kvar. Hon sade då att hon inte hade kunnat föreställa sig detta, utan hon trodde att tyskarna skulle skjuta honom i armen sedan skulle han få komma hem till henne och de skulle gifta sig.

Hur kunde hon ha en sådan vanföreställning? Jo, för att när hon träffat på krigsveteraner i samhället så är det dem som blivit skjutna i armen och sedan har en massa underhållande historier om kriget som de delar med sig med omgivningen. De som dog de dog och finns inte längre, de som fick PTSD eller någon grotesk skada var inte ute i samhälle där hon kunde träffa på dem. Samma sak gäller mindre extrema saker. Ta t.ex. något så simpelt som att jobba som säljare. Kvinnor stöter på framgångsrika manliga säljare, och den uppfattningen de får då om jobbet som säljare är att man börjar på jobbet, sedan tjänar man 80 000 kr i månaden, spenderar den mesta av tiden på jobbet med att spela golf med klienter, och kan gå och komma till kontoret precis när man vill.

De tänker inte på de misslyckade säljarna, de som måste jobba ihjäl sig för att komma någonvart, och de low lives som står och kränger bluffprodukter till äldre. De tänker inte på att de mest lyckade säljarna har fått lära om hela sitt tankesätt innan de blivit framgångsrika. Detta leder till att en 19-årig kvinna kan börja på ett jobb där hon står och kränger mobilabonnemang, sedan bli utbränd när hon är 23 år gammal. De 19-åringar killarna som började samtidigt som henne kommer direkt börja fundera på att byta bana om sälj inte är deras grej, och om sälj är deras grej så kommer de hela tiden tänka på hur de ska utvecklas och vilka nya möjligheter de måste ta in.

Samtidigt så fortsätter den 19-åriga tjejen med att vänta på att hon ska kunna resa till Dubai och köpa lyxvaror precis som rekryteraren sade att hon skulle kunna göra efter 1-2 år på jobbet som mobilabonnemang- eller larmförsäljare. Efter detta uppstår psykisk ohälsa.

Vad fan pratar du om? Vad är din slutsats? Vad är din poäng?

Nu är jag ingen förespråkare av detta, men bevisligen så är hans punkt 3 något som ökar barnafödandet om man tittar på många länder i Afrika. Där är det mycket mer vanligt att kvinnor blir gravida, och i lägre ålder, då männen inte behöver/vill ta något ansvar.

Du menar att det är det som är orsaken till att det föds fler barn i afrikanska länder? Du är ju inte klok.