Sista måltiden

Rejält drag i senaste avsnittet. Jag är lite för dåligt insatt i Irans historia för att helt hänga med, men Rouzbeh Parsi verkar vara en riktigt hal ål. Han låter som den vuxna i samtalet medan Omar skriker och har sig, men för en relativt oinsatt som mig själv så märker man att Parsi bara svarar på det han vill och dansar runt de viktiga frågeställningarna. Han gör det väldigt "snyggt" men om man lyssnar noga så märker man det.

Stämmer det att de fick en till son nu i mars? Man undrar ju i sådana fall hur han tänkt förklara det för tjejerna han legat med det senaste året när det hetat att det är slut mellan dem...

Ingen aning, vet bara att Mustafa och Ida fick en jäkligt söt liten grabb för några veckor sen. Tror inte Omar bryr sig om nån av brudarna känner sig lurade. MENA blattar har inte samma moral som vi svenskar. Har en arabisk polare som också låtsas vara singel och knullar en massa snygga brudar vid sidan av sina ungars morsa och när jag påpekat att det är fittigt garvar han bara och säger att han gör vad fan han vill med sitt liv. Araber får inte dåligt samvete av att ljuga för sina närstående.

Senaste avsnittet blottlade, med närmast obarmhärtig klarhet, det som redan antytts i tråden: i avsaknad av gäst står "grabbarna" handfallna inför varje ansats till intellektuell fördjupning. Det är i sig knappast förvånande, givet den påtagliga bristen på bildning, men det som verkligen skaver är hur Hanif och Mustafa konsekvent kapitulerar inför sina egna känsloutbrott. Affekten tillåts inte bara färga resonemanget – den tillåts helt dominera det. Vagnen finns, men det är hästen som skenar utan styrning.

Istället för att tygla den första impulsen och låta den löpa sida vid sida med ett nyktert förnuft, reduceras samtalet till ett oavbrutet, affektivt larmande utan substans. Resultatet är inte bara tomt, utan tröttsamt i sin förutsägbarhet. Hanif och Mustafa befinner sig dessutom påfallande nära varandra i intellektuell räckvidd – den ene möjligen ett steg före den andre, men båda tydligt under en nivå där samtalet ens börjar bli intressant.

Mot denna fond framstår Omar och Ashkan som undantagen som bekräftar regeln. Det är enbart hos dem som det finns en ansats till verklig nyfikenhet, till resonemang som faktiskt söker förankring i verkligheten. Att Ashkan och Omar ännu inte lämnat podden för något mer värdigt deras intellektuella integritet kan knappast förklaras med annat än ekonomiska incitament. Men det är svårt att se hur tålamodet ska räcka i längden – förr eller senare kommer även de att tröttna på att bära ett samtal som gång på gång vägrar resa sig över sin egen nivå.

Men de har väl dessa värdelösa gästfria avsnitt p.g.a. en sak: cashen ska in, till varje pris.

Även Ashkan kan förvåna med sin okunskap och dåliga bildning.

Jag gillar ändå podden, men ett par saker kan jag bli riktigt less på.

Ganska ofta babblar grabbarna på alldeles för mycket när de har en inbjuden gäst. Poängen med att ha gäster är väl att låta dem komma till tals så mycket som möjligt, ställa svåra frågor och utmana lite? Jag orkar inte lyssna på när de ställer en fråga till gästen, han/hon besvarar den, sen pladdrar gänget på i 15min kring gästens svar/frågan i stort.

Det är stundtals för dålig struktur. Jag fattar att det ska vara lite mer "avslappnat", men grabbarna bryter in och ställer andra frågor när den första frågan inte ens besvarats i sin helhet.

Sluta upp med avsnitten utan gäster. Jag ser verkligen inte poängen med dessa. Halva poddavsnitten med gäster utgörs ju redan av värdarnas prat, ska vi då också ha enskilda avsnitt där de pratar oavbrutet i 2h?

Nära på exakt min hållning till deras pod med.

Dagens med Leijonborg var i samma spår men där var gästen i sig än mer irriterande så där fick fokus ligga denna gång

Både Omar och Ashkan är med då och då i Kvartals veckopanel.
Ashkan skriver för Kvartal.
Omar skriver för Bulletin.

Det är bara att skita i att lyssna på de avsnitten.

Tro mig, det gör jag. Problemet är att dessa avsnitt produceras istället för något med en intressant gäst. Jag får alltså ett sämre utbud för det jag betalar då de tror vi tycker det är intressant med internt pladder i 2-3h

Heberlein i dagens avsnitt framstod rätt dåligt i mina ögon, hycklande samt rätt ofta rabiat. Men var rolig lyssning

Jag fimpade podden efter hon tappade humöret och anklagade Omar för att vara carl oskar Bohlin " apologet" ( Det kom efter en träffsäker typisk "Omar" replik som tog henne på sängen, och såg ingen utväg)

Dålig stil . Dessutom är man bortskämd med riktiga giganter som gästar podden, så valet blev inte svårt att hoppa över detta avsnitt efter bara 30 minuter. Det blev för mycket rundgång

Jag håller med. Heberlein är ingen orator , mest bara pathos, mindre logos och tappade rejält i ethos efter Bohlin incidenten . Som tur är så finns det en avstängningsknapp