Sal Mercogliano som har
Youtube-Channeln "Whats going on with shipping":
Kommer hrä med ett nytt inslag på sin Youtube, och den är en liten sammanfattning av vad som hänt.
https://www.youtube.com/watch?v=Y-DONyuir9I
Alltså i februari då det inte förelåg något krig så passerade 120-138 fartyg per dygn genom Hormuz,
genomsnittligt räknat.
Under hela mars har det däremot bara varit 3 fartyg per dygn.
OBS: Somliga statistiker räknar antalet passager istället för antalet fartyg.
Eftersom Gulfen är en vik, en återvändsgränd så gör ett fartyg alltid två passager, en in och en ut.
Man brukar dock räkna antalet passager och inte antal fartyg.
Från tiddstämpeln 11:00 minuter in i klippet kan man se vad en attack ställde till med för jävelskap på det fartyget.
Trots noggrann preparering av Houthies eller iraniernas attacker så gick det inte så bra. Det blev inget stort eldklot av allting. Istället så brann vraket våldsamt. Men det blev också ett vrak till slut.
Sal nämner att dessa fartyg är byggda som dubbelskrov. Anledningen var från början miljömässigt att man minskade oljespillet med att ha dubbla skrov, dessutom så kan ett sådant fartyg klara sig bättre i riktig sjönöd än ett enkelskrovsfartyg.
Något snille räknade sedan ut att trots att dubbelskrovskonstruktionen är klumpigare och mer komplicerad, så blir skrovet som helhet billigare och mycket starkare. Eftersom det får en längre förväntad livslängd.
Snillet hade tydligen räknat på WW2s ubåtar som alltid hade dubbelskrov och tänkte sig sedan att
idén kunde också användas på ytfartygen.
Dubbelskrov tål bättre de varierande belastningarna via sjögången, just genom att lasten fördelas på en större sammanlagd yta av stålplåt.
Enkelskrov kunde spricka sönder bara av materialtröttheten, men i ett dubbelskrov så fördelas belastningen på så många svetsfogar samtidigt att de fjädrar tillsammans bättre än i ett enkelskrov.
Nackdelen med dubbelskrov är att det blir svårt att besiktiga invändigt plus att utrymmet gärna används för barlastningen.
Sal nämner också att iranierna bygger dåliga sprängladdningar där troligen tändrören är dåligt byggda.
Dvs de berömda drönarna exploderar/detonerar inte ibland utan börjar bara briinna häftigt och okontrollerat.
Antingen missar de vid tillverkningen av sprängmedlet, eller så blandar de ut det med felaktiga ingredienser. Eller så är tändrören undermåligt byggda. Kanske för att Iran inte riktigt behärskar konsten att bygga dessa. Tex orena kemikalier, självexploderande kemikalier mm.
Eller att de inte kan få tag i rätt sorts kemikalier ?
Just att de inte detonerar som de ska tyder på någon slags miss i produktionen. Eller otillräcklig testning eller brist på adekvata kunskaper i ämnet.
Vittnesmålen från tex IDF, Hizbollah och Libanon tyder på att detta är ett återkommande problem med Irans drönare och missiler. Att de startar våldsamma bränder istället för de kraftiga explosioner som de är tänkta att skapa.
Men kan se av en del bilder på vrakdelar av dessa att de dels inte genomgått en fullständig detonation.
Man kan också av vrakdelarna att en del av missilerna verkar vara 1970-tals konstruktioner. Som man knappast skulle använda idag heller. Popnitade styrfenor på raketerna hos Hizbollah, och som var tillverkade i Iran. Likadant som Gazas 20 000 - 30 000 raketer. Och som hade en drivladdning som påminner om svartkrut. Dessa raketer som alltså inte kan styras är bara tänkta att fungera som vid ett massanfall.
Det verkar om att iranierna har inte lärts sig vikten av att träffa rätt istället.
President Trump gav i förra veckan ett generöst besked om 20 miljarder dollar extra i försäkringsgarantier för de fartyg som nu har fastnat vid Hormuz. PÅ lördagen dubblade Trump summan till 40 miljarder.
Och det ser nu ut som att de stora försäkringsbolagen ska nappa på erbjudandet.
Räknar man lågt så om varje fartyg har gods ombord för 100 miljoner dollar ombord och det är 1000 fartyg så blir bara det 100 miljarder dollar som godset är värt.
Sedan så betingar ju fartygen också ett ansenligt värde utöver detta.