”LVU-sekten” påstår att Svenska myndigheter systematiskt kidnappar och säljer barn.

Om du anser att det var svar på mitt inlägg så får du väl tycka det.

Som sagt, vad är ens din poäng med allt det här?

Min poäng är inget mer än att visa att ni är oförmögna att tänka nyanserat. Jag får inte ut något alls av att diskutera med er då det är övertydligt både vilken inställning ni har till sakfrågan men också den bristande förståelsen.

Därför är det kort och gott både roligare och mindre energikrävande att helt enkelt påpeka hur korkade uttalanden FU gör än föra en dialog med er.

Bra att du erkänner det.

Det handlar inte om vad som är bäst för barnen då Bra då vet vi vart vi har varandra.

Jag däremot är starkt emot att våra skattemedel går till att barn våldtas och behandlas så illa att de begår självmord och deltar för att jag vill se detta ändrat.

Korruption är inte grundorsaken till det vi ser idag. Det är en tramsig ursäkt och underbyggs av konspirationsteorier.

Korruption förekommer såklart, men det handlar i första hand om den mänskliga faktorn. Kunskap. Missar. Tolkningar av lagar. Att lagar inte efterlevs. Inblandning av flera olika myndigheter. Manipulativa föräldrar, etc.

Korruption i den form att det förekommer någon utbredd barnhandel är rentav skrattretande.

Totius må finna det givande att diskutera med dig, jag gör det ej. Väntar bara på att Kurt ska citera mig nu och posta något irrelevant men uppenbart som avhandlats hundratals gånger tidigare så är dagen komplett.

JA det ante mig att du skulle skylla på föräldrarna. Problemet är att det ingen risk för socialtjänsten att bryta mot lagen och hitta på. Om det inte finns några risker och bara incitament till placering som tvärtom belönas internt, så hamnar vi där vi är idag. Lägg till ett gigantiskt vinstintresse i barnen i en industri som omsätter miljardbelopp årligen så hamnar vi där vi är idag.

Det här kan vi inte lasta några föräldrar för, utan det är systemet som har grova brister och leder till att barn kan placeras på ombestämd tid på rent falska och olagliga grunder. Så går det när det inte finns någon direkt insyn i vad det är soc håller på med utifrån. De myndigheter som ska granska socialtjänsten gör sällan det och de kan inte utdöma några kännbara straff heller när socialtjänsten brustit. Det är föräldrarna och barnet som får ta den smällen

Barnhandel? Ja det är förstås en lek med ord, men de placerade barnen kostar miljarder och det finns bolag som tjänar grova pengar på att maximera antal barn in systemet.

Problemet är att störda människor inte vill ha "hjälp i hemmet".

All forskning visar även att det är skadligt flr barn att utsättas för vanvård, omsorgsskador, våld och övergrepp. Det finns inte en enda studie som visar att barn blir friska, sunda vuxna av att växa upp med dysfunktionella föräldrar som tydligt brister. Därefter kommer problemet med att barnens anknytning redan skett till föräldrarna oavsett hur jävliga människor de är, och därefter tillkommer problemet med att det är svårt att få bra hem till alls barn.

De flesta jag vet som blivit av med sina barn var riktiga dåligt fungerande och toxiska människor många år innan de ens fick barn. Flertalet av människor jag är osams med är just sådana som samhället gått in och tagit vårdnaden om deras barn kring och det för att precis som de var dåliga vänner, eller dåliga partners osv så blev de även dåliga föräldrar. Att de allihopa sedan anser att de är offer, är en annan femma. Det är de inte, tvärtom de är förövare.

Problemet är snarare att vi omhändertar för få barn men det beror på att vi inte har tillräckligt många hem och att barn skadas öven vid omhändertaganden som ska vara det absolut sista som sket när barns säkerhet, väl och ve inte kan garanteras. Sedan finns en ojämlikhet i att människor som kan tala för sig mer sällan får barnen omhändertagna, dvs de som är duktiga på att manipulera klarar av det bättre medan människor som kan behärska språket eller uttrycker sig mindre i linje med akademiker, i högre utsträckning riskerar att få barnen omhändertagna och så ska det givetvis inte vara.

Men alla som känner flertalet människor som blivit av med sina barn, vet att det är människor som inte ska ha barn heller. De är helt enkelt generellt inte bra människor. De är inte bara mindre bra personer, de kan vara riktiga bråkstakar som mobbar, trakasserar, slår, våldtar osv. Dvs människor med beteenden som gör dem olämpliga att uppfostra barn för att de är elaka människor med svårare problem. Oftast är det för att de knarkar och har pajkastning som de faller kring. Och det verkar faktiskt oftare vara kvinnorna som står för en stor del av problemen i de föräldrarelationer där barnen omhändertas.

Ja, men problemet som är lätt att missa i all pajkastning i tråden är när omhändertagande görs godtyckligt och med bristfällig eller ingen evidens som grund. Här finns problem i hela kedjan från vården och socialtjänsten till domstolarna och tillsynsmyndigheterna.

Ja problemet är att mycket sker godtyckligt varpå det blir som så att människor med sämre verbal förmåga, bristande svenskfärdigheter, eller ett annat uttryckssätt eller som kanske ifrågasätter och bråkar mer, blir av med sina barn före de som bjuder på kaffe i ett nystädat hem so sitter och skrattar med socialarbetare. Dessutom handlar mycket om att barn som far illa kan behöva egen bostad tidigare än andra barn och även kanske någon form av boende innan 18 årsålder. Föräldrar är försörjningskyldiga så länge ett barn är under 21 och pluggar på gymnasienivå vilket håller många ifrån utbildning eller kvar i mycket dåliga hemförhållanden.

Åtgärder i hemmet är mycket bättre i längden men samtidigt måste barn skyddas om en förälder är skadlig för dem eller om det finns omgivande problem som är av skada för ett barn.

Precis, godtycket är det ena problemet. Det andra problemet är att barn som placeras riskerar att fara illa och att uppföljning och kvalitetssäkring brister eller saknas helt. Här måste socialtjänsten och tillsynen bli mycket bättre.

Ja. Problemet är att människor inte bryr sig så länge det inte gäller dem själva. Barn ska inte vara placerade i hem där dd far illa eftersom syftet med placering från första början handlar om att de inte ska göra det.

Tyvärr finns det människor som inte är snälla mot sårbara varelser.

Ja. Problemet är att människor inte bryr sig så länge det inte gäller dem själva. Barn ska inte vara placerade i hem där dd far illa eftersom syftet med placering från första början handlar om att de inte ska göra det.

Tyvärr finns det människor som inte är snälla mot sårbara varelser.

Det är nog ingen som ifrågasätter att barn behöver skyddas, vare sig från farliga hemmiljöer eller från situationer där de riskerar att fara illa. Det verkliga problemet ligger inte i själva skyddet, utan i hur besluten om skydd fattas och vilket underlag de bygger på.

För om bedömningen är felaktig och rent av påhittad, kan just det som var tänkt att vara ett skydd i stället orsaka svåra skador. Ett ingripande som saknar tillräcklig grund riskerar att få långtgående konsekvenser för både barn och familj.

I praktiken är det socionomer som driver processen och formar underlaget, medan politiska beslutsfattare i princip helt förlitar sig på dessa bedömningar. Det skapar en struktur där utrymmet för felbedömningar kan bli betydande och där konsekvenserna av sådana fel kan bli mycket allvarliga. Ja rent av livsfarliga för barnet.

Barnskyddets paradox skulle man kunna kalla det hela.