Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Det sista kända vittnets observationer i en död persons liv är alltid väldigt intressant både i tid och rum.

I CdC fallet vill jag absolut ha det till att vara Jan Ericsson på Gamla Brogatan, mitt i centrala Stockholm, ca kl. 19.00 fredagskvällen 15/6 1984.

Jag har aldrig stött på någon uppgift där han ombads försöka identifiera mannen hon var i sällskap med eller ens sitta med en ”fantomentecknare”?
Det är beklagligt så här i efterhand.

Men JE lämna en väldigt detaljerad ögonblicksbild av CdC och hennes sällskap:

”Jag kan ej i detalj minnas vad vi pratade om, utan det blir ju dom vanligaste fraserna när människor möts om ditt och datt. Det jag kommer ihåg var att vi pratade om barn. Jag frågade hur det var med hennes barn, hon svarade att hon ej fått vårdnaden. Jag berättade att jag blivit pappa till en son som heter Olle. Hon frågade hur det gick i skivbranschen, jag berättade om marknader och butiken. Hon sa till mig som hon uttryckte det, att hon har det struligt här i byn, men att det ska ordna sig hon skulle härifrån och ta ett break. Hon var lite sliten och stressig, men annars hade hon glimten i ögat och nära till skratt. Jag vet hur hon varit när hon verkligen varit sliten. Hon var propert klädd med jeans, svarta vad iag minns, mörka i alla fall, vad jag minns väl var att hon hade en långärmad mörklila blus, huvudscarf och ett brett bälte och något slag av väska där det hängde något slag av nyckelringar eller souvenirer. Hon hade också örhängen av större modell, armband också vill jag minnas. Precis som vanligt, Catrine och krims hör liksom ihop. Under tiden vi pratade vandrade Catrines sällskap stressigt fram och tillbaka och påkallade hennes uppmärksamhet. Ungefär att dom hade bråttom, så samtalet avslutades. Sorry, Janne, jag är lite stressig måste till centralen för ett ärende. Ta väl hand om dig sköt om dig hälsa Norrland. Chao nos vemos jag svarade hej hej vi ses. Stick från stan, se till att kämpa så du får vårdnaden om dina barn . Där skildes våra vägar en fredagskväll på Gamla Brogatan. Angående hennes manliga sällskap, så var det en svensk man i medelåldern han pratade svenska utan någon slags dialekt. Det jag minns var att han vankade fram och tillbaka stressad, och ville ha med henne så fort som möjligt. Vad jag har för erfarenhet av människor och sett så var det en person som var drogrelaterad, huvudet längre än mig mörkt halvlångt hår. I övrigt inget anmärkningsvärt. Jag fortsatte sedan uppför gatan till mitt möte och tänkte ej mer på detta.”

Ni som har lite koll på de personliga tillhörigheterna, är outfiten som beskrivs på fredagkvällen, återfunnen någonstans i kvarlåtenskaperna?

Enligt polisen finns inga förhör med Vinofs anställda och vänner. Det är extremt konstigt, av flera skäl:

- Vinof kände BO
- Vinof eftersöktes, kartlades och förhördes
- Vinof beskrevs som torsk, narkoman och kriminell
- Vinof var indrivare
- Flera av männen på Eugeniavägen 25 var missbrukare i tjugoårsåldern. Dvs de trkäffade missbrukare som träffade BO
- Vinof sa att Robert träffade BO
- I juni 1984 iakttogs BO tillsammans med två män som såg ut exakt som Stig och Robert
- Vinof och hans bekanta var på Norrmalm i juni 1984. De sysslade bla med utpressning
- Robert var kvinnomisshandlare. Detta bör polisen ha vetat 1984.
- En av Vinofs vänner var psykiskt sjuk. Sjukdomen bör ha varit fullt utblommad 1984. Om den var det, betedde sig hen ibland apart och hade "vibbar" som vem som helst kunde uppfatta. Detta var en väldigt speciell person, som troligen hade svårt att dölja sin sjukdom när hen var påverkad. Att polisen skulle vara ovetande om att denna knäppgök var kopplad till Eugeniavägen 25, är svårt att tro. Sjukdomen verkar ha varit grav (antingen bipolär sjukdom eller nån sorts psykossjukdom).

