”LVU-sekten” påstår att Svenska myndigheter systematiskt kidnappar och säljer barn.

Samhället har för stor tilltro till socionomer. De kan inte läsa samhällets sociala problem. De har helt enkelt inte den kompetensen och ska således heller inte tillåtas få fatta så tunga beslut som exempelvis LVU.

Det som behöver förändras är den extremt låga nivån på barnutredningar. De behöver faktagranskas grundligt och innehålla mer faktabaserad information snarare än känslomässig och narrativ.

Ja men socionomer är inte rätt personer att fatta beslut om så allvarliga saker.

Ja hur man än vrider och vänder på det så kokar det ner till den extrema inkompetensen inom socialtjänsten, samt maktfullkomligheten. En så inkompetent myndighet som dessutom har total makt över alla svenska barn är extremt farligt. Bland de största hoten vi har att göra med just nu som hotar demokratin.


Jo vi placerar alldeles för många barn. Ofta helt i onödan och de far illa av att placeras. Det orsakar bara ännu värre sociala problem, förtida död, kriminalitet och självmord.

Det är inget som måste göras, utan det är en socialpolitisk fråga där det behövs ett annat tänkande och mindset med fokus på hjälp i det egna hemmet. LVU och SoL-placeringar ska bara användas i absoluta extremfall. Så är det inte idag.

Jag skulle vilja säga att ditt fokus på socionomer och kategoriska motstånd är direkt kontraproduktivt och bara skapar konflikter. Du borde väsentligt bredda ditt synsätt och vara mer öppen för vad andra har att säga. Nattbibliotekets inlägg är mycket insiktsfullt – du borde lyssna istället för att automatiskt argumentera mot.

Ja möjligen skapar det konflikter med socionomer och det har jag gärna, eftersom många av dem är helt ute och cyklar och hjälper inga barn som de jobbar. De orsakar bara ännu mer merjobb för sig själva och så har de mage att klaga på brist på resurser.

Har du inte tänk på att de resonerar alla precis på samma sätt, nästan som om de vore programmerade istället för att kunna tänka lite utanför boxen, vilket verkar vara snudd på omöjligt för en socionomärthjärna.

Det är inte så att jag säger emot. Jag vill också skydda barn, men inte på det sätt som socialtjänsten gör det. För det är inget skydd. Det blir svåra skador på barn som följd genom att jobba på det sättet.

Jag känner mycket väl till ALLA de problem som du beskriver MEN jag känner också till MÅNGA andra problem som du aldrig tar upp. Du missar målet hela tiden men fortsätter ändå att skjuta utanför hela tiden, så att säga. Förstår du vad jag menar?

Det spelar ingen roll om du har världens bästa utredare om denne tvingas till fusk av sin chef. Förstår du poängen?

Ja jag förstår att socialsekreterarna är styrda uppifrån och därför har de skydd ändå upp till högsta kommunledningen. Utan personligt ansvar så kan de agera precis så maktfullkomligt de vill. Hjälper de några barn genom att bete sig så? Nej risken är stor att barn far illa istället för att skyddas. Det är ett extremt farligt beteende och ett hot mot demokratin och grundläggande mänskliga rättigheter.

Totius poäng gick helt över huvudet på dig.

Du har fått det här med hönan och ägget om bakfoten. Problemen är 100 % ledningsproblem och tillsynsproblem. Med en ledning och tillsyn som säkerställer att regelverket följs skulle de som inte passar för jobbet få hjälp, placeras om eller avskedas. Och de som kan och vill göra ett bra jobb skulle kunna göra det.

Det är ett systemfel. Det du säger stämmer, men det har också att göra med hur systemet är konstruerat. Eftersom förvaltningsprocessen bygger på förtroende och domstolen inte kontrollerar fakta, så blir det väldigt svårt för den som behöver försvara sig själv och sin familj mot kommunen. Det hade inte kunnat hända på samma sätt om det hade krävts mer riktiga bevis och faktagranskning av socialtjänstens alla uppgifter som de lämnat till domstol och nämnd.

Det är när man lägger ihop systemfel och ledningsproblem vi får rättsosäkra tvångsomhändertaganden. Det är inte det ena eller det andra som är fel, utan tillsammans skapar ledningsproblem och systemfel möjligheten för socialtjänsten att i princip utan risk kunna fabricera och hitta på för att tvångsomhänderta barn på obestämd tid.

Du behöver definiera ”systemfel”. Om systemet är lagar, regler och rutiner så finns allt som behövs där. Såtillvida är det inget systemfel. Felet ligger i hur kommuner och regioner implementerar och använder systemet.

Hur är den ens möjligt att inte sociailtjänstens uppgifter granskas av domstolen och att de gång på gång litar på deras uppgifter. Där har du systemfelet. Det finns ingen kontroll. Enda chansen för det här systemet att fungera är att socialtjänsten gör 100% rätt i vartenda LVU-mål. Vad är oddsen för det tror du?

Systemet bygger på att alla gör rätt i hela kedjan. Att all dokumentation är korrekt. Alla vittnesuppgifter korrekt återgivna. Kontrolleras det inte av domstolen så dömer de på information som inte stämmer överens med verkligheten. Sagor kallas det i min värld. Vad kallas det i din?

Nej, det är inte något systemfel. Det skulle vara helt orimligt för domstolen att göra en helt egen utredning från början till slut.

Uppenbarligen behöver de just det. Annars skulle inte fallen: Adam, Leo, Elsa och Lamine gå på repris år ut och år in.

Hade brottmål haft samma process hade hela världen fördömt Sverige. Men när det gäller barn så är det inte så noga med rättssäkerheten. Barnskydd är tydligen viktigare än barns och föräldrars rätt till ostört familjeliv. Och det kan slå riktigt fel, eftersom barn kan placeras med rena fantasierna och påhitten som grund.