8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Du tycker att det är obehagligt för det drar fram den här byken i ljuset så att alla kan se hur sjukt det är.

Det är bara din åsikt.

Det är inget värdigt liv att helt skärma av ett barn från hela sitt biologiska nätverk, inkl syskon oavsett vad mamman skulle ha gjort. Det är inte vård. Det är terrorism och maktmissbruk mot ett barn, som kan orsaka livslångt trauma för den stackars flickan.

Måste man göra så? Nej det måste man givetvis inte.

Hur kan du inte förstå att detta är extremt skadligt för ett barn? Är du socionom själv eller vad är det fråga om?

Det som saknas i personens resonemang är all fakta. Det enda som finns är persons åsikt. Och det är här allt spricker. Både vården och socialtjänsten åsidosätter fakta och agerar godtyckligt.

Om mamman nu är så är farlig: Kontrollera detta först på utredningshem, men plocka bort socionomerna och ta in riktig vårdpersonal med riktig utbildning som utreder mamman och kontrollera att hon kan ta hand om sitt barn och ingripa om om inte kan det..

Eller placera barnet hos sin pappa. Förbjud inte barnet att träffa sina syskon. Alltså, hur svårt kan det vara att komma på en mindre ingripande åtgärd som är betydligt mindre skadlig för ett barn?

Alltså dessa socionomer och politiker måste bort från barnen med deras smutsiga labbar.

Det finns ingen anledning att dras in i resonemang som ”Om mamman nu är så är farlig: […]”. Befintliga lagar visar att det inte får gå till som nu har skett. Bättre att fokusera på fakta och lagtext än känslomässiga åsikter där ord står mot ord.

Uppenbarligen skiter socionomer och politiker fullständigt i alla lagar och regler. De har gjort så länge för att ingen ifrågasatt vansinnet som pågått alldeles för länge

I framtiden kommer vi att blicka tillbaka mot LVU och undra vad fan vi höll på med. Det är en rest från historien som inte hör hemma i ett modernt och demokratiskt land. Vi kan bättre, men socionomerna och politikerna måste bort från barnen först. De ska inte få fatta så tunga beslut med så tunn eller ingen utbildning alls. Det borde helt lämnas över till riktiga professionella med en riktig legitimation.

Antagligen förstår de inte bättre. Försök att gå vidare i din kritik och bli mer konkret och hänvisa till gällande regler. Det finns ett bra regelverk för att säkerställa att allt går rätt till. Problemet är att bägge sidor skiter fullständigt i det och ägnar sig åt pajkastning och tjafs istället. År efter år. Stampar på samma punkt. Ändlösa upprepningar. På så sätt kan man säga att vi får den vård och socialtjänst som vi förtjänar.

Jag frågade en bekant som jobbar med både SIP och orosanmälan. Han sa att det är extremt olika i hur det initieras. Att det inte praktiken inte skulle gå att ha ett standardförfarande. Faktorer: Är det akut? Är föräldrarna samarbetsvilliga? Orsak? Psykiatrin eller ej? Komplexa sjukdomar och/eller multipla diagnoser? Har man ex haft en långvarig kontakt inom vården (kanske hela livet) eller ett insjuknande i närtid? Har man haft en långvarig kontakt med socialtjänsten eller är det en första kontakt där kartläggning och utredning får större fokus?

Etc, etc. Där finns regelverk i varenda hörn inom både socialtjänsten och sjukvården men det går aldrig att komma ifrån att ärende kommer variera från fall till fall.

Hela avsikten med SIP är just att den ska vara individuell och ha med de aktörer som behövs för att den enskilde ska få sina samlade behov av trygghet, kontinuitet, samordning och säkerhet tillgodosedda. I förarbetet till lagen från 2010 påtalas särskilt att ”trygghet” ska vara ur den enskildes perspektiv och att trygghet är en nödvändig grund för god och säker hälso- och sjukvård enligt lagkraven.

Att helt kringgå SIP och direkt gå på tvångsåtgärder saknar all legitimitet utifrån tillgänglig information i detta fall.

Vidare borde självfallet ansvarige läkare kallat till SIP-möte för många år sedan och sedan hållit planen levande genom åren.

Varför skulle läkaren ha kallat till det? För flera år sedan? Det är väl främst när flera olika aktörer/myndigheter krävs kopplade till ett barn som det är aktuellt? Inte för att man behöver vård från mer än ett ställe?

Därför att kommunen har ett ansvar även om det är FK som står för assistansen. Hemsjukvården skulle exempelvis kunna hjälpa till med vård i hemmet och kommunikation med andra vårdaktörer. Speciellt eftersom läkaren uppenbarligen upplevt problem med kommunikationen (men inte kommunicerat eller dokumenterat det). Eftersom vissa i tråden har spekulerat om svåra problem i skolan så skulle sådan problematik också kunna hanteras i en SIP. Och så vidare.

En SIP ska alltså innehålla det behövs för att den enskilde ska få sina samlade behov av trygghet, kontinuitet, samordning och säkerhet tillgodosedda.

Eftersom läkaren upplevt så stora problem under många år att han till slut kände sig tvungen att orosanmäla finns det alltså MASSOR av saker som han bara struntat i att kommunicera och dokumentera. Med SIP hade detta (ofog) varit omöjligt.

Denna användare är som en papegoja. Först var det (frånvaro av) ”TPN” och nu är det (frånvaro av) ”SIP” som orsakat alla problem.