Finns det inte förhör med flera av dessa idioter, antar jag att det iaf finns kartläggningar av dem.

Att Robert misshandlade kvinnor innan han misshandlade Monika (vilket han gjorde 1986-1988 grovt räknat) kan vi vara ganska säkra på, om vi gör bedömningen utifrån graden av våld (grovt våld och i flera fall livshotande våld), Roberts ålder (år 1986 var han 30 år gammal och knappast en småkorkad yngling) och envisheten (han misshandlade Monika från och till i flera år). Vi vet också att en annan kvinna har anmält Robert för misshandel (han slog henne med knytnävarna i ansiktet).

Vi kan också notera att Robert tog strypgrepp på Monika. Och alla som vet något om kvinnomisshandel vet att detta är ett centralt varningstecken. När en kvinnomisshandlare har gått så långt att han tar strypgrepp på offret, svävar offret i livsfara. Detta är ett avancerat stadium av kvinnomisshandel.

Robert var fö känd för att vara lättriggad och oförutsägbar. Han hade millimeterkort stubin och kunde klappa till folk helt utan förvarning och utan rim och reson, vilket inte var konstigt, eftersom han missbrukade narkotika och söp kopiöst.

Och i efterhand blir jag åter igen förundrad över polisens prioriteringar. Här har vi alltså en kvinnomosshandlande blandmissbrukare, som träffade BO och kände Vinof och karln blir inte ens förhörd. Dessutom jobbade Roberts bror, Roberts pappa och vännen Stig på E-vägen 25, utan att man använde dessa män som informationskällor. De fick inga frågor om Robert.

Otroligt.

Några exakta fynd (en komplett outfit som den JE beskrev) gjordes inte bland BO:s kvarlämnade grejer. Men JE:s beskrivning passar persfekt ihop med den välkända bilden av BO och de kläder som hon bar på sommaren 1984 + väska och assecoarer. Att han beskrev henne som flera andra beskrev henne, är uppenbart.

Hon släpade ofta på en stor väska, hon bar svarta jeans i juni (dessa dyker upp i flera vittnesmål) och hon var utseendemedveten, mån om att visa en fin yta, och hon gillade "krimskrams".

Mannen hon var i sällskap med, är helt omöjlig att ringa in. Han liknar så många knarkare, att vi famlar i mörkret. "Halvlångt mörkt hår, i medelåldern, stressad och troligen påtänd".

Det kan vara CB, det kan vara Stig och det kan vara Finn-Pekka. Eller varför inte Korsvall?

CB har fö påstått att han polade med BO in i det sista och jag satsar min hundralapp på att det var CB, som var ute och knarkade, stal och "vallade" BO på Malmskillnadsgatan.

Om CB och BO polade, hade de säkerligen ett kontrakt, som gick ut på att CB erbjöd husrum och ett visst beskydd (dvs knytnävar och en morakniv) i utbyte mot pengar, som BO fick på Malmskillnadsgatan.

Det normala i en sådan här relation (en manlig heroinist + en kvinnlig heroinist som säljer sex) är att kvinnan blir skamlöst utnyttjad och även misshandlad. Att BO fick en och annan lavett av CB och liknande män, är mycket troligt.

Och det finns också en annan aspekt av CB, som gör honom väldigt intressant. Det handlar om sociala kontakter och den här aspekten går inte att komma runt.

CB var vän med Oliver Paulsén, som var langare och ärkeheroinist. CB och OP sålde heroin tillsammans, på hög nivå. De var bla indragna i en knarkhärva, som involverade 15 personer. I härvan ingick bla Kenta Skullmans syster. Detta skedde kring 1980.

Efter detta, hookade OP upp med Mats Näsström, som var vän med Robert. MN var Roberts arbetskopmis och suparpolare på E-vägen 25. PO och MN hookade upp i mitten på 80-talet.

Att CB kände en person som kände Roberts vän, är ett faktum. Och man förstår hur trångt det var i missbrukarkretsarna. Och man förstår också att Näsström hade betydligt större problem än spriten.

Blir man misshandlad med påkar, tillsammans med en snubbe som OP (vilket skedde 1986 då OP och MN umgicks), är man djupt kriminell. Och min enkla slusats är att MN var narkoman.

