Citat:
Jo jag vet naturligtvis redan allt detta. Du kan ju rimligen inte tro att jag inte känner till IB och dess fortsättning? Det som var förvirrande i din beskrivning är att Bertil Lundin, den man som normalt beskrivs som chef för SSI/KSI, inte fanns med alls. Av ditt svar framgår att inte du kan placera Lundin i organisationen. Det var alltså endast det som var frågan. Så vi släpper det.
Jag skulle tippa att det inte är någon av oss som verkligen känner till IB och dess fortsättning. Häromveckan lyssnade jag på en intervju med Bo Theutenberg, där han berör sin egen tid på Op 2 under Gösta Lundström.
https://www.youtube.com/watch?v=-HcJsR8gndw&t=13m32s
När jag första gången lyssnade hörde jag Theutenberg säga, att IB-affären 1973 dels ledde till att militären återtog kontrollen över säkerhetstjänsten från sossarna och dels till att de blev bättre på att dölja sina verksamheter. Det var ju intressant i sig, tänkte jag, för IB (med föregångare) fanns ju från cirka 1957 till 1973 utan att någon vanlig dödlig ens kände till dess existens. Och därtill hade vi Stay Behind, som fanns åtminstone sedan början av 1950-talet och fram till 1990 utan att allmänheten kände till dess existens. Det blir 16 respektive 40 år av verksamhet under total mörkläggning, och sedan dess har de alltså blivit bättre på det! Det Theutenberg sade kunde ju inte gärna betyda annat än att vi även efter IB-affären har hela underrättelseorganisationer vars själva existens hemlighålls för allmänheten, så tänkte jag om det.
Den tankegången nämnde jag då i mitt email-svar till min goda vän som hade skickat mig videon med Theutenberg. Någon dag senare tänkte jag, att det där borde jag nog ändå citera. Så jag plockade fram videon igen och lyssnade mig igenom den, för att stoppa in en tidsstämpel och dra excerpter. Men si nu var den biten bortredigerad! Så det gäller att vara med på noterna, och den här bommade jag men tyckte ändå att jag lärde mig något som var tillräckligt intressant för att nämna här. Det hela blir ju inte sämre av att den biten plockades bort, även om bevisläget naturligtvis blir förkylt för mig. Tro't om ni vill!
Här på forumet finns en tråd om KSI och kanske fler närbesläktade trådar. Där kan man få sig till livs sådana där uppräkningar av de många olika benämningarna av detta kära barn liksom av cheferna och hur de kom och gick. I den här tråden talar vi emellertid om Palmemordet, och det man saknar i era inlägg är någon form av koppling till trådens ämne. Så jag ställer frågan rakt ut: Vad tror du att "det kära barnet med många namn" (KSI och föregångare) har med Palmemordet att göra? Och vad finns det som tyder på det?
Theutenberg har ju varit väldigt engagerad i just Palmemordet på senare år. När jag försökte tala med honom för några år sedan fick jag emellertid höra, att Palmemordet var han minsann inte intresserad av! I gengäld lät jag förstå, att jag inte var särskilt intresserad av att tala mer med honom, och på den vägen är det. Han är en propagandist och då får man sitta igen och försöka vaska fram vad som är sanning och vad som är förvrängningar, lögner och överdrifter i det han säger. Är det värt besväret? Bara om han har något att komma med, och det tror jag kort sagt inte att han har.
Den här idén som Theutenberg har, om att militären efter IB-affären "tog tillbaka" underrättelsetjänsten från sossarna, den tror jag inte ett ögonblick på. Säkerligen finns det olika fraktioner inom tjänsten, varav några fortsatt på de premisserna, men när Theutenberg rekryteras till OP 2 är det sossen Synnergren som handplockar honom, det säger han själv. Många av de här filurerna har sina politiska sympatier på annat håll, och då framstår det som en övning i självrättfärdigande att framställa sin verksamhet som något annat än sossarnas springpojkar. Det där syndromet ser man över hela brädet, men det är bara i "gamla Säpo" (innan reformen 1989) som det har någon trovärdighet.
Det ironiska är att lojaliteten till tjänsten förvandlar många av de här äldre oppositionella till en slags sossarnas gisslan. De försvarar tjänsten fastän tjänsten ägnat sig åt saker som inte har ett dugg med rikets säkerhet och försvar att göra, utan som har att göra med att vidmakthålla sossarnas permanenta hegemoni – för främmande makts räkning till råga på allt. För mig är det här själva kärnan i Palmemordet, för "problemet" de hade med Palme var att han höll för hög profil i sina självständighetssträvanden, och sådant går nog för sig till en viss gräns men när man gång på gång överträder det där osynliga strecket i sanden så blir det till slut en reaktion. Palme gjorde sig till en pestråtta av globala proportioner, och då slog råttfällan till slut igen.
Under 40 års tid har vi serverats den ena ensamma galningen efter den andra, men nu har de kommit till vägs ände med det. Jon Jordås' första och sista bok om Palmemordet blir nog också "den sista boken" om någon ensam galning, för efter Christer Andersson går det inte att köra igång någon ny. Vad ska de då ta sig till? Ja, inte har de tänkt sig att börja tala om vad som faktiskt hände, utan nästa lager i löken (som vi får skala) handlar om att förstärka den ensamma galningen med en liten grupp av likasinnade – fast inte riktigt lika galna. Det är den galnaste i gruppen som skjuter, och han heter då förstås "Löjtnant X" eller "Polisman Ö" eller något i den stilen. På så vis kan man fortsätta köra ensamma galningar i gruppförpackning i 20-30 år till. Bonnläpparna i palmeriet sitter förstås och lapar i sig av det här, och alla som ser igenom bondfångeriet är mentalsjuka. Så har det låtit i 40 år och så låter det alltjämt. Inget nytt under solen.
Varför sköt de inte Palme två kvällar tidigare, när han och Lisbeth gick på kvarterskrog i Gamla Stan helt utan livvakter? Det vore ju en baggis att skicka dit ett par gubbar som plockar Palme när han kommer ut. Men det gör man alltså inte, utan istället skjuter man honom vid Dekorima. Varför? Det svar vi fått under 40 år heter att mordet var en slump och att mordplatsen inte lämpade sig utan det var rena turen att galningen undkom. Men idag vet vi att det inte var någon ensam galning. Så varför skulle en attentatsgrupp skjuta honom där och inte vid kvarterskrogen två kvällar innan?
Det finns bara ett rimligt svar på den frågan, och det handlar om att mordplatsen valts ut i förväg och att man riggat en fälla i form av ett mötesscenario där. Varför gör man det istället för att bara jaga Palme runt stan enligt "Övningsscenariot" och skjuta honom där man kommer ikapp? Svaret är återigen givet, och det lyder att mörkläggningen efteråt förutsätter att man komprometterar alla de aktörer som skulle kunna ha utrett och klarlagt saken. Med andra ord måste man rigga attentatet så att alla parter har "fingrarna i syltburken", för på så vis garanterar man deras tystnad efteråt.
Det är där som tjänsten kommer in i bilden. För om tjänsten inte vore komprometterad så skulle den snabbt kunna reda ut hela historien, och det är just det som inte får inträffa. Attentatet måste läggas upp så att tjänsten efteråt inte har något val annat än att permanent mörklägga saken. Utan någon på förhand bestämd mordplats, med en riggad fälla i form av ett mötesscenario, finns det ingen möjlighet till något sådant. Just därför är motståndet mot mötesscenariot kompakt från alla dem som springer regimens ärenden i mörkläggningen av Palmemordet. Alla har fingrarna i syltburken, och när alla har fingrarna i syltburken så finner de många, många flinka fingrar som sitter och försvarar dem – som om de hade näbbar och klor rentav.
Det är genom studier av mörkläggningen av mordet som vi kan uppdaga hur det gick till och vad och vilka som ligger bakom det. Det har jag hela tiden sagt och det står jag fast vid. Vad har ni för alternativ? Jag har inte sett någonting som har minsta trovärdighet eller håller upp för ytligaste granskning. Hela den här farsen med "Övningsscenariot" och tillhörande persongalleri med "Löjtnant X" och kompani i spetsen, det är uppenbart ihåligt och kan enbart handla om att erbjuda en ny och bättre version av mörkläggningen, via en inrullad och förpackad ensam galning. Vad har ni egentligen att komma med? Vad har tjänsten med Palmemordet att göra? Hur får ni ner det på Sveavägen? Efter alla dessa år är det rimliga frågor att ställa, och då vore det väl också rimligt att avsätta lite av all denna lästid till att skriva lite klartext om de här sakerna, berätta var ni står och vad ni funnit.