Och jag skulle inte bli förvånad om CB:s och Roberts kretsar satt ihop på flera sätt ... och eftersom CB kände Catrine i flera år, undrar jag om hon umgicks med män som ingick i Roberts kretsar ......

Jag minns inte om jag nämnt följande förut - men det fanns en möjlighet att BO:s ägodelar "valsade runt" bland missbrukarna och hälarna efter hennes död. Om GM var socioekonomiskt utsatt, om det fint heter, fanns det en möjlighet att GM plundrade BO och gav bort eller sålde hennes tillhörigheter post mortem. Notera att alla hennes smycken (billiga såväl som dyra) plockades av armar och händer.

Detta skedde nog av ekonomiska skäl. Alla smycken kan knappast ha haft betydelse för identifieringen.

Och alla fingeravtryck var dessutom intakta, så GM la inte ner något jobb på att sabotera polisens möjligheter att identifiera BO. Var GM inte girig, kunde han gott ha lämnat ringar kvar på fingrarna osv.

Hade utredarna varit vakna och kreativa, kunde de ha spanat efter BO:s tillhörigheter på stan ...

Är det någon som vet vem som var ägare till Röda Rummet vid tiden för CdC:s försvinnande? Jag trodde man enkelt kunde få fram sådan info via bolagsverket.se , men jag går bet. Eller så använder jag mig av fel sökfunktion. Den rätta adressen var väl Barnhusgatan 20, vid Norra Bantorget? Såvitt jag kan googla mig till så hette det under åren både Café Röda Rummet och Restaurang Röda Rummet.

Jag har efterfrågat handlingar/förhör/PM/tjänsteanteckningar och dylikt från personal och ägare av Röda Rummet, men arkivet svarar att de inte kan hitta något, men tipsade samtidigt om att det är enklare för dem att söka i utredningsmaterialet ifall de får fullständiga personnamn. Jag tycker ju dock att även ifall ägare eller personal hördes så borde det ju finnas uppgift på handlingen om deras arbetsplats, precis som allt kring handlingarn som berörde HGV. Men jag tänker att jag slänger ut frågan här.

För övrigt så har jag fått besked från arkivet om att handlingar aldrig gallras från en mordutredning. Dvs, om handlingen inte återfinns i utredningsmaterialet så har den:

1. aldrig existerat
2. blivit felsorterad

Sedan finns ju även det tredje och mer konspiratoriska alternativet om att handlingen medvetet plockats undan.

Röda rummet figurerar ju även i Palmeutredningen, så jag sökte lite snabbt i wpu.nu för att se om jag kunde hitta vem som var ägare 1986. Tyvärr hittade jag inget, men en annan sak slog mig.

Om Vinofs historia om Röda rummet var sann, och polisen tillkallades etc, skulle det ha satt något spår även om det kanske inte sammankopplades med da Costa-utredningen.

Se t ex det här dokumentet: https://wpu.nu/wiki/Sida:Pol-1986-03-01_A13930-01_IM-listor.pdf/62
Där har det noterats att polisen kom till Röda rummet 19860302, strax före fyra på morgonen. En sådan här notering borde ha funnits även beträffande händelsen med da Costa (om den har inträffat). Jag vet dock inte om sådana dokument, utanför en mordutredning, har sparats eller hur man i sådana fall begär fram dem. Polisen som förhörde Vinof 1985 borde däremot inte ha haft några större svårigheter att plocka fram eventuella dokument då det begav sig, men tycks inte ha ansträngt sig för att kontrollera hans uppgifter.

Det är givetvis fullt möjligt.

Med tanke på att det detaljerat beskrivs relativt specifika plagg i olika förhör (Muss Pigg-tröja, träskor, en grå klänning, en mossgrön jacka etc) hade man enkelt kunna göra en sammanställning och jämföra plaggen som omnämndes med de som återfanns efter Catrines död. Hon kan sä klart ha blivit av med kläder innan hon dog på alla möjliga sätt, men det hade kunnat vara en fingervisning om vilka plagg som kunde vara intressanta. Dels naturligtvis bland hennes bekanta, dels i andra övergivna förvaringsskåp på stan, dels ifall kläder återfanns utomhus.

Jag tänker fortfarande på toalettväskan som Gladh upplyste om. Bland Catrines saker i förvaringsskåpet fanns ett kvitto/lapp från en necessär som var randig i olika färger. Det återfanns också en necessär, inte närmare beskriven, bland sakerna. Denna necessär kunde ha varit den som kvittot härrörde ifrån, men det är inte säkert. Efter att ha sett listan över föremålen som Catrine lämnade i Gislaved är det uppenbart att hon ägde flera olika necessärer.

Som jag förstår det hittades aldrig necessären som Gladh talade om, utan man har bara hans uppgifter om den. Det är för mig även oklart vem som hittade denna väska och det finns ingen som helst information om hur den såg ut. Frustrerande, återigen.

Om BO:s kläder och assecoarer vandrade runt bland missbrukarna i city, våren det inte förvånande.

Detta scenario harmonierar perfekt med de fakta vi har om hanteringen av kroppen. Det verkar som att GM var osofistikerad, både när det gällde själva brottet (eller brotten: ett troligen oplanerat mord + en panikartad och klumpig styckning av kroppen). Man får förmoda att GM hanterade BO:s kläder och assecoarer på ett klumpigt sätt och var GM fattig, var han troligen frestad att sälja grejer eller behålla grejer själv. Grejer som hade tillhört BO.

Vi kan också notera ett flertal blåsningar och konflikter runt BO. Dessa problem var aktuella i juni 1984. BO träffade bla en person som hon var skyldig pengar (oklart vem).

Om mordet hängde ihop med en pengaskuld eller en blåsning, fanns det en tydlig affektiv komponent och GM rafsade nog åt sig allt som fanns av värde, i ren ilska.

Att 100% av BO:s relativt billiga smycken inte satt på fingrarna och handlederna, är faktiskt tänkvärt.

Om CdC:s död hade med hennes skulder att göra kan hon ju även, självmant eller under tvång, själv ha tagit av sig alla smycken innan hon dog.

Ja det är attans att kläderna i sopsäcken på stranden som förbipasserade ringde in, inte långt från FP1, aldrig fångade polisens intresse trots att allmänhet reagerade.

Än märkligare är det om vissa av CdC personliga ägodelar cirkulerade i bekantskapskrets efter dådet? Då måste det nästan vara någon med geografisk koppling till en ”hot spot” ex där ev hennes värdesaker gicks i genom och resten dumpades?
Du är inne på om det kan finnas någon koppling, personlig eller geografisk, med gänget runt CB och Robert/Stig?

”Tillhållet” , huset vid stranden, Dojans övervakare nämner är nog en så god gissning som någon?

Kanske var det någon fallfärdig kåk som användes för fester och olika folk kom och gick mm. Verkar för övrigt finnas en del av detta slag i bebyggelsen vid tiden. Har aldrig läst så mycket mer om det men låter som en möjlighet om många likasinnade träffades där.
Vet du vad det var?

Sen CB är jag tveksam till om han verkligen var någon form av ”hallick” åt CdC? Vad jag förstår hade han relativt ordnade socioekonomiska förhållanden även om han sålde, i jämfört med många andra pundare.

Han hade väl både jobb, bil, egen lägenhet, telefon mm?

Att hon köpte av honom och var intim med honom utgår jag nästa i från med vad som framkommit men i övrigt är han något av en riktig ”doldis”. Verkar heller inte varit yrkeskriminell som vissa andra i tråden.

Frågan är om CB var så mörk och framstod som en stressig pundaretyp som JE beskriver? Hade han kanske alibi med ex jobb den kvällen?

Skrotbåten vid stranden för definitivt mina tankar mer åt ”Stig” som även var något av en ”skrotnisse” och sålde allehanda på heltid.

Det rör sig mycket kring Pampas strand i detta fall. Kanske var det till ”huset” på fest CdC och killen var på väg till när de hade bråttom från G:a Brogatan till Centralen på fredagkvällen?

Menar om man skulle träffa en dealer en viss tid där ville man inte missa det för mobiler och nätet fanns inte. Om man blev sen var det ganska kört för att handla